Nu ska du få recept på min senaste (och enda?!) mat-innovation: bananpannkakor gjorda med lyxhavre.
Pannkakorna får en extra smakdimension av havren, som innehåller kanel, kardemumma och vaniljpulver. Gjorda på detta sätt blir de också perfekt fluffiga och matiga. Perfekta som frukost eller mellanmål. Jag ger dem också till min 7-månadersbebis som bara vill äta med händerna.
Mixa ägg, banan, havrepulver och bakpulver med en stavmixer. Låt smeten svälla i några minuter. Stek små plättar på låg-eller mellantemperatur i rapsolja eller annat valfritt matfett.
”Inga kommande händelser” står det i min kalender. Vet inte när det stod så sist – om det ens har hänt sedan jag fick min första Iphone? Allt är inställt. Barnkalas, 67-årskalas, bröllop – alla roliga sociala aktiviteter. Det enda trösten är förstås att allt tråkigt också är inställt.
Är du orolig? Jag försöker att inte vara det. ”Worrying means you suffer twice” mässar jag för mig själv då och då. Det mesta som sker är utom min kontroll och oron är i sig ett lidande.
Juni är hemma från förskolan sedan en vecka. Från början inte på grund av rädsla för corona, utan för att det gått magsjuka på förskolan i en månad och då håller jag Juni hemma i förebyggande syfte. Jag erkänner – har magsjukefobi. Skyr den till vilket pris som helst. Eftersom sjukdomsmoralen bland föräldrarna uppenbarligen är ganska låg (finns väl en anledning att magsjukan biter sig fast i en MÅNAD!) på vår förskola känns det dock rimligt att hon blir hemma ett tag till.
Dagarna tillbringar vi mestadels utomhus på olika lekplatser. Min mammaträning är inställd så jag kör trädgårdsträning. I går mötte jag och Julia av en slump en annan mammaträningsgrupp som körde utomhus så vi hoppade in i deras träning. Kul inslag!
Det fina är också att oceaner av tid öppnat upp sig. Vi bakar bröd, bygger trappstege till studsmattan, lagar kläderna som legat på hög i väntan på att jag ska få tummen ur, jag har uppfunnit en ny bananpannkaka och har börjat förodla bönor, kålrabbi och smultron. Livet tränger fram även i vardagens mellanrum.
Samtidigt vilar det något otroligt ödesmättat över vardagen. För min del hoppas jag att pandemin blir det stora startskottet på en grön samhällsomställning. Klart är att många verksamheter kommer att behöva stöd för att överleva, och att våra skattekronor ska användas för att stimulera framtidsbranscher och inte fossilindustrier.
Jag minns krisen 2008. Jag var precis tjugo fyllda och sprudlade av ungdomlig naivitet. ”Dags att göra något annat” tänkte jag och sa upp mig från ett fast jobb utan att ha något nytt att gå till. Och annat fick jag göra, fastän det kanske inte var precis vad jag hade tänkt mig. Hade en serie märkliga påhugg. Som kundtjänstperson för Xbox (HAHA, spelade inte ens tv-spel), klippa och klistra in mejladresser i ett excelark för en förening och telefonist i en taxiväxel. Jobbet som offentligt anställd snöskottare blev jag dock av med när det uppdagades att jag inte hade körkort.
Att det skulle vara så svårt att välja vinnare?! Tack för alla mejl och kommentarer, här och på instagram. Jag vill ge varenda en av er ett exemplar. Nu har jag bara tre och därför säger jag grattis till:
Sara G, Emma, och Cecilia P!
Låt gärna boken vandra vidare när ni är färdiga med den. Den är alldeles för bra för att bli en hyllvärmare.
Fick höra att på ett bibliotek var det 157 i kö för att få låna! Jisses. Kul förstås att många fått upp ögonen.
Till er som inte vann vill jag rikta särskilt tack för att ni deltog. Boken finns också på Nextory (där läste jag den) och erbjuder ju 30 dagar gratis titt som tätt.
