För prick ett år sedan gästade jag och Martina Aftonbladet TV:s morgonprogram för att berätta om vårt kommande shoppingfria år. Och i dag var vi inbjudna för att diskutera uppföljningen. Förra årets program har jag inte vågat titta på. Minns att jag upplevde mig vara svamlig och bli tyst mitt i meningar – nej usch, jag kände mig verkligen inte i form.
Därför ville jag lägga på luren när de ringde igen. Inte kan väl ytterligare 8 minuter mummel vara till glädje för någon? Men så mindes jag tillbaka på lättnaden och stoltheten jag kände efteråt (trots svamlet). Det är något så oerhört mäktigt att överkomma en rädsla – för under några minuter efteråt är man osårbar (sedan återgår man till sitt vanliga tvivlande jag, men ändå). Jag tackade ja! Det underlättade förstås att göra det i sällskap med Martina eftersom hon är ett sånt proffs.
I år kändes det mycket bättre. Det kanske var lite svammel och oklara poänger emellanåt, men kände mig bra mycket rappare än för ett år sedan. Här kan du se hela klippet.
Du kanske känner igen blusen? Konstigt vore annars. Det är en av mina favoritblusar och jag har använt den flitigt i nästan sju år. Den har också blivit något av en stamgäst här i bloggen.
Under min retorikkurs fick jag lära mig att man aldrig ska bära nya kläder när man ska hålla tal eller göra ett framträdande. Det säkraste kortet är att ha plagg som man är bekväm i och har burit innan – annars är risken att kläderna stjäl ens fokus. Man börjar oroa sig för passformen eller färgvalet, eller omedvetet försöka rätta till kläderna. Det låter såklart logiskt. Lustigt nog är vår lösning väldigt ofta göra precis tvärtom och kompensera för vårt låga självförtroende genom att köpa något nytt.
Jag tänker på alla skolstarter, anställningsintervjuer, jobbstarter där man korvat i sig i ett nytt plagg för att köpa sig lite självförtroende, när man borde göra precis tvärtom. Ha det i åtanke när du behöver en självförtroendeboost inför något jobbigt nästa gång. Det vettigaste är att ha på dig något som du har burit många gånger innan.
För några veckor sedan skrev jag ett inlägg och ställde mig frågan varför ett av världens folk var så besatt av att handla billigt. Upprinnelsen var en rad artiklar som rapporterade om att Post Nord inte förmådde att ta hand om de hundratusentals leveranser från exempelvis Wish och Alibaba – som fullkomligt flödade in varje dygn. Jag undrade varför ingen nyanserade problemet med vår köplusta och grävde liite djupare att bara gnälla på Postens kapacitet.
I alla fall. Jag fick flera tips av läsare med länkar till artiklar som skrivit om ämnet. Nedan har jag samlat dem så att du kan läsa mer – och förhoppningsvis peppa din omgivning att avstå från köp vid nästa tillfälle.
Helena tipsar om en artikel som heter ”Wish är tokbilligt men någon annan betalar priset” skriven av Kit. (som för övrigt publicerades samma dag som mitt inlägg, hehe). Läs den här.
Rebecka tipsar om serien ”Kvalitet” på UR play, med den stridbara designer Camilla Thulin. Se den här. I tio program följer kläderna från ursprung till färdiga plagg.
Svt har skrivit om Malin som handlade en tröja på Wish och fick en allergisk reaktion.
Dagens Industri har gjort en så kallad explainervideo om Wish. Se den här.
Uppdatering 22/1-2018: Sajten Breakit skriver också om problemen med att handla från exempelvis Wish här.
Och detta var ungefär allt som jag hittade. Har jag missat? Lämna en rad i kommentarsfältet så länkar jag till artikeln i inlägget.
Nu hoppas jag att detta bara är början på en större mediegranskning.
Mitt sista inlägg. Nu är året snart slut. Bara timmar kvar.
Det här året har blivit ett reflektionsår. Inte alltid frivilligt. Utöver att fundera kring min konsumtion har jag funderat mycket på livet och vad jag vill göra med mitt liv. Mitt i allt sökte jag lite utbildningar och kurser och till min förvåning blev jag antagen.
2018 blir en nystart på många sätt. Jag har begärt tjänstledigt från mitt jobb och blir heltidsstudent från och med den 15 januari. Jag ska plugga juridik på SU. Läskigt och kul på en och samma gång.
Jag har insett att jag vill börja yoga igen. Har köpt ett yogakort och sagt upp mitt Satsmedlemskap.
