En vecka i Lindesberg

Posted on

Förra söndagen åkte jag och barnen och Hampus, min brorsa, till pappa och Annika i Lindesberg. Jag hade ingen dator med mig och därför har det varit knäpptyst på bloggen sedan dess. Men kameran lämnar jag aldrig hemma! Häng med.

Först på agendan var ett besök på Bredsjö Blå ostcafé i Hjulsjö.

Det såg ljuvligt ut, absolut. Men först hade vi ett annat ärende. Nämligen att kolla på dessa.

Fåren! De skulle in för att mjölkas. Det hamrade i marken när hundratals klövar dundrade förbi.

Fick tillslut bända loss storbarnet som glodde förundrat på fårskocken. Nils illvrålade av blotta förskräckelsen.

På Bredsjö ystar de egen ost. Pecorino, blåmögelost och en slags feta och Potkäs. Hur fint att torka blommor såhär förresten? Påminnelse till mig själv.

Gjorde det enda rätta och högg in på en ostpaj.

Juni och Annika gjorde flera turer till Pilgrim . Klappade och borstade och matade med morötter.

Och slog en lov på gårdsplanen.

Jag och småbuset hängde en del i trädgården.

Svårt att hålla sig borta när det ser ut såhär om kvällarna.

När det inte regnat har vi suttit under vinrankorna och ätit och druckit vin. Den lömska figuren till vänster är min brorsa för övrigt. Han finns på tinder!

Man åker inte till Lindesberg utan att åka till Nora, så är det bara. Nora kan stoltsera med Sveriges äldsta stadskärna i trä. Fult är det inte.

Hela stan känns som en Astrid Lindgrensk kuliss.

Med trädgårdar som väller över bebyggelsen. Kolla vilket bedårande plank!

I Nora är man inte utan att besöka Noraskogs byggnadsvård.

Linoljefärg har vi redan boden full av. Däremot fattades jag en del pryttlar.

Dessa fick följa med hem! En tvålkopp från Kockums var väl behövd. Likaså tändsticksasken. De tre skålarna var mindre behövda men likväl uppskattade.

Titta! En står på serveringsvagnen med ett knippe rosor i sig. Som smågodis fast för ögonen.

Åter till Nora! Här äter man Noraglass och tittar på gamla byggnader. På Göthlinska gårdens pardörr kan man glo länge och väl.

Men missa för all del inte baksidan!

Orättvist vacker veranda.

Och trädgården kan vi inte ens prata om utan att jag flämtar av pur avundsjuka. Där bakom finns fiket!

Precis nedanför går strandpromenaden. Inte så våldsamt misshaglig den heller.

Paus för att byta huvudbonad.

Hemma var det ömsom sol och ömsom regnskurar. Som nästan varje dag.

På fredagen var det dags att åka till Hjulsjö igen. Denna gång Hjulsjö 103. Ett bageri, kafferosteri och pizzaställe. Här har jag varit förr om du minns.

Det finns bara två pizzor att välja på; röd eller vit. Resten av påläggen bestäms av säsongen och vad som finns att tillgå lokalt.

Jag valde vit. Potatis, syrad grädde, grönkål, kapris och ost. Hjälp så gott! Missa inte att boka på förhand om du vill dit. Pizzorna säljs bara på fredagar och enligt en bokningslista. Vi hade turen att knipa en avbokning.

Här står jag och prunkar bakom Riddarsporrarna i trädgårdslandet.

Lagom till att Andreas skulle komma ordnade vi med grill. Glöden tog sig riktigt fint lagom till att den dagliga skuren kom.

Det bästa med att åka till släkten är att det alltid finns en lekkompis till hands.

Så att den som vanligtvis står för den dagliga omsorgen får lägga upp fötterna här.

Skoja. Det här var det närmsta hängmattan jag kom på hela vistelsen.

Och så gick det till när vi gjorde Lindesberg i en vecka.