Det här var en kul tävling va?!
Stor kram
Sophia
Samarbetet är obetalt och jag tog själv kontakten och föreslog att jag skulle få lotta ut några ex. Fick också ett extra ex att behålla. Tycker att reglerna för reklam/samarbeten är lite snåriga och därför reklammärker jag inlägget.
Att sträva efter jämställdhet i relationen har ett egenvärde i sig, i alla fall om du frågar mig. Trots att det faktiskt är ganska jobbigt. Könsroller växte ju fram av en jäkla anledning – de är bekväma att luta sig tillbaka mot i stunden. Man följer ju bara minsta motståndets lag. Jag kan faktiskt komma på mig själv med att drömma mig bort till ett liv där Andreas arbetar och jag är hemma. Vilken befrielse att aldrig behöva gnälla om disken! Aldrig titta på varandra och säga ”det vore bra om du kunde plocka und…” Slippa vikta våra respektive möten mot varandra (jo men det finns ju en inofficiell ranking för mötestyper, låtsas inte om något annat!) för att förhandla om VAB:en. Tills verkligheten drabbar mig och jag inser att det i så fall är jag som ska plocka undan allt, torka varenda barnkräk och diska varenda tallrik. Och att belöningen för ett livs mödor blir fattigpension och – allra troligast – en avgrundsdjup bitterhet för de många tacken som aldrig sagts.
Att skapa mer jämställda situationer i vardagen kräver förhandlingar och avvägningar. Så långt ifrån passion och att följa stundens ingivelse man kan komma faktiskt. I alla fall hemma hos oss.
Jag tror inte att vi är helt jämställda, men vi strävar åtminstone efter att fördela familjeansvaret lika. Vi delar på föräldraledigheten, tar varannan VAB, delar på matlagning och barnbestyr. Ingen av oss arbetar för närvarande heltid, jag är föräldraledig och Andreas arbetar 80%. Våra arbetssituationer är dock väldigt annorlunda. Min man arbetar som utvecklingschef på ett företag han själv varit med att starta. Jag är helt vanlig anställd på ett mindre uppstartsföretag. Det har gjort att vi behövt vara kreativa när vi planerat föräldraledigheten. Med Juni har vi exempel arbetat halva veckor vardera och delat upp ledigheten i tre halvårsperioder; en som var min, en gemensam och en som var min mans. Snart är det dags för min man att vara hemma i nio månader med Nils.
Jag tror att jämställdhet för de flesta heterosexuella par bara är något som existerar i teorin. I alla fall för de i min generation (30+) och äldre. De flesta av oss har ju inga förebilder – så vad innebär jämställdhet i praktiken? Det är inte en retoriskt ställd fråga, jag undrar verkligen! Är det jämställt att dela rakt av på alla sysslor? Eller dela upp sysslorna? Jag har inget svar på det. Jag tror dock att en fara med projekt jämställdhet är att det bidrar till en mer diskret form av obalans. Nämligen den att det är upp till kvinnan att se till att rättvisa skipas i hushållet. Risken är stor att hon blir projektledare när alla sysslor ska fördelas, och måste planera, strukturera, påminna och följa upp. Ovanpå sin beskärda del av sysslorna, förstås. Och dessutom är det märkligt nog kvinnan som anses vara ytterst ansvarig för ett misslyckat jämställdhetsprojekt. Omgivningens dömande kan bli ännu en tyngd att bära. Jag tänker på alla som skriker ”LÄMNA” så fort en kvinna lättar på hjärtat och erkänner att hon tar all VAB för att slippa bråk. När den rimligaste reaktionen egentligen att vråla ”VABBA!” till mannen i stället.
