Saltsjö Alpin

I morse låg ett mjukt, vitt snötäcke över hela trädgården. Dagens trista planer ställdes in, vi kokade kaffe och gjorde varm choklad och åkte direkt till pulkabacken. Juni fick en pulka av mormor i julklapp och har längtat sedan dess. Det fanns absolut ingen tid att spilla.

Vi var sånär som på två andra helt själva i backen. Fördel korta människor när det handlar om att dela pulka.

Min vintrigaste outfit. Dunjackan Alexandra från Boomerang (betalade 500 på Tradera, en ny kostar 6000, rätt nöjd så att säga) och underställsbyxor från Woolpower. Har fortfarande inte ombesörjt med ett par täckbyxor, men snart är det dags. Kanske till nästa säsong.

Nils var förstås med. Sovandes i vagnen.

Efter en timme var det dags för fika. Varm choklad, kaffe och en påse nötter. Och bara en enda mugg som vi fick dela på allihop. Ingen fikaupplevelse som går till historien, men vi kom ju trots allt ut. Det enda som räknas!

Jag har lyssnat på dokumentären Kodnamn: Pam, den första kvinnan i SOG. I den finns en fruktansvärt rolig passus om när hon kallas för träskpaddan. Känner mig ofta nära besläktad med träskpaddan, särskilt nu. Träskpaddan bland kaveldunen.

Kaveldun, för övrigt. Visste du att det även kallas för träskets snabbköp? Det visste inte jag.

Efter vår torftiga fikastund gjorde vi några vändor till i backen. Nu hade Nils vaknat.

Utflykten var till belåtenhet.

Livsfarligt med såna pussvänliga kinder. Han kommer att få förslitningsskador snart. Går inte att stå emot.

Nils ville förstås också åka lite pulka. Det var ju inte annat än rättvist. Lagom till att fötterna började bli kalla åkte vi hem igen.

I trädgården fortsatte snöleken. Juni och Andreas byggde en snölykta. Säsongens första och eventuellt sista.

Nu har jag precis nattat två sömnstrejkande illbattingar. Andreas har varit och bastat och alldeles strax ska jag göra kväll. Tacksam för att vi åtminstone fick en dag med en snötäckt trädgård.

Kram