Miserabla veckor

Posted on

Å, vad jag önskar att jag hade något roligt att skriva om just nu. Tyvärr har det varit ett par miserabla veckor. Nils har varit snorig till och från sedan midsommar, och i fredags kulminerade det med en omgång feber. Juni hostade sig igenom förra veckan och i torsdags började Andreas känna sig hängig. Han testade sig i fredags och turligt nog är det bara en helt vanlig förkylning. Antar att detta är vårt rättmätiga straff efter att ha pratat högt om att vi inte vabbade en enda gång under Junis första förskoleår. Nu verkar det värsta blåst över dock. Men vilken helg! Upp i grisottan med småbarnet och stupandes i säng efter ett tvättmaraton. Helt slutkörd trots att jag inte lämnat tomten på en hel helg.

Om inget oväntat händer åker jag och barnen till Lindesberg i morgon. Andreas blir kvar hemma och renoverar fönster. Vi måste komma i mål med fönsterrenoveringen, och förhoppningsvis får Andreas lite arbetsro utan oss i hasorna. Och jag får välbehövlig avlastning.

Det här var ändå helgens höjdpunkter. Lågvattenmärkena besparar jag dig av ren barmhärtighet.

Kram

Sophia

3 Comments

Tepache – fermenterad ananas

Posted on

Nu säger jag inte att du ska rusa till affären och förköpa dig på ananas. Generellt ska man vara väldigt sparsam med köpa exotisk frukt – ananas inkluderad. Men skulle du ändå komma över en ananas har jag ett suveränt tips på hur du tar tillvara hela frukten, skalet och kärnan inkluderat:

Tepache – ananasöl!

Tro inte att jag gått och blivit så huslig att jag gjort den själv. Det är förstås Andreas. Mitt bidrag är att jag fotar och dricker den. Rimligt så.

Tepache är en mexikansk dryck som säljs vid vägkanter, stånd och kaféer. Den är söt och lättdrucken, som gjord för varma sommardagar.

Recept på Tepache:

Två liter färdig dryck

  • 1 ananas
  • 2 liter vatten
  • 2 dl brunt farinsocker
  • 1 kanelstång
  • 3 kryddnejlikor

Gör så här:

Skär av skalet och kärnan på ananasen. Det är dem du i huvudsak använder (fruktköttet kan du äta som vanligt eller också ha i drycken, en smaksak).

Häll alla ingredienser i ett stort glaskärl med lock (som du steriliserat genom att koka eller ha i ungen på 100 grader i minst 40 minuter).

Sätt på locket och låt stå i rumstemperatur i fyra till fem dagar (inte för länge, då smakar den typ mäsk).

Öppna på locket då och då så att trycket inte blir för högt.

Sila och tappa upp i glasflaskor och förvara i kylen.

Servera iskall, helst med is.

Vissa väljer att blanda Tepachen med öl. Det har vi inte provat men spontant låter det som en ganska härlig kombo, förutsatt att man gillar öl. Den blir nog heller inte äckligare av en nypa kanel och en skiva citron.

Notera att det kan bildas lite alkohol om du inte väljer att koka drycken innan du fermenterar den. Kokning är ju alltså att rekommendera för alla som helt vill avstå från alkohol.

Som sagt. Naturskyddsföreningens rekommendation är att vara sparsam med ananas – och välja ekologisk. Vanligt odlad ananas kräver nämligen oerhörda mängder bekämpningsmedel. Det är kanske lite dyrare med ekologisk, men betänk att en enda ananas tar två år att odla. Kanske inget man bör äta till vardags.

En klänning från en kompis och en äng som är en trädgård

Posted on

Jag hade tänkt skriva ett helt annat inlägg egentligen. Men vi åt spontanmiddag hos en granne och kom hem alldeles för sent och så var det med en planen. Låt oss prata om klänningen i stället.

Den har jag köpt av min kompis. Hon köpte den från Carin Wester, eller åtminstone där Carin Westers plagg säljs.

Erkänn. Väldigt Ganni, vilket antagligen är meningen. Älskar precis allt med den, förutom omlottringningen som jag måste knäppa med en säkerhetsnål.

Tänkte fästa en hyska och hake vid ringningen i stället. Kan det funka tro? Hojta gärna om du har något annat tips.

Senare i veckan ska vi prata om en rafflande grej.