Det här blev långt. Min poäng är att vi strävar efter att fördela hemlivets sysslor så rättvist som möjligt. Men väldigt ofta delar vi upp oss och Andreas donar med huset och jag tar hand om barnen. Av praktiska anledningar (Andreas kan snickra, det kan inte jag) men också för att vi är barn av vår tid. Saker ska gå fort och göras så effektivt som möjligt – då är det lättast att bara följa stundens ingivelse.
Såhär tänker jag kring sysslor:
– Titta på hur sysslan genomförs. En klassiker är att kvinnan tar repetitiva sysslor som genomförs i hemmet, helst med barnen närvarande. Mannen tar sysslorna som i huvudsak och med fördel görs ensam och för honom från hemmet.
– Känns det obekvämt att byta sysslor med varandra? Då är det antagligen precis vad som behövs. Att bryta invanda mönster kan vara sjukt obekvämt (könsroller kom ju till av en jäkla anledning!) men belöningen är mindre bitterhet och mindre friktion på sikt.
-Hellre gjort än bra. Väldigt många sysslor kräver att man övar upp en färdighet. Tvätta till exempel, eller laga mat (det senare lärde jag inte mig förrän helt nyligen, sjukt jag vet). Man måste ge varandra tid att öva upp färdigheten.
Slutligen. De finns ju många som hävdar att det är naturligt att kvinnan tar hand om hem och barn och att mannen förvärvsarbetar. Jag kan alldeles för lite om biologi för att ge ett vetenskapligt svar på frågan. Min invändning är bara att det är alldeles för skört och bräckligt upplägg. Otryggt, rentav. Familjens försörjning kan inte vara hotad för att en inte arbetar, och hemlivet kan inte falla samman om en inte längre sköter hushållet. Nog är det tänkt att vi ska dela på det.
Igår fyllde Juni fyra år. Herregud, min brådmogna, kloka, envisa och spexiga fyraåring! En sådan liten kropp som rymmer så mycket karaktär. Vi har firat lite i omgångar. Först med morfar och Annika, det gjorde vi redan förra helgen. Sedan med mormor och morbror i lördags. Och nästa helg ett litet kalas till. Förra året ordnade vi ett enda stort kalas, med barn och familj, men i år var det omöjligt att hitta ett datum då alla kunde komma. Därav tre firanden.
Det är stor skillnad att ordna kalas för en fyraåring jämfört med tidigare år. Juni har själv skrivit en önskelista, som innehåller allt från hästreflex till glitterlim och gitarr. Lika delar roande som skräckinjagande att inse vilka materialister barn är. Vi brukar prata om att man aldrig får allt man önskar sig, men jag tycker ändå att det är orimligt svårt att tygla förväntningarna.
Detta är första gången som vi väckte henne med traditionsenlig sång och frukost på sängen. Nåja, hon åt den vid sitt lilla bord. Croissanter och varm choklad, på egen begäran. Koppen drack Andreas varm choklad ur på alla sina barndomsfödelsedagar. Än så länge är det nog vi vuxna som uppskattar såna traditioner allra mest.
Andreas och Juni testbakade födelsedagstårtan. Det var beställt enhörningtårta.
Till och med jag smakade. Den var otroligt söt, med ett uns av fräschör från lime. Men tillräckligt söt för att Juni skulle nöja sig med en halv bit.
Nästa helg ska vi ordna ett litet kalas till. Förra året klädde vi in matbordet i ritpapper, så att barnen kunde rita när de kom. Enkel men rolig idé för ett inomhuskalas. Sedan bjöd vi på grillad korv och tårta och avslutade med fiskdamm och tatueringsstudio (Andreas som duttade med gnuggisar för glatta livet). Väl beprövade men uppskattade aktiviteter. I år kommer vi att försöka ordna en liten utomhusaktivitet om vädret tillåter. Så att alla rastlösa ben får springa av sig.
Visste du att svenskar lägger allra mest pengar på skönhet inom EU? I runda slängar 20 miljarder om året. Det är en halv miljard mer än Sveriges kostnader för migration 2018 eller knappt lika mycket som vi lägger på studiestöd. För referens, bara. Allra mest spenderar kvinnor över 34 år.
