Önska dig begagnat under granen

I dag släppte Medveten Konsumtion och Klimatklubben årets medvetna julklapp. Det är som årets julklapp, fast framtidsvarianten som ser till människa, miljö och klimat i stället för att fokusera på en kortlivad trend.

Årets medvetna julklapp är: Den begagnade klappen!

Det behöver inte vara svårare än så. Något unikt och omsorgsfullt utvalt, tidigare älskat av någon annan. Jag har pratat mycket med en kompis om begagnade klappar. ”Problemet är inte att folk inte vill ha” sa hon, ”utan att många tycker att det tar emot att ge”.

Jag frågade mina följare på instagram om deras inställning till begagnade klappar. Utan att förhäva mig vill jag nog ändå påstå att jag delar min kompis analys. Nästan alla (faktiskt 98% av alla som svarade) vill ha begagnade klappar. Nästan 9 av 10 svarade att de skulle bli lika glad – eller gladare – för en begagnad klapp. Men bara strax över 60% hade någonsin fått en begagnad klapp.

”Tar det inte mycket tid?”

Jo , det kan ta lite längre tid att hitta en bra begagnad julklapp. Därför vänder jag mig lite mot begreppe julhandel – som antyder att handeln måste ske i anslutning till julen. Från och med i år ska jag ha en liten lista i telefonen över mina julklappsoffer och presentidéer som kan passa. Sånt de kanske nämnt i förbifarten eller som jag vet de behöver. Så är jag alltid redo när tillfället uppenbarar sig. Dessutom vill jag puffa för att det är bra mycket enklare i dag än för några år sedan. Det finns massor av begagnat online (kolla Auctionet, Sellpy, Tradera, Blocket, Tise och Marketplace till exempel).

”Jag är rädd att uppfattas som snål”

Min spaning är att detta gäller många; man vill gärna ha men vågar inte ge. För de flesta är det dock en tankevurpa. Omsorgsfullt utvalt personligt finporslin, en kristallvas, en blomma med en loppad kruka, en mässingsljusstake – det är omtanke om något! Att säga att det ”aldrig spelar någon roll” tycker jag dock föraktfullt. Som högstatusperson kanske man känner att man inte har något att förlora, men jag kan verkligen förstå att den som inte konstant åtnjuter hög social status har sina betänkligheter kring hur hon framstår. Och då är mitt enda tips: börja bli den som ber om begagnade klappar! På så sätt kan vi bryta det sociala stigmat!

”Det är väl enklare till barn än till vuxna?”

Jag tror att enkelt blir det först när man har ungefär samma förväntningar på julfirandet. Barn är väl mer lättprogrammerade eftersom de inte har så mycket erfarenheter i bagaget. Jag tror på att ett avdramatiserande, öppet snack om vilka förväntningar som finns. Och där man försöker paketera beggade klappa som något positivt! ”Vad säger du om att testa en ny grej i år, jag har läst om det här (kanske nämna en person eller en företeelse) och jag tror att det skulle bli bra för att…”). Man kanske inte ens behöver nämna klimat och miljö utan bara fokusera på det andra positiva?

Har du några tankar kring begagnade julklappar?

Kram

Bytt, lånat och fått

För ovanlighetens skull tänkte jag visa upp lite nya grejer. Inget som jag köpt, utan allt är bytt, lånat eller fått.

I dag träffade jag Saga som jag fått kontakt med via bloggen. Det var hon som tipsade om att vår förra lägenhet finns med i boken Byggnadsvård för lägenheter. Den ska jag lusläsa och sedan lämna tillbaka till henne, tänkte jag. Börja Krypleta fick jag eftersom hon trodde att den skulle intressera barnet. Vågar lova att den också kommer att vara till glädje för fler i familjen.

Det var inte allt, utom hon lämnade också över en kasse gravidkläder som inte hon längre behövde. Till vänster ligger en amningsvänlig tröja i mjukaste ull/bambu/bomullsmix som min mans före detta flickvän så vänligt frågade om jag ville ha. De var ihop för en halv livstid sedan, men vi brukar ses när hon är på besök i Stockholm. Jag är inte lagd åt det svartsjuka hållet utan är bara glad att han haft fina relationer med vettiga kvinnor. Personligen skulle jag bli mer misstänksam mot en vuxen man som målar upp sina före detta som lynniga galningar.