Bloggen då? Det har varit lärorikt att blogga men som ni säkert märkt så har jag inte varit särskilt aktivt mot slutet. Det är Sophia som driver på denna blogg med bravur. Istället har bloggen blivit ett stressmoment för min del. Jag tycker det känns jobbigt att ta outfitbilder och skriva inspirerade inlägg om konsumtionens vara eller icke-vara. Det tar tid och engagemang som för att göra det bra. Så enkelt är det.
Är mer road att ta del av Sophas tankar än mina egna. Hon är grym på att skapa relevant och inspirerade innehåll.
Kram på er och lycka till med smartare konsumtion.
/Martina
Snart kan jag kryssa för ett helt år som köpfri (från allt vad kläder och accessoarer heter) men också bloggare. Det har varit ett oerhört intressant, lärorikt, utmanande och väldigt roligt år. Låt oss titta tillbaka på några av höjdpunkterna.
Januari brakade igång med en glitterbomb till nyårskostym, ambitiösa löften…
.. och braksuccé i Aftonbladet TV (nåja, vi gjorde det åtminstone) för att prata om vårt shoppingfria år. Jag och Martina lyckades båda dyka upp i jeansskorta, Rodebjer Haina-brallor (bästa brallan) och boots. Det enda som skiljer är sisådär två decimeter i längd och att Martina har mitt- och jag sidobena. Så fruktansvärt läskigt och kul på samma gång. Har fortfarande inte vågat titta då jag inte vill veta om jag framstår som en toka. Bättre att leva i ovisshet..
Februari ägnades åt projekt omsömnad. Lagade ovan nämnda Haina-brallor och lämnade in skinnkjolar till läderskräddaren (som också visade sig vara Stockholms största återförsäljare av BDSM-pryttlar och jag fick fullt sjå med att hålla Juni borta från läderpiskor, -huvor och -kroppsstrumpor samtidigt som jag skulle spela oberörd. Till exempel fick min mockakjol en vågad kant, tjusigt va?
I mars flydde vi Stockholms kyla och snålblåst och parkerade oss på Phu Quoc i Vietnam. Egentligen hade vi tänkt resa runt i Vietnam och Kambodja, men ni som har hängt med sedan dess minns att så blev det inte. Vi hade fullt sjå med en vår nyss fyllda ettåring och värmen gjorde att vi inte kunde resa så som vi hade önskat.
Nåväl. Vi åkte på så mycket dagsturer vi kunde. Åt framförallt goda middagar för en spottstyver.
Satt på stränder i solnedgången..
Sportade tunna trikåklänningar.
Badade och hängde på stränder.
Åt färsk frukt och drack iskaffe.
Och suktade efter hotellets morgonrock i detta världsfina print. Höll emot dock och köpte ingenting (så när som på en tygbehållare åt Junis blöjor) på hela resan. Helt sjukt men sant. Inget jag ångrar i dag.
Mars blev till April på det mest fasansfulla sätt. Den 7:e april drabbades Stockholm av ett terrordåd och Juni och Andreas, som var på Kulturhuset (mitt emot Åhlens) tvingades att evakuera under hastiga omständigheter. Mitt i eländet spirade kärleken när Stockholmarna öppnade upp sina hem för alla som inte kunde ta sig hem på grund av nedstängd kollektivtrafik.
April tuffade på. Vi bland annat ner till Skåne..
Och gick på loppis!
Hittade en lampa signerad Josef Frank, en så kallad ”Carl Larsson-lampa” från 60-talet i silkestyg. Tyvärr i ruggigt skick men det löste jag genom att tvätta den med ljummet vatten och galltvål. Och tadaa!
Så kom maj. Jag åkte till Malmö igen för att gå på kalas. Och bestämde mig för att lära mig fota bättre! Det tar sig lite va?
Och det var högsommarvärme! Så sjukt att se dessa bilder nu.
Juni nalkades. Och vi monterade äntligen färdigt garderoben som stått halvfärdig sedan ett år tillbaka.
Det picknickades.
Och firades nationaldag i Rosendals trädgårdar.
Och team Recovering Shopaholics firade midsommar ihop!
I Juli tog vi semester och styrde kosan mot Skåne. Lite utflykter på exempelvis Katrinetorps landeri.
Vi anlitade en barnvakt (mormor) och hade och åkte på spa och sov över (premiär, hurra!)
Jag kämpade på med mina lagade linnetröjor. Tur att det inte var en så varm sommar.
Det var dejtkväll vid stranden i Båstad.
Och promenader i evighetslånga solnedgångar.
Det fikades en masse.
Och mitt i allt detta fattade vi ett livsomvälvande beslut! Att flytta till hus.
Så kom augusti. Jag hade mitt livs ära som toast madame åt min bästa kompis Karin. Gjorde det i lånad klänning eftersom jag inte hade en klänning som lämpade sig för bröllop i lada på Österlen. En av mitt livs finaste dagar!
Fortsatte pyssla med kläder. Tema vågigt ftw.
Så kom september och det var dags att vinka adjö åt lägenheten på Södermalm. Det var med kluvna känslor som vi lade ut den till försäljning. Har aldrig älskat en lägenhet så som jag älskar denna. Med blått kök.
Gröna tapeter från William Morris.
Och grönt badrum och tre kakelugnar. Givet hur marknaden har utvecklats är jag såklart ganska lättad över att den är såld, men i en drömvärld hade jag behållt den med.
I oktober började vi så smått att flytta in till huset, som ligger i Saltsjöbaden utanför Stockholm.
Och bekanta oss med omgivningarna.
Då hade jag också gått tio månader utan att shoppat så mycket som en socka. Efter att jag postat denna bild köpte jag nya strumbyxor dock, eftersom det är enligt regelboken. (strumpbyxor, mössor och underkläder räknades egentligen inte).
I november beslutade jag mig för att investera i en elcykel för att vara mindre bilbunden. Nu letar jag efter en begagnad cykelvagn så att jag kan cykla även med Juni (har dock köpt barnstol på Blocket).
Och vi började att boa in oss på allvar i huset.
I december hade jag två stora nyheter! Välkommen till famijen Kjell..
Och Ing-Britt! (eller Ping-Ing som Juni säger). Nu leker livet!
Jag räknade också ihop vad jag sparat under året med köpstopp på kläder: 50 000! Mitt framtida jag tackar och bockar.
Detta var årets höjdpunkter! 2017 var ett händelserikt år: Flytt, husliv, kattfamilj, småbarnskaos, hobbyblogg och allt däremellan. Allt har förstås inte varit toppar, och i morgon tänkte jag skriva om 2017 års största misslyckanden. Eller bulor på vägen, om en föredrar att se det så.
God fortsättning på er alla läsare. Året lider mot sitt slut. Det känns märkligt att ”få” shoppa igen även om jag måste vara ärlig och medge att det ska bli kul också. Vad har detta år medfört i form av lärdomar? Vilka insikter har jag fått med mig för att jag ska kunna bli en mer medveten konsument? Om jag har blivit en bättre konsument får tiden utvisa men några insikter tar jag med mig från detta år.
Min still:
Basfärger:
Jag gillar inte färg. Eller jo, jag gillar marinblått och mörkgrönt i måttliga mängd. Kala mig astråkig men jag föredrar svart, vitt, grått och marinblått. Fina färger som går att matcha i alla oändlighet med varandra.
Enfärgat: Jag gillar inte heller mönster. Visst, randigt är fint och jag har fler randiga tröjor i min garderob men galnare än så blir det inte. Jag håller mig till enfärgat. Beundrar Sophia som mixar både färger och mönster på ett stilsäkert sätt.
Byxor: Jag är inte klänning och kjoltjej. Visst, på sommaren gillar jag kjolar och klänningar men överisa året samlar de mest dam. Visst, en snygg basklänning och en klassisk kjol kommer införskaffas så småningom men jag är mest bekväm i byxor och då främst jeans. Ska försöka utvidga mina vyer och hitta några snygga par dressade byxor också.
Bekvämlighet:
Plaggen ska vara bekväma. Hellre en storlek större och en lite slappare passform en för tajt och obekvämt. Måga plagg detta år har rykt för att de helt enkelt inte passar. Antingen för att jag ändrat passform eller för att de egentligen aldrig varit särskilt bekväma. Jag tenderar dessutom att inte använda plagg som inte har rätt storlek.
Sneakers och låga skor:
Jag är ingen klackperson. Tvärt om. Klacken får max vara ca 5 cm om det nu ska vara en festligare sko. Men till vardags använder jag helst sneakers eller låga boots. Men faktiskt helst sneakers. Jag går i princip överallt så behöver jag bekväma skor för att att kunna ta mig fram obehindrat.
Inför framtida inköp:
Planering:
Var mer strategisk i mina inköp och se till att köpa plagg som jag behöver. Inga spontanköp (eller i alla fall minimera spontanköpen)
Pris/kvalitet:
Efter jag bestämt mig för ett inköp. Hitta bästa möjliga kvalitet till bästa möjliga pris. Jag ska vara mer öppen för olika varumärken och mer fokuserad på plaggets material samt att priset känns rimligt för plaggets ändamål. Målet är att faktiskt hitta prisvärda varianter av de plagg som jag hittills insisterat på att inhandla på exemplevis Acne.