Men vet de flesta vad de kletar i ansiktet? Antagligen inte. Då hade nog fler reagerat över det osunda i en hudvårdsrutin kan exponera huden för 500 ingredienser dagligen.
Du kanske tror att Hudbibeln bara är till för skönhetsnördar? Det är helt fel! Hudbibeln är framförallt till för oss som inte ägnar timmar åt att titta på produktrecensioner på Youtube eller lägger sheetmasks. Vi som blir överväldigade av dagens enorma utbud av krämer, serum, masker, syror – ja, allt det där som lovar mycket (och håller ganska tunt, visar det sig). Jag skulle säga att boken är till alla som har ett ansikte och som använder mer än vatten för rengöring.
Processed with VSCO with g3 preset
Hudbibeln är en av de viktigaste böckerna jag läst på senare år. Och just därför vill jag att fler ska läsa den! På eget initiativ kontaktade jag författaren Johanna Gillbro och frågade om inte jag kunde få lotta ut ett ex. Och på den vägen är det.
Så tävlar du:
Kommentera här, eller på instagram eller mejla hej@recoveringshopaholics.se (om du är blyg) och berätta varför du vill läsa boken. Jag väljer ut tre vinnare som får ett inbundet ex hemskickat. Tävlingen avslutas söndag den 15 mars. Enkelt, va?
Vad jag tagit med mig från boken:
Minimalistisk hudvård – inte flerstegsraketer. Att använda flera olika sorters rengöring, toner, ansiktsvatten, serum och kräm behöver inte alls känneteckna en god hudvårdsrutin. Tvärtom. Nästan alla produkter innehåller ohyggliga mängder konserveringsmedel som kan irritera huden.
”Tänk om det vore på samma sätt som i livsmedelsbranschen: du ska kunna ha créme fraiche stående på köksbänken – och gräva där med fingrarna varje dag – utan att få bakterietillväxt. Då får man en fingervisning om hur mycket konserveringsmedel som tillsätts” säger författaren Johanna Gillbro om konventionella hudvårdsprodukter.
Värna mikrobiomet. Huden är full med goda bakterier som finns av en anledning. Med god kost och genom att undvika onödiga produkter så rubbar vi inte hudens balans. Till exempel tvättar jag kroppen enbart med vatten numera. Huden har aldrig mått bättre! Inga torra partier och ingen klåda på benen vid minusgrader.
Den bästa skönhetsvården kommer inifrån. God sömn, hälsosam mat (äter numera morötter varje dag), frisk luft utan avgaser och solskydd är den bästa investeringen för att minska hudvårdsproblem.
*I obetalt samarbete med Hudbibeln. Jag har fått tre ex att lotta ut och står själv för portot.
Äntligen är vi färdiga med biblioteket. Bokhyllan är målad, arbetsytan iordningsställd och böckerna uppställda. Vi har också ordnat med ett litet läshörn.
Borden köpte jag på Blocket. Det lilla bordet, målat med kurbitsmålning är egentligen inte ett bord utan ett antikt syskrin. Hur fint? Lampskärmen har jag köpt på Återbruket här i Saltsjöbaden och letar just nu en lampfot till.
Bäst av allt med hela rummet är att jag har en mikroskopisk träningsyta. Det hade jag förvisso förut också, men nu slipper min matta trängas tillsammans med barnens leksaker och Nils lekfilt. Igårkväll körde jag ett yogapass på Youtube efter nattningen.
Förhoppningen är att kunna montera en ribbstol där spegeln nu hänger. Har haft bevakning på Blocket i flera månader men blir alltid snuvad av någon som hinner före. Strykande åtgång på begagnade ribbstolar just nu.