I stället för att köpa ett nytt objektiv, och sälja ett annat, bytte jag i stället. Eftersom han jag bytte med bor i Örebro var det en logistisk utmaning att få till det, men det ordnade sig tillslut. Slutet gott, allt gott, eftersom jag nu har ett objektiv jag trivs med. Lite omständligare än att köpa ett nytt, och jag kanske hade fått några hundralappar mer om jag köpt och sålts separat, men på det stora hela en väldigt smidig transaktion. Att köpa och sälja kameragrejer på Blocket är en helt ny nivå av komplexitet när det kommer till affärer. Gissar att all typ av hobbyutrustning drar till sig en speciell målgrupp…

Från bibblan har jag lånat hem boken Praktika för nyblivna föräldrar. Som jag önskar att denna funnits när jag fick mitt första barn. Så fort jag läst klart ska min man läsa. Det är bara en enda grej hittills som jag reagerat på, och det skriver jag gärna mer om men i ett eget inlägg.

Stor kram

Sophia

Byta och fixa

Titta vad vi vaknade till i morse. Körsbärsblomningen kom av sig förra veckan, men nu blommar det med förnyad kraft. Inte lika pampigt som förra årets blomning dock. Då var det som en vit fond till vårt matsalsfönster.

Denna vecka har jag mycket att stå i. På torsdag ska jag äntligen lämna in våra Ercol-fåtöljer (som vi köpte för nästan prick ett år sedan) till Värmdö Möbelmakeri för omklädnad. Har väntat i månader. Efterfrågan på att klä om möbler har vuxit så mycket att Möbelmakeriet anställt två nya möbeltapetserare. Även om det är frustrerande att vänta på sin tur klappar miljöhjärtat förstås extra hårt av såna goda nyheter. Att fler äntligen fattar storheten i att ta hand om det som redan finns i stället för att köpa nytt.

I morgon ska jag också träffa en nisse på lunchen för att byta objektiv. När jag fyllde år fick jag en ny (begagnad) kamera av min man i födelsedagspresent, och i samband med det köpte jag också ett begagnat objektiv. Efter att ha testat det hemma några dagar insåg jag att jag valt fel. Några dagar med en annons ute på Blocket hittade jag en kille som hade precis det objektiv jag ville ha och dessutom ville ha mitt. Väldigt nöjd med denna lösning. Ofrånkomligen görs ju felköp emellanåt och då vill jag verkligen slå ett slag för att inte lösa problemet med ett nyköp utan att hitta någon som vill byta.

Har du testat att byta grejer? Berätta!

kram

Sophia

 

Ett medel för ett mål

Jag får ganska ofta frågan om jag skulle vilja ha ett köpstopp igen. Å ena sidan: bring it! Jag vet ju att jag klarar det. Men jag har faktiskt tackat nej till de utmaningar som dykt upp. För att jag inte känner att jag måste längre.

När jag och Martina beslutade oss för ett köpfritt år 2017 var situationen helt annorlunda. Jag kände mig ägd av alla kläder och prylar och ägd en livsstil som inte gjorde mig lycklig. Under året blev jag också varse hur mycket min onödiga konsumtion tärde på miljön (för att inte tala om människorna som arbetar med att tillverka allt jag slentrianshoppade).

Klipp till i dag igen. Nu äger jag inget som inte gör mig lycklig. Jag slentrianshoppar inte, utan handlar med eftertänksamhet och efter god planering. Dessutom nästan uteslutande second hand. Jag har balans i vardagen. Jag kan lägga undan pengar varje månad trots att jag gått ner i arbetstid.

Hela anledningen till köpstoppet var att göra upp med ett destruktivt köpbeteende. Ett medel för ett mål. Och nu har jag nått målet. Så jag tillåter mig faktiskt att njuta av jag uppnått ett sundare förhållningssätt till konsumtion, och handla det jag anser mig behöva.

Stor kram

Sophia

Julefrid, enkla tips för en harmonisk jul

För många, många år sedan hade jag en pojkvän som i sin tur hade ett sladdsyskon, en yngre bror. Yngst av fyra  i syskonskaran var det inget märkligt att åtnjöt mycket uppmärksamhet av både storasyskon och föräldrar. Jag minns väl en jul som min pojkvän berättade om. Min pojkvän var utflyttad sedan många år, och precis som de tre andra syskonen. Julen firade de dock ihop, som de alltid gjort. Pojkvännen kom hem med ett par raggsockor, om jag inte minns fel. Hans minsta lillebror hade dock fått 24 paket. Det var en i sammanhanget viktig siffra, eftersom det var ett mer än förra året. Lego, leksaksbilar och en Shetlandsponny (lång historia) bland annat. Egentligen skulle han inte fått legot, men hans mamma drabbades av en sådan vånda inför paketöppningen att hon köpte det i panik på Lillejulafton. Du kanske tror att detta rör sig som en särskilt välbärgad familj, som hade råd att skämma bort sina barn med många presenter. Tvärtom, faktiskt. Pengarna tog ofta slut i början på månaden och min pojkvän hade till och med lånat ut pengar till föräldrarna vid några tillfällen.