Behov:
Igen, ställa mig frågan behöver jag verkligen det här? Hittar jag bra plagg. Lägg undan det en timme eller tills nästa dag och fundera ett varv extra. Det kommer sannolikt spara mig både tid och pengar.
Har jag blivit en bättre konsument?
Svårt att säga. Jag har absolut blivit mer medveten kring konsumtion, miljö och material. Men det är svårt att säga hur det påverkat mig i parktiken då jag inte fått lov att shoppa. Förhoppningsvis har detta år fått mig börja att tänka till lite extra och bli en mer medveten konsument.
Innan du planerar för en dag på mellandagsrean tycker jag att du lyssnar på Köplycka eller prylångest i SR play-appen.
Erica Dahlgren modererar skickligt ett samtal om konsumtion, jakten på prylar och status kontra minimalism och framtidens konsumtion. Om jag hade minsta köplust innan var den puts väck efter att ha lyssnat på samtalet.
Medverkar gör en forskare, en filosof, en minimalist och en loppissamlare. Kul att höra allas röster även om *spoilier alert* alla verkar vara tämligen eniga om att vår konsumtion inte är hållbar. Frågor som avhandlas är bland andra: Varför är vi samlingsbenägna Är minimalism bara en cynisk trend som möjliggör att vi kan köpa ännu mer nytt? Har vi för mycket pengar? Hur konsumerar vi om tio år?
Snart är köpstoppet över och jag tänkte försöka summera året. Det är med en känsla av stolthet som jag lämnar 2017! Året har varit otroligt lärorikt, stundtals jobbigt (såhär i vintertider har jag tex inte riktigt känt klädpeppen) men mestadels väldigt roligt. Och nyttigt.
Att ödmjukt och uppriktigt ställa sig frågan varför man gör saker är något jag varmt kan rekommendera. Varför shoppade jag fastän jag inte behövde? Svaret är kanske inte helt enkelt. Av olika anledningar har jag tidigare känt att jag behövt konsumera. För att fylla tiden, för att alla andra gör det, för att jag känner att jag inte duger som jag är, för att jag måste lägga pengarna på något. Men att försöka fylla inre hål med yttre attribut är dömt att misslyckas. Köpglädjen ersätts ganska snabbt med ångest och skamkänslor, och att distrahera sig själv från grundproblemet med shopping bidrar knappast till någon lösning. Det kommer alltid finnas företag med affärsidén att övertyga dig om ett problem du egentligen inte har. Frågan är bara vilken grundinställning som jag ska ha till det.
En viktig lärdom är att vända på resonemanget när jag står inför ett köpbeslut. Inte fråga sig om jag behöver något bara för att det erbjuds eller på grund av ett upplevt problem. Nu frågar jag mig själv i stället: Kan jag klara mig utan? Det har visat sig att jag klarar mig väldigt bra utan väldigt många kläder. Den inställningen applicerar jag på alla mina köpbeslut och den har hjälpt mig att gå från en slentrianshoppare till en medveten inköpare.
Hur mycket har jag sparat?
Jag har inte levt överdrivet sparsamt utöver klädköpstoppet (har tex investerat i en elcykel och köpt några begagnade möbler). Men jag har lagt undan allt jag skulle lagt på klädshopping i olika sparformer och till dags datum rör det sig om cirka 50 000. (!!!!) Det känns nästan absurt att se siffran i pränt. Särskilt som jag inte har den fetaste plånboken utan en vanlig, genomsnittlig lön. Femtiotusen! Det kan man göra mycket för. Jag har dock valt att inte göra något särskilt utan kommer att fortsätta att investera dem i fonder och aktier. Jag tänkte försöka skriva mer om hur jag ser på ekonomi, konsumtion och hur man kan göra mer medvetna inköp framöver.
Framåt då?
2018 fortsätter jag på den inslagna vägen. Tack vare att jag engagerat mig i hållbarhetsfrågor för kläder har jag också upptäckt fler områden där jag kan leva mer hållbart och medvetet. Det ser jag fram emot! Däremot blir det inget renodlat köpstopp – ett år tycker jag räcker. Mina mål är följande:
Andra hand i första hand. Mängden textilier har ökat lavinartat de senaste trettio åren (eller i alla fall 300%). Det betyder det finns mängder av kläder i omlopp som vi kan förlänga livscykeln för. Det vill jag vara med och bidra till. De flesta nyinköp ska vara begagnat.