Kram

Sophia

4 Comments

Ny, gammal klänning

Posted on

I vintras kom jag över en linneklänning på Statsmissionen för 90 kr blankt. Den satt ganska illa redan när jag köpte den. Några månader senare, när kroppen ändrat sig, satt den ännu värre. Men en prima linneklänning gör man sig inte av med i första taget.

Det största problemet var passformen. Eller snarare bristen på passform. Ett annat problem jag hade var kragen och bröstfickan. Två detaljer som sällan uppskattas av oss med mogen byst. De skulle väck.

Vi börjar med efter-bilderna för det är min blogg och jag bestämmer.

Tadaa!

Till klänningens fördel talade längd, färg och material. Skön och svalkande på heta sommardagar.

Alldeles lagom markerad i midjan.

I ryggen finns ett litet knyt. Det går att knyta även fram. Knytet gjorde jag av den gamla kragen.

Det enda som fattas är en liten hyska ovanför översta knappen för att hålla ihop klänningen över bysten. Den blev lite mer urringad än jag planerat eftersom översta knappen fick stryka på foten.

Annars ser den ut såhär.

Så tog jag in den i midjan:

Först tänkte jag sy in den i sömmarna. Men via instagram fick jag toppentipset att göra band av kragen och knyta den i stället. Eller ursprungstipset var att sätta fästen, men jag förenklade idén till ett knyt. Mer anpassat för nivån entusiastiska nybörjare.

Så här gjorde jag:

  • Sprättade bort kragen så försiktigt som möjligt
  • Vek kragen på mitten, strök och klippte sedan där jag strykt
  • Sydde ihop alla kanter
  • Måttade var banden skulle sitta i midjan
  • Sprättade två lagom stora hål i sidsömmarna
  • Petade in banden och sydde igen sömmen

Ny ringning

Den nya ringningen var inte det minsta snårig att få till. Viktigt är att använda ett strykjärn och verkligen pressa sömmarna innan de sys. Pressa, nåla och prova. Jag använde bara ögonmått och känsla.

  • Vek in kragen och måttade in med ögonmåttet hur jag ville att den nya ringningen skulle se ut
  • Pressade ordentligt med strykjärnet över viket och nålade
  • Klippte bort överflödet
  • Sydde raksöm och sicksackade de råa kanterna

Och svårare än så var det inte.

Så här såg klänningen ut innan mitt ingrepp. Bilderna gör den inte rättvisa, du får ta mig på orden helt enkelt.

På instagram har jag dokumenterat steg-för-steg bild och sparat i en höjdpunkt. Spana in den!

Kram

5 Comments

Skördetid hos Dahliabonden

Posted on

Jag får inte nog av trädgården just nu. Varje kväll går jag ut och nyper mig en till blomma och ställer i en vas. Titta på mina pioner? Overkligt vackra, som tecknade små varelser. De djupröda rosorna fick jag av en granne och bara doften allena gränsar mot magi.

I väggvasen har jag petat ner doftschersmin, en pion, den sista honungsrosen och rosa, gammaldags rosor som doftar torp, nymanglade lakan, eftermiddagsté och nytryckt deckare. Eller så doftar de för mig i alla fall.

Kram

Sophia

2 Comments

Den midsommar som blev

Posted on

Midsommardagens morgon vaknade vi i arla morgonstund. Väskorna var packade, färdrutten planerad, kaffet förberett i bryggaren. Och minstingen vaknade grisförkyld. Det var inte tu tal om annat än att ställa in firandet med morbror, morfar och Annika i Lindesberg.

Vi bestämde oss för att göra det bästa av dagen ändå. Kylen ekade tom och morgonkaffet fick vi ta med grädde eftersom vi inte brytt oss om att handla. Men humöret var det inget fel på! Frukosten åt vi under parasollet och sen satte vi igång med kranstillverkningen.

Det blev en enkel variant av ståltråd och doftschersmin.

Ingen midsommar utan stång! Vi gjorde en egen miniatyrvariant.

Som en luden fågelskrämma. Det här var vad blomster vi kunde undvara från den oklippta plätten i backen bakom huset.