Det är lätt att som utomstående fnysa åt ett sånt irrationellt handlande. Och faktiskt, jag själv prioriterar helt annorlunda och skulle aldrig, under några omständigheter, köpa dussinstals julklappar till mitt barn. Men någonstans förstår jag mamman också. Så mycket av julfriden var uppbunden kring julklapparna. Antagligen var de där 24 presenterna ett sätt att fly vardagen, att få sätta guldkant på tillvaron och för en gångs skull ”få” skämma bort någon. Och slippa ta samtalet med sin son om att pengar inte växer på träd.

Vi gjorde slut för många år sedan, men jag kommer aldrig att glömma just denna händelse. Jag tycker att den prickar in vårt irrationella förhållningssätt till prylar så himla bra. Det finns nog en utbredd föreställning om att ”bara de rika” konsumerar onödiga saker. Och de gör de. Men de gör de allra flesta andra också. Det är ju vad hela vårt konsumtionssamhälle bygger på? Löftet om att alla ska kunna unna sig saker, oavsett konsekvenser.

I alla fall.

Här kommer mina tips på en lite mer harmonisk jul

Ta ledigt en extra dag eller två.

Har du glömt köpa julklappar? Bra, fortsätt göra det. Tänk på att för varje ytterligare leksak du ger bort till ett barn, desto mindre blir de andra leksakerna värda. Inflation, kallas det.

Kör knytis på julbordet.

Ge bort din tid i stället. Erbjud dig att sitta barnvakt till exempel.

Pynta traditionsenligt. Det finns en anledning till att julen är en så högt älskad högtid; det är för att den aldrig ändras. I en värld med flyktiga trender förbli julen densamma, och det är själva poängen. Glöm trender som ”lila jul” eller ”årets måsten”. Ha exakt samma pynt som förra året och året innan dess.

Har du några tips för en mer harmonisk jul?

Stor kram

Sophia

 

 

Black Friday, nej tack

Vi har inte ens hämtat andan från den senaste shoppingdagen Singles Day förrän det är dags igen. Ytterligare en påhittad dag som bara går ut att maxa inköpen. Och vad kommer sedan? Julhandeln, följt av julrean. Med risk för att låta som en förnumstig gammal kärring: Vill inte ens butikerna själva att någon ska betala fullpris? Dagarna utan någon rea börjar bli lika glesa som håren på Trumps skalp.

Jag ställde mig frågan förra året och jag ställer mig den igen. Vem vinner egentligen på ett priskrig? Konsumenten på kort sikt, absolut. Men priset vi betalar på lång sikt är miljöförstöring till följd av överkonsumtion och uteblivna vinster för de som försöker tillverka och sälja till schyssta villkor. Kul!

I min mening är hela REA-träsket osmakligt, rent utav vidrigt. På några få år har en helt okänd och fabricerad shoppingdag omfamnats med vidöppna armar av stora handlare såväl som media, både ny och gammal. I malströmmen av positiva artiklar finns det spår av kritiska artiklar, men en snabb googling visar att det är den positiva rapporteringen som har kraftig slagsida.

Min egna lilla motaktion mot Black Friday blir att skicka iväg ett lass kläder på lagning. Och fortsätta rya och raljera och fräsa åt ansvarslös konsumtion.

Vad kommer du göra?

Hur kan jag motivera mig till att shoppa mindre?

Trots att mitt köpfria år är över sedan länge fortsätter jag på det inslagna spåret att shoppa sparsamt. Jag var faktiskt rädd att jag skulle bli girig när experimentet var över. Och inte bara att jag skulle återgå till mina forna vanor utan även kompensera för utebliven spendering, så att säga.

Nix pix. Jag är fortfarande ganska sträng mot mig själv och tillåter sällan impulsköp. Rent besparingsmässigt har jag redan överträffat förra året och jag siktar på att dubbla sparandet och sätta av minst 100 000 i aktier och fonder i år.

Det är är mina knep att hålla motivationen uppe

– Tillfället gör tjyven, det är sen gammalt. Var snäll mot dig själv och se till att du inte har så många tillfällen att spontanshoppa. Avfölj i dina favoritmärken i sociala medier, avregistrera på nyhetsbrev, nixa dig mot direktreklam i brevlådan. År 2017 handlade den genomsnittliga svensken på rea vid 37 tillfällen. Det är en trefaldig ökning på bara fem år! Tillfälliga erbjudanden funkar. Det enklaste sättet att stå emot är att inte ta del av dem från början.