Att använda min plånbok som röstsedel. Att producera schysst och hållbart kostar – inget snack om saken. De nyinköp som behöver göras ska göras hos producenter/handlare som kämpar (många gånger motströms) för en bättre värld, och därmed behöver ta skäligt betalt för sina varor. Jag tänker såhär: Det spelar ingen roll för en lågpriskedja om de tappar en kund, men en ny kund kan göra all skillnad i världen för en liten ekobutik. Buy less, choose well.
Fortsätta utrensingsresan. Jag vill att alla mina kläder ska förtjäna sin plats i garderoben. Plaggen är till för att bäras och slitas och inte samla damm.
Om en månad är det 2018. Det innebär att mitt och Sophias shoppingfria år är avklarat. Längtar jag? Absolut. Jag ser fram emot att få shoppa igen.
Jag är väldigt nöjd med mig själv att jag klarat av utmaningen utan att falla för frestelsen. Kommer jag belöna mig själv med något materialistiskt för att jag klarat utmaningen? Fick den frågan av en kollega häromdagen Jag har faktiskt inte planerat det. Jag vet att jag kommer investera i en ny vårkappa, då jag sålt av eller skänkt bort alla mina. Annars har jag inte något som jag tänkt investera i.
Däremot har jag tänkt om lite vad gäller min träning. Jag har sagt upp mitt träningskort på Sats och ska börja träna yoga istället. Har gjort det mer eller mindre seriöst under åren i olika former (är dock inte så bra). Jag är dock inte så förtjust i yogapassen på Sats utan har hittat en yogastudio nära där jag bor som jag ska börja på hade jag tänkt. Så det kommer nog bli min present till mig själv, ett yogakort. Anledningen till att jag väljer att gå tillbaka till yogan är jag behöver hitta lugnet i min träning och fokusera helt och bli stark och smidig, Det finns liksom inga genvägar med yogan vilket jag gillar.
Jag är skitdålig på att handla second hand. Det här är ett område där jag starkt avundas Sophia. Jag har inte tålamod att att leta. Jag känner mig inte heller riktigt bekväm i att ett plagg använts av någon annan. Jag vet, skitlöjligt. Jag har inte några problem att botanisera i folks garderober och hitta plagg som jag gärna lägger vantarna på. Men skillnaden då är ju att jag känner personen som haft plagget innan. Detta är något som jag ska jobba på. Jag ska verkligen försöka köpa mer second hand, både till mig och min dotter.
Det kanske handlar om att jag har en fix idé om att second hand och går hand i hand med en viss stil som jag inte identifierar mig med men som vänner i min närhet bär upp på stilsäkraste sätt. Den känslan måste jag jobba bort.
Jag har faktiskt gått med i en köp & säljgrupp på Facebook. Hittills har jag inte köpt något givetvis, däremot sålt av några go bitar ur min garderob som inte kommit till sin rätt.
Möbler och inredning däremot, har jag inga problem med att köpa second hand.
Jag har ju som bekant en förkärlek för Acne och Rodebjer och T by Alexander Wang och Hope och Whyred. Ja ni fattar. En ganska dyr förkärlek.
Jag insåg efter en lunch med några kollegor att jag oftast är klädd i Acne från topp till tå. Insikten fick mig att skämmas lite. fan vad tråkigt att bara köpa kläder från ett ställe. Och dyrt. Acne har blivit dyrt. Det har ju i och för sig alltid varit ganska dyrt men jag upplever att det det blivit värre. Nästan varje säsong höjer de priserna på sina plagg. Samtidigt som jag upplever att kvaliteten är bra, är den inte fantastisk. Ja, jag är väl sist på bollen att fatta detta.
En ambition när mitt köpstop är över är att köpa mer prisvärda plagg, med målet att kunna kombinera bra kvalitet med ett rimligt pris. Tänker typ COS och ARKET. Visst, jag kommer säkert komplettera med något dyrare plagg men fokus kommer vara att leta bland andra prisvärda märken först utan att kompromissa på kvaliteten.
Vissa plagg, som man använder dagligen, kanske ett dyrare märke är att föredra för hållbarhetens skulle medan andra plagg inte alls går att skilja åt.
Sedan kommer även fokus vara på att hitta mer ekologiska märken. Och ekologiska sortiment av andra märken. Dock tenderar ekologiska alternativ att vara lite dyrare men ur hållbarhetsperspektiv känns det ändå viktigt att prioritera
