Vår vanliga entré är verkligen en uppvisning i misär. Den redan illa omtyckta blommiga tapeten blir inte vackrare av att den är repig och ”bättringsmålad” med svart tusch. Har retat mig på den i fem år, men trots en mängd färgprover och tapetprover har jag inte hittat en färgkombination som får hemmet att sjunga. Jag gissar att det beror på att jag, när vi flyttade in, målade trappen i en blågrå linoljefärg i som skär sig mot nästan allt, visade det sig. Bra beslut, såhär i efterhand. Tänker att jag bara kan svabba av färgen med linoljesåpa och låta trappan vara obehandlad?
Nu tror jag banne mig att jag har det. Grönt och blått! Svagt blå väggar och ljusgröna snickerier. Som hos Marie Louise Sjögren eller på Ellen Keys Strand. Anna som har kontot Kuivakangas på instagram har också en träffsäker färgsättning i fritidshuset.
Ellen skriver såhär om färgsättning i boken Skönhet för alla:
“Man kan om man har smak, nå en mycket vacker effekt med distinkta, kraftiga, klara, väl sammansatta färger, t.ex. gult och blått, grönt och rött, rött och djupblått. Även vissa (men långt ifrån alla) toner av gult eller grönt eller rött eller blått tillsammans med vitt, och även andra sammansättningar, bildar ett behagligt färgintryck såväl på väggar som på möbeltyg och gardiner.”
Det är förstås vanskligt att hämta inspiration via bilder på nätet. Många bilder är redigerade så att kulörerna blir helt förvanskade. Jag vet inte vad Marie Louise eller Ellen Key har för färger, men nog ser det ut som en tämligen gulgrön parad med en pastell, eller en kraftigare blå?
Kram
Fint inlägg, den där Karin verkar vara poppis. Dyker upp i min periferi titt som tätt.
Mvh ännu en sliten tvåsmåbarnsmamma som lever genom andra för tillfället