– Gör något av pengarna du sparar. Betala av på CSN, spara i en buffert via Dreams (sparapp) eller köp fonder. Låt dem inte ligga på ditt lönekonto vad du än gör. Om du har dem tillgängliga framför näsan hela tiden kommer du att känna dig lockad att bränna dem.

– Gör det till en utmaning och berätta för så många du kan. Ju fler som känner till din köpfasta desto lättare! Kalla det miljöengagemang om du inte vill berätta om det är av ekonomiska skäl.

– När köpsugen slår till: 

1. Vänta 15 minuter. På cirka en kvart har det mesta av elden som utgör impulsen släckts. Sätt alarm på telefonen och gå därifrån.

2. Vänta i ett dygn. Efter ett dygn har begäret slocknat i åtta av tio fall (obs helt egen sifo-undersöning).

3. Visualisera pengarna på ett bord framför dig. Vill du verkligen ha ännu en pryl eller känns det inte lite bättre med pengarna i näven?

4. Tänk på vad prylen/plagget kostar dig i underhåll. En fin klänning måste tvättas i specialtvättmedel. En elektronikpryl behöver nytt batteri redan om något år. Och hur jobbigt att återvinna eller sälja om du inte vill ha den längre?

– Rensa och sälj. Med kläder är det ofta så att man inte ser skogen för alla träden. Jag rensar regelbundet med KonMari-metoden. Alltså om ett plagg är till glädje (KonMaris egenmyntade fras är spark joy) så behåller jag det. Om plagget framkallar skuldkänslor (används inte tillräckligt ofta), är i fel storlek eller inte känns ”jag” så rensar jag ut det. Om det är dyra plagg motiverar jag mig med att jag troligen inte får mer pengar om ett år, snarare tvärtom. Poängen är undvika att nya köpbehov uppstår för att jag har en överfull garderob som jag inte kan överblicka.

– Om inget annat fungerar: ge dig själv veckopeng. Detta är en drastisk metod som jag faktiskt aldrig tvingats använda mig av själv. Så fort lönen kommer för du över den till exempelvis Dreams-appen. Ta ut en fast summa i kontanter, till exempel 500 kronor per vecka och lägg dem i ett kuvert. Varje vecka tar du fram ett nytt kuvert och här har du vad du får spendera under veckan. Är pengarna slut så är de slut.

Det här är mina absolut bästa tips för att dra ner på konsumtionen. Dela gärna med dig av vad som funkar för dig.

Stor kram

Sophia

Vi är vad vi köper

Hej,

Jag läser en ny bok (hurra!). Den heter Vi är vad vi köper och är skriven av Jacob Östberg och Katarina Graffman. Jag har tidigare tipsat om deras podd med samma namn. Podden sträcklyssnade jag på i våras och jag har verkligen sett fram emot att läsa boken.

Hittills har jag bara läst cirka 60 sidor men har redan fått några aha-upplevelser. Den känns som en välbehövlig vitamininjektion i en genre som har fastnat i gamla sanningar. Skriver mer om den när jag läst färdigt boken.

Jag plöjer den till andra och tredje koppen morgonkaffe. På lediga dagar krävs minst tre koppar innan lunch. På tal om överkonsumtion…

Kjell finner den också väldigt intressant.

Boken finns ute nu och går såklart att hyra på bibblan.

Har du läst den? Vad tyckte du?

Stor kram

Sophia

 

Frisk men inte fri

Häromdagen åkte hela familjen till närmsta köpcentrum. Vi kom dit strax före 11 och fann oss i en ödelagd galleria. Alla butiker var stängda och igenbommade med ståljalusier. ”Toppen” tänkte jag, ”då kommer detta gå fort. In, ut, klart!” De hade nämligen inte öppnat än och vi var där i ett enda ärende; att handla trosor till vårt barn. Hon hade nämligen gjort klart för oss att hon inte slutar med blöja förrän hon får ett par trosor med lila blommor på (just detta hittade vi aldrig men lyckades lösa det ändå).

Vi hade några minuter att slå ihjäl innan Åhléns öppnade och ägnade dem åt att strosade runt. När butiken väl öppnade hade vi vandrat till andra änden av varuhuset och behövde leta oss tillbaka. Innan vi slutligen lämnade köpcentrumet hade det gått nästan en och en halv timme, trots att vårt ärende bara skulle ta fem minuter.