I morse började jag dagen här; med veckans mammaträning på Salt. Det gör prick ingenting om himlen är tung och regnet skvalar, här är utsikten betagande ändå. Nils sov i vagnen hela passet, sån tur kan man sällan räkna med. Hämtade med mig grannens barn från förskolan och den lilla skocken har härjat fritt i timmar. Är innerligt glad för att kunna bryta av vardagen ibland.
Sånär som på att jag glömde deoderanta mig i morse var detta en perfekt dag. Jaja, ändå bra.
Det var många som önskade läsa om hallgolv. Det var ännu fler som ville läsa om varför jag avskyr min katt, men nu är det min blogg och jag som bestämmer ordningen.
Här kan du skymta badrumsgolvet som vi hade i lägenheten. Ser det fint ut? Du skulle bara veta som jag älskade det golvet.
Just detta kommer från Byggfabriken som säljer Victorian Floor Tiles, alltså Viktorianskt klinker. Fungerar förstås både till hall och badrum och kan till och med läggas utomhus, tack vare att plattorna är slitstarka och väderbeständiga. De kallas också ”Encaustic tiles”, eftersom mönstret är gjuten med flera lager av lera. Plattorna tillverkas i granitkeramik av den franska fabriken Winckelmans sedan 1894. De var vida populära under den viktorianska och edvardianska eran från slutet av 1800-talet och i början på 1900-talet. De lades ofta i intrikata mönster med ett uttalat syfte att vara estetiskt tilltalande, därtill hygieniska, och därför hittar du dem ofta i hallar och badrum.
Det finns ett gäng karaktäristiska mönster. Detta heter Lambeth.
Plattorna är oglaserade och blir därför matta och känna sidenmjuka mot en bar fot. De är också riktigt hållbara. På instagram, under taggen #victorianfloortiles, finns mängder av videos på hur originalgolv restaureras. Mmmm.
Kan ägna timmar åt att kärleksglo på hallarna i brittiska hem.
I vår lägenhet valde vi det säkra före det osäkra och lade ett svartvitt rutmönster, som heter York. Typiskt svenskt. I sista sekund valde jag till en fris och det är jag innerligt glad för i efterhand. Skulle jag göra det i dag skulle jag definitivt våga ett mönster med färger i.
Det bästa av allt är att mönstret verkligen gör upp med den hemska uppfattningen att alla små utrymmen måste inredas i helvitt för att kännas rymliga.
I morse låg ett mjukt, vitt snötäcke över hela trädgården. Dagens trista planer ställdes in, vi kokade kaffe och gjorde varm choklad och åkte direkt till pulkabacken. Juni fick en pulka av mormor i julklapp och har längtat sedan dess. Det fanns absolut ingen tid att spilla.
Vi var sånär som på två andra helt själva i backen. Fördel korta människor när det handlar om att dela pulka.
Min vintrigaste outfit. Dunjackan Alexandra från Boomerang (betalade 500 på Tradera, en ny kostar 6000, rätt nöjd så att säga) och underställsbyxor från Woolpower. Har fortfarande inte ombesörjt med ett par täckbyxor, men snart är det dags. Kanske till nästa säsong.
Nils var förstås med. Sovandes i vagnen.
Efter en timme var det dags för fika. Varm choklad, kaffe och en påse nötter. Och bara en enda mugg som vi fick dela på allihop. Ingen fikaupplevelse som går till historien, men vi kom ju trots allt ut. Det enda som räknas!
Jag har lyssnat på dokumentären Kodnamn: Pam, den första kvinnan i SOG. I den finns en fruktansvärt rolig passus om när hon kallas för träskpaddan. Känner mig ofta nära besläktad med träskpaddan, särskilt nu. Träskpaddan bland kaveldunen.
Kaveldun, för övrigt. Visste du att det även kallas för träskets snabbköp? Det visste inte jag.
Efter vår torftiga fikastund gjorde vi några vändor till i backen. Nu hade Nils vaknat.
Utflykten var till belåtenhet.
Livsfarligt med såna pussvänliga kinder. Han kommer att få förslitningsskador snart. Går inte att stå emot.
