”Jag är uppvuxen med att man aldrig ska prata pengar” har jag många bekanta som säger samtidigt som de satt punkt för diskussionen. Kvar står jag med en känsla av att vara plattare än Skåne. Eller ”i min familj är det fult att prata pengar”. Meningarna har ofta dykt upp när jag velat prata exempelvis löner eller ekonomisk fördelning i hushållet. Som vad man ska våga begära på ett nytt jobb eller om vilken ränta man fått.
Förutom att det är en ganska förlegad inställning tycker jag att den är är direkt skadlig. Jag tror att roten till mycket onödig skuldsättning, överkonsumtion och dåliga ekonomiska beslut grundar sig i att vi pratar alldeles för lite om pengar. Särskilt i sociala sammanhang.Många växer upp i hushåll där det inte finns några pengar att prata om, medan andra växer upp och aldrig lär sig hushålla med dem.
Tidigare generationer har kanske inte behövt prata om pengar eftersom det inte finns så mycket att prata om? Huslån? Jaha, det betalar vi av på 25 år. Räkningarna betalas månadsvis på Posten och så är var det med den saken. Lönen följets fackets tariff.
Men vår ekonomiska verklighet är så otroligt mycket mer komplicerad. Visste du att när kreditkortet lanserades på 60-talet var det föremål för en het debatt och beskrevs av kritiker som ”den nya barskrapan?” Och det dröjde till 90-talet innan det slog igenom brett. I dag är det ingen som bemödar sig med att skriva ilska debattartiklar över kreditinstitutens bristande moral. Vi har liksom accepterat att vi blir lurade då och då.
När jag fyllde 18 fick jag hem ett brev från min bank med gratulationer och ett erbjudande om Mastercard med 5 000 i kredit. Tjoffpang bara. Ingen kreditupplysning eller ”ungdomsvänlig” text om vad en kreditskuld innebär. Som tur är nappade jag aldrig och har faktiskt aldrig gjort.
Generationerna innan oss slapp förhålla sig till sms-lån, snabblån, medlemslån, huslån, billån eller om de ville handla pennvässare på faktura. Men vi ska själva förhandla räntan, precis som lönen. Och tjänstepensionen. Och el-avtalet.
Så. Vi behöver prata mycket, mycket mer om pengar. Jag tycker tvärtom att det fula är att inte prata om pengar alls. För vem tjänar på det egentligen? De som fyller sina egna fickor med vår pension. Eller de som erbjuder kredit till 18-åringar vars enda inkomst är studiemedel. Eller de som skickar fakturan på pennvässaren. Det är inte det minsta fint att knipa om pengar, jag tycker snarare att det är ofint att inte dela med sig av sin kunskap.
Heja dig! Håller med fullständigt! Jag har bara kunnat sitta bredvid och titta på när mina båda bröder (med diagnoser om gör att de tappar lite konsekvenstänk)skuldsatt sig, för att köpa diverse teknik o spel , totalt sedan de blev myndiga. Den ena har gått i personlig konkurs och den andra ligger inte långt ifrån. Trots detta får han ta sms-lån. För jävligt!
Hu! Så jobbigt att stå bredvid. Ja, jag tycker det är för jävligt rent ut sagt att man får driva verksamheter som livnär sig på ocker.
Håller verkligen med! Så bra att du lyfter ämnet. Tror vi förlorar mycket på olika sått genom att inte våga prata öppet om pengar.
För övrigt vill jag bara säga att din blogg är grym! Blir glad varje gång jag ser ett nytt inlägg. Så tack för det du gör :).
Å tack så snällt. Fint att jag inte är ensam. ?
Då har jag en pengafråga till dig… huur hade ni råd att köpa ert vad det verkar fanstastiska hus som ligger i drömmiga Saltis?! Det hade jag gärna gjort också! Såg dig idag på Scandwich men ”vågade”/ville inte störa 🙂 Visst var det gott?!! Tack för bra blogg 😀
Hälsa nästa gång (om du vill förstås, så kul!) Å, den bjöd jag liksom in till. Jo vi har ägt lägenheter i stan under väldigt gynnsamma år. Min man har varit inne på Sthlms bostadsmarknad sedan 2004 och vi har gemensamt sålt två läggor med bra vinst. Det plus att vi prioriterat boenderelaterade kostnader framför andra kostnader har gjort att vi har den turen att bo så fint. Kram