I skuggen var det 25 grader. Bar ut leksaker och tält till barnen. Kjell var inte sen att söka svalka.

Har du sett att Nils lärt sig stå på egen hand? Här smakar han på munstycket till vattenkannan.

Knappt hade vi dukat undan lunchen förrän vi ställde fram finkopparna i trädgården. En granne som också fick ställa in firandet pga förkylt barn erbjöd sig att komma förbi med..

Jordgubbstårta! Synd att den skulle gå till spillo. Vi fikade oss igenom eftermiddagen.

Barnen roade sig i trädgården.

Och i tältet. Ändå lifegoals på den här bilden. Ett flyktigt ögonblick av stillhet.

För tredje gången dukade vi upp i trädgården. Tände grillen och lade på hjort vi fått av en granne som jagar. Drack alkoholfri öl och kände oss liknöjda med stång, krans, grill, jordgubbstårta och fika.

Sen kunde dagen varit slut. Men det var den inte. Vi struntade i disken och åkte ut med båten i stället.

Lade oss i vår favoritvik som ligger en kvart från hamnen. Sjön var kav lugn och solens strålar värmde fortfarande trots att klockan var halv åtta. I sommarhusen var det uppdukat för traditionsenligt firande; långbord, vimplar, grill, sång och dans. Ljuden från samtal, stök och musik färdades över vattnet. Idyllen var nästan för mycket för att ta in.

Nils slocknade i min famn på vägen ut från hamnen. Storbarnet och Andreas fiskade lite. Inget ville nappa just i dag.

Sen kunde jag inte vänta längre.

Ytan var lika ljummen som luften.

Andreas kastade sig också i. Som en scen ur en Pripps Blå-reklam.

Det var tillräckligt varmt för att ligga i och dra sig i det svalkande vattnet. Senaste gången vi var här var kvällen innan Nils föddes. En sensommarkväll lika ljummen som denna.

Vi vinkade adjö till viken samtidigt som Nils vaknade till från sin slummer. Sen åkte vi hem och stupade i säng; mätta och nybadade.

Och det var den midsommar som blev.

Hoppas att du också hade det bra, vad du än tog dig för.

Kram

Sophia

2 Comments

Tittar på folk som gör saker

Posted on

Det finns mycket jag vill göra just nu. Det mesta som kräver händer (och helst minimalt med tankearbete) lockar. Mellan arbete, barnbestyr, cykelpendling och livsadministration räcker tiden inte till ens en bråkdel av allt jag vill göra.

Så jag har en ny syssla: Titta på när medan gör saker. Nästan lika tillfredsställande som när jag gör grejer själv.

Här är några saker jag tittar på just nu.

Sandra Nicole (@sandranicole.se) är kläddesigner för sitt egna märke Scandienne och verkar ha så otroligt god smak. Om jag nu får ta mig friheten att bedöma sånt. Hon delar frikostigt med sig av när hon syr. I dag la upp en story när hon ritade av ett sånt mönster som man printar själv och sen ritar av (ett litet helvetesarbete om du frågar mig). Kollade flera gånger. Mmm.

På Byggnadsvårdsföreningens konto är det fönsterrenoveringsvecka (hos oss också, vilken slump!) och @fonsterdoktorn_o_syster_rolf är gästpostare. Videos på hur man ordnar ergonomisk arbetsställning, bygger torkställning åt fönster, vibrerar ner glaset. Så otippat belönande att se på när andra sliter med pilliga arbetsuppgifter.

Min senaste instagramförälskelse är Sophiewhiskeytango och Majade. De syr grejer. Fluffiga marängblusar, Madicken-klänningar, omlottkjolar– allt i samma romantiska och lekfulla snitt. Material är inte sällan ett gammalt lakan och de verkar gå mest på känn och lust. De har ett gemensamt Project Runway där de delar med sig av veckans sömnadsprojekt (MED instruktioner). Är helst besatt. Tittar gärna på deras storys om och om igen. Har via hot på DM försökt tvinga dem att skriva en bok.

Här är ett axplock av mina favoriter.

Kolla kjolen?! Ett gammalt lakan.

Tänk vilken kalaspingla jag skulle vara i denna.