Nils ville förstås också åka lite pulka. Det var ju inte annat än rättvist. Lagom till att fötterna började bli kalla åkte vi hem igen.
I trädgården fortsatte snöleken. Juni och Andreas byggde en snölykta. Säsongens första och eventuellt sista.
Nu har jag precis nattat två sömnstrejkande illbattingar. Andreas har varit och bastat och alldeles strax ska jag göra kväll. Tacksam för att vi åtminstone fick en dag med en snötäckt trädgård.
Nils fyller snart sju månader, och är den gladaste, nöjdaste bebis jag haft förmånen att träffa. Det knubbiga lilla ansiktet spricker upp i ett stort leende så fort hans blick möter en annan.
När Juni var lika gammal hade jag precis börjat arbeta halvtid och slutat amma helt. Jag minns det som en enorm befrielse eftersom jag tyckte att amningen, även om den var mysig och praktisk, också var väldigt ansträngande. Och sårbar. Att det liksom var en strikt formel för att det skulle fungera. Amma varannan, var tredje timme dygnet runt. Ingen flaska, helst inte napp. Annars kunde kroppen sluta producera mjölk eller bebisen glömma bort hur man gjorde, bara sådär.
Med Nils har det varit samma, men ändå ganska annorlunda. Vi började i en rejäl uppförsbacke. Fick mjölkstockning redan andra dagen och när han var sex dagar gammal åkte jag in till akuten mitt i natten. Det var tredje dagen med hög feber och våldsamma smärtor i brösten. Tack och lov fick jag gå på en antibiotikakur och efter två veckor hade såren läkt och smärtan var borta.
Skillnaden denna gång var att jag bestämde mig för att amma på mina villkor. Flaska kan göra bebisen förvirrad, är ett råd jag fått mer än en gång. Nils fick ersättning första gången när han var några dagar gammal eftersom smärtan när han ammade var outhärdlig. Sedan fortsatte jag ge en flaska i veckan tills han blev sex månader. Då bytte jag stegvis ut ett mål mot ersättning om dagen och nu ammar vi på morgonen, kvällen och natten. Bara för att det är mysigt.
För få amningstillfällen riskerar att få mjölken att sina, har jag fått höra. För mig verkar brösten anpassa sig fort. Ibland blir det bara två gånger per dygn, ibland tre. Nils verkar nöjd hur som. Snart kanske vi är nere på ett tillfälle om dagen eller så blir det fyra, det är inget jag känner att jag behöver bestämma. Kroppen följer liksom bara med.
Amningsbh med bygel ger dig mjölkstockning. Ja, en amningsbh som sitter fel kan orsaka mjölkstockning. Detsamma gäller för bygellösa bh:ar. Faktum är att amningsbh med bygel kan vara en förutsättning för oss med stor byst. Förra gången var jag ständigt obekväm i ett halvår. Ryggen värkte och jag gick alltid lite krökt och framåtlutad för att försöka dölja bysten. Detta har jag sluppit nu när jag hittat en välsittande bh med bygel.
Bada inte när du ammar, du kan få mjölkstockning. Några av mina bästa dagar denna höst och vinter har varit när jag vinterbadat, både med och utan bastu. Någon gång har vattnet bara varit ett par grader. Så glad att jag struntat i detta högst ovetenskapliga råd och ägnat mig åt livsförhöjande och energigivande kallbad.
Jag har kombinerat amning och flaska med vetskapen om att risken finns att bebisen föredrar flaska. Och jag har många vänner som kombinerat amning och flaska länge, och hittills har ingen av dem råkat ut för att amningen saboterats. Risken finns väl, förstås.
Amningen är Nils och min mysiga stund. Vi fortsätter så länge det är kravlöst och på bådas villkor. Vill han inte så slutar vi, vill inte jag så slutar vi också. Det är inget vi behöver bestämma nu. Kroppen följer ju bara efter.