Det fick mig att börja tänka på hur det egentligen är ställt med mitt köpsug. Efter ett-och-ett-halvt år på shoppingdetox borde jag ju vara så gott som fri från köpsyndiga tankar, och definitivt befriad från utdragna besök i gallerior.

Ack nej.

Jag betraktar mig själv som frisk men inte fri. Så länge jag är vaksam och sträng mot mig själv så sker inga spontanköp. Men om jag utsätter mig för frestelser så är jag bara ett lojt ögonblick från att slarv-shoppa något som för stunden är ett bra köp. Tyvärr har jag gjort ett par spontana inköp i LWL-gruppen under senaste månaden. Självklart begagnat, men det var två plagg som jag egentligen inte behöver och därmed inte lever upp till mina egna regler i Slow fashion-utmaningen.

Jag är lika delar fascinerad över vanans makt som jag är lite deppig över att jag inte kommit längre. Jag har ändå bevisligen karaktär när det gäller, eftersom jag klarade ett helt år med köpstopp. Men överlevde jag på förhoppningen om en livsstilsförändring eller bara på hoppet om att få återgå till det gamla vanliga när året var över?

Jag vet faktiskt inte än.

Men jag vet att arbetet inte är över för min del. Jag är frisk, det vill säga har ett sunt förhållande till konsumtion (enligt min egen definition, i alla fall) men jag är tyvärr inte fri. Helt fri blir jag inte förrän jag inte tänker på att inte shoppa. Är du med? När jag inte behöver stå emot impulser längre, utan att jag kan handla det som jag behöver men inte mer än så.

Har du eller har du testat köpstopp? Hur känns det för dig?

Kram

Sophia


Om du gillade detta borde du också gilla de här:

Rätsida på den ekonomiska triangeln

Så påbörjar du ett köpfritt år – fem handfasta tips

Sluta konsumera passivt

 

Det fula är att tiga om pengar

”Jag är uppvuxen med att man aldrig ska prata pengar” har jag många bekanta som säger samtidigt som de satt punkt för diskussionen. Kvar står jag med en känsla av att vara plattare än Skåne. Eller ”i min familj är det fult att prata pengar”. Meningarna har ofta dykt upp när jag velat prata exempelvis löner eller ekonomisk fördelning i hushållet. Som vad man ska våga begära på ett nytt jobb eller om vilken ränta man fått.

Förutom att det är en ganska förlegad inställning tycker jag att den är är direkt skadlig. Jag tror att roten till mycket onödig skuldsättning, överkonsumtion och dåliga ekonomiska beslut grundar sig i att vi pratar alldeles för lite om pengar. Särskilt i sociala sammanhang.Många växer upp i hushåll där det inte finns några pengar att prata om, medan andra växer upp och aldrig lär sig hushålla med dem.

Tidigare generationer har kanske inte behövt prata om pengar eftersom det inte finns så mycket att prata om? Huslån? Jaha, det betalar vi av på 25 år. Räkningarna betalas månadsvis på Posten och så är var det med den saken. Lönen följets fackets tariff.

Men vår ekonomiska verklighet är så otroligt mycket mer komplicerad. Visste du att när kreditkortet lanserades på 60-talet var det föremål för en het debatt och beskrevs av kritiker som ”den nya barskrapan?” Och det dröjde till 90-talet innan det slog igenom brett. I dag är det ingen som bemödar sig med att skriva ilska debattartiklar över kreditinstitutens bristande moral. Vi har liksom accepterat att vi blir lurade då och då.

När jag fyllde 18 fick jag hem ett brev från min bank med gratulationer och ett erbjudande om Mastercard med 5 000 i kredit. Tjoffpang bara. Ingen kreditupplysning eller ”ungdomsvänlig” text om vad en kreditskuld innebär. Som tur är nappade jag aldrig och har faktiskt aldrig gjort.

Generationerna innan oss slapp förhålla sig till sms-lån, snabblån, medlemslån, huslån, billån eller om de ville handla pennvässare på faktura. Men vi ska själva förhandla räntan, precis som lönen. Och tjänstepensionen. Och el-avtalet.

Så. Vi behöver prata mycket, mycket mer om pengar. Jag tycker tvärtom att det fula är att inte prata om pengar alls. För vem tjänar på det egentligen? De som fyller sina egna fickor med vår pension. Eller de som erbjuder kredit till 18-åringar vars enda inkomst är studiemedel. Eller de som skickar fakturan på pennvässaren.  Det är inte det minsta fint att knipa om pengar, jag tycker snarare att det är ofint att inte dela med sig av sin kunskap.