Sociala medier är så himla tacksamt att lasta för det mesta dåligt. Eskalerande psykisk ohälsa (folk jämför sig på instagram!), överkonsumtion och filterbubblor. Allt är förvisso sant!
För min egen del överskuggar de positiva aspekterna med sociala medier (och bloggandet) de negativa. Jag känner nästan alltid att jag får mer än jag ger. Så många kloka, härliga och inspirerande personer jag aldrig hade mött om det inte vore för instagram. Krokat arm och gjort gemensam sak.
Hörde om otroligt intressant forskning som ger en mer nyanserad bilden av sociala mediers inverkan på måendet. Det är inte bara bedrövelse och elände i mobilen. Många användare vittnar faktiskt om att de mår bättre tack vare sociala medier.
Men stopp och belägg?! Går inte det tvärtemot… typ allt?
Nyckeln enligt forskningen är att det ska vara socialt. Alltså innehålla någon form av interaktion, som att gilla, kommentera, dela och så vidare. Då blir det en humörhöjare. Vi mår alltså bättre efter sociala sociala medier-sessioner jämfört med om vi inte hade gjort någonting. Sessioner där vi varit passiva gluttare får dock rakt motsatt effekt. Vi mår sämre än om vi inte gjort någonting alls. Det finns också en övre tidsgräns. Vid tre timmar avtar alla positiva effekter och övergår i negativa.
Är det så konstigt, egentligen? Vi är ju sociala varelser och söker ständigt gemenskap. Att bara glo på någon annans liv utan att engagera sig är ju inte att tillhöra gemenskapen. Det är att vara åskådare.
Jag tänker mycket på detta och influencers som gnäller över att algoritmen straffar dem. För dig som undrar över ”algoritmen” är det alltså instagrams hemliga regelverk som bestämmer hur många av dina följare som kommer att se innehållet du publicerar. För många år sedan såg man nästan allt vad en person delade. I dag syns bara en bråkdel. Algoritmen premierar innehåll som väcker engagemang. Kanske har de dragit samma slutsats som forskargruppen? Kanske är algoritmen inte till för att straffa dem med hundratusentals följare som inte längre kan svara på kommentarer. Utan bara till för att göra instagram till en härligare gemenskap för alla? En plattform där man faktiskt har en möjlighet att se varandra och inte bara glo. Meningen var kanske aldrig att ett fåtal konton skulle alstra miljontals passiva gluttare.
För att peppa, ge feedback, kommentera, planera tillsammans, gilla, ryggdunka, kroka arm, debattera – det är väl ändå meningen med hela skiten – oavsett var det sker.