Förra söndagen åkte jag och barnen och Hampus, min brorsa, till pappa och Annika i Lindesberg. Jag hade ingen dator med mig och därför har det varit knäpptyst på bloggen sedan dess. Men kameran lämnar jag aldrig hemma! Häng med.
Först på agendan var ett besök på Bredsjö Blå ostcafé i Hjulsjö.
Det såg ljuvligt ut, absolut. Men först hade vi ett annat ärende. Nämligen att kolla på dessa.
Fåren! De skulle in för att mjölkas. Det hamrade i marken när hundratals klövar dundrade förbi.
Fick tillslut bända loss storbarnet som glodde förundrat på fårskocken. Nils illvrålade av blotta förskräckelsen.
På Bredsjö ystar de egen ost. Pecorino, blåmögelost och en slags feta och Potkäs. Hur fint att torka blommor såhär förresten? Påminnelse till mig själv.
Gjorde det enda rätta och högg in på en ostpaj.
Juni och Annika gjorde flera turer till Pilgrim . Klappade och borstade och matade med morötter.
Och slog en lov på gårdsplanen.
Jag och småbuset hängde en del i trädgården.
Svårt att hålla sig borta när det ser ut såhär om kvällarna.
När det inte regnat har vi suttit under vinrankorna och ätit och druckit vin. Den lömska figuren till vänster är min brorsa för övrigt. Han finns på tinder!
Man åker inte till Lindesberg utan att åka till Nora, så är det bara. Nora kan stoltsera med Sveriges äldsta stadskärna i trä. Fult är det inte.
Hela stan känns som en Astrid Lindgrensk kuliss.
Med trädgårdar som väller över bebyggelsen. Kolla vilket bedårande plank!
I Nora är man inte utan att besöka Noraskogs byggnadsvård.
Linoljefärg har vi redan boden full av. Däremot fattades jag en del pryttlar.
Dessa fick följa med hem! En tvålkopp från Kockums var väl behövd. Likaså tändsticksasken. De tre skålarna var mindre behövda men likväl uppskattade.
Titta! En står på serveringsvagnen med ett knippe rosor i sig. Som smågodis fast för ögonen.
Åter till Nora! Här äter man Noraglass och tittar på gamla byggnader. På Göthlinska gårdens pardörr kan man glo länge och väl.
Men missa för all del inte baksidan!
Orättvist vacker veranda.
Och trädgården kan vi inte ens prata om utan att jag flämtar av pur avundsjuka. Där bakom finns fiket!
Precis nedanför går strandpromenaden. Inte så våldsamt misshaglig den heller.
Paus för att byta huvudbonad.
Hemma var det ömsom sol och ömsom regnskurar. Som nästan varje dag.
På fredagen var det dags att åka till Hjulsjö igen. Denna gång Hjulsjö 103. Ett bageri, kafferosteri och pizzaställe. Här har jag varit förr om du minns.
Det finns bara två pizzor att välja på; röd eller vit. Resten av påläggen bestäms av säsongen och vad som finns att tillgå lokalt.
Jag valde vit. Potatis, syrad grädde, grönkål, kapris och ost. Hjälp så gott! Missa inte att boka på förhand om du vill dit. Pizzorna säljs bara på fredagar och enligt en bokningslista. Vi hade turen att knipa en avbokning.
Här står jag och prunkar bakom Riddarsporrarna i trädgårdslandet.
Lagom till att Andreas skulle komma ordnade vi med grill. Glöden tog sig riktigt fint lagom till att den dagliga skuren kom.
Det bästa med att åka till släkten är att det alltid finns en lekkompis till hands.
Så att den som vanligtvis står för den dagliga omsorgen får lägga upp fötterna här.
Skoja. Det här var det närmsta hängmattan jag kom på hela vistelsen.
Och så gick det till när vi gjorde Lindesberg i en vecka.