Den midsommar som blev

Midsommardagens morgon vaknade vi i arla morgonstund. Väskorna var packade, färdrutten planerad, kaffet förberett i bryggaren. Och minstingen vaknade grisförkyld. Det var inte tu tal om annat än att ställa in firandet med morbror, morfar och Annika i Lindesberg.

Vi bestämde oss för att göra det bästa av dagen ändå. Kylen ekade tom och morgonkaffet fick vi ta med grädde eftersom vi inte brytt oss om att handla. Men humöret var det inget fel på! Frukosten åt vi under parasollet och sen satte vi igång med kranstillverkningen.

Det blev en enkel variant av ståltråd och doftschersmin.

Ingen midsommar utan stång! Vi gjorde en egen miniatyrvariant.

Som en luden fågelskrämma. Det här var vad blomster vi kunde undvara från den oklippta plätten i backen bakom huset.

I skuggen var det 25 grader. Bar ut leksaker och tält till barnen. Kjell var inte sen att söka svalka.

Har du sett att Nils lärt sig stå på egen hand? Här smakar han på munstycket till vattenkannan.

Knappt hade vi dukat undan lunchen förrän vi ställde fram finkopparna i trädgården. En granne som också fick ställa in firandet pga förkylt barn erbjöd sig att komma förbi med..

Jordgubbstårta! Synd att den skulle gå till spillo. Vi fikade oss igenom eftermiddagen.

Barnen roade sig i trädgården.

Och i tältet. Ändå lifegoals på den här bilden. Ett flyktigt ögonblick av stillhet.

För tredje gången dukade vi upp i trädgården. Tände grillen och lade på hjort vi fått av en granne som jagar. Drack alkoholfri öl och kände oss liknöjda med stång, krans, grill, jordgubbstårta och fika.

Sen kunde dagen varit slut. Men det var den inte. Vi struntade i disken och åkte ut med båten i stället.

Lade oss i vår favoritvik som ligger en kvart från hamnen. Sjön var kav lugn och solens strålar värmde fortfarande trots att klockan var halv åtta. I sommarhusen var det uppdukat för traditionsenligt firande; långbord, vimplar, grill, sång och dans. Ljuden från samtal, stök och musik färdades över vattnet. Idyllen var nästan för mycket för att ta in.

Nils slocknade i min famn på vägen ut från hamnen. Storbarnet och Andreas fiskade lite. Inget ville nappa just i dag.

Sen kunde jag inte vänta längre.

Ytan var lika ljummen som luften.

Andreas kastade sig också i. Som en scen ur en Pripps Blå-reklam.

Det var tillräckligt varmt för att ligga i och dra sig i det svalkande vattnet. Senaste gången vi var här var kvällen innan Nils föddes. En sensommarkväll lika ljummen som denna.

Vi vinkade adjö till viken samtidigt som Nils vaknade till från sin slummer. Sen åkte vi hem och stupade i säng; mätta och nybadade.

Och det var den midsommar som blev.

Hoppas att du också hade det bra, vad du än tog dig för.

Kram

Sophia