Alltså den här! Pax för allt.

Ibland är det nästan roligare att fantisera om sakerna man ska göra. I fantasin blir ju allt perfekt.

Kram

Sophia

Helgbestyr

Posted on

I helgen har jag:

Badat varje dag. Minst två dopp. En simtur ut till flotten och tillbaka. Har man badat sedan i januari känns sjutton grader som en mild, sval bris mot kroppen.

Ätit varenda måltid utomhus.

Plockar trädgårdsbuketter.

Bjudit på två middagar.

Gått på kalas.

Burit solhatten från Carin Wester varenda dag.

Skänkt en tacksamhetens tanke över att vi har förmånen att bo där vi vill leva. Nära natur och vatten. I sällskap av fina grannar och omgiven av kulturhistoriska hus. Jag vill ingen annanstans.

Tagit in första bondpionen.

Blivit hög på doften av honungsrosor.

Monterat en rosbåge. Okej, det var Andreas. Men med understöd av mig.

Har du gjort något kul? Berätta!

Kram

1 Comment

Mattbryderier

Posted on

Ett tecken på att vi börjar komma iordning här hemma är att vi ägnar oss mer åt piff. Färre tapetseringsprojekt och hyllbyggande och mer prydnadssaker. Mattor är förstås inte bara för prydnad, men har ju inte stått högst på vår priolista i alla fall.

Men mattor är inte att underskatta. Rätt matta ger rummet en textil och ombonad känsla. Mattan gör också att några stolar och bord går från att kännas som en hoper möbler till en sittgrupp. Ramar in helt enkelt.

För oss som bor i ett gammalt hus med självdrag är det nästan lag på en matta i varje rum. Under vintern har vi sällan lyxen att ha 20 grader inomhus (även om vi har bergvärme) och kalla golv får det att kännas extra ruggigt. Då behövs mattor!

Nog om dem. Nu har vi äntligen tre stycken!

I matsalen har vi en jute/sisalmatta från Ikea. Hellestad heter den och vi valde den allra största. Både jute och sisal är naturmaterial som är förhållandevis miljövänliga att framställa. Mattan är slitstark, tålig mot smuts och dessutom vändbar. Välbehövligt i en barnfamilj.

Mattan gjorde hela rummet ljusare, trots att det är vårt murrigaste rum.

I köket har vi precis lagt en trasmatta. Det är kanske det köksligaste som finns? Förr gjorde man dem på gamla kläder och hushållstextilier som sjöng på sista versen. Vår är gjord på återvunnen bomullsdenim och kostade typ 200 spänn. Blir sugen på en till men i en annan färgställning.

Den andra ska i så fall bo framför dörröppningen som leder in till biblioteket. Vi får se.

I vardagsrummet har vi Andreas mammas gamla matta. Från 60/70-talet och av finaste ullkvalitet. Jag kan tyvärr inget mer om mattan, men jag är väldigt förtjust i den. Brokig på precis rätt sätt. Egentligen letade vi efter en annan sorts matta och jag beställde mattprover och spejade på auktionssajterna. Denna var egentligen tänkt till biblioteket. Du kanske tror att jag vill framkalla ett slaganfall som valt två olika mönster jämte varandra? Det vill jag verkligen inte!

Grejen med mönster är att de går utmärkt att matcha. Eller missmatcha. En av soffans blommor plockar upp den rosa mattan. Ett annat knep jag lärt mig är att matcha mönster som har samma mättnad. Alltså inte ett svagt, dämpat mönster med ett starkt.

Korkbordet är ett väldigt trendigt bord från Ilse Crawfoords kollektion för Ikea. Helt ärligt är jag inte överdrivet förtjust i det, men vi har haft det länge och det är otroligt praktiskt med småbarn. Inga skarpa kanter att trilla in i. Men nu kommer jag bort från ämnet.

Nu ska vi prata om biblioteket. Vad ska jag ha för matta där? Jag är inne på en antik. orientalisk matta. Som drar åt ljusblått, vet inte riktigt varför.

Kanske för att det vore en fin kontrast till den rosa-röda tapeten?

Har du några tips?

Kram

5 Comments