I onsdags förra veckan åkte Andreas till fjällen med några kompisar. Jag och barnen stannade hemma, men på fredagen efter jobbet stuvade vi in oss i bilen och sträckkörde hela vägen till Lindesberg till morfar och Annika. Jag hade tagit med mackor och knappt glömt några viktiga saker, och barnen – de höll sams hela vägen. Ett av mina stoltaste ögonblick! Aldrig känt mig så kapabel.
Lördag morgon vaknade vi till strålande sol. På med ytterkläder och så åkte vi mot sjön.
Jag hade med barnens skridskor (mina egna hade jag glömt), men som tur är har Annika och pappa sparkar.
I luften var det plusgrader och strålande sol, men sjön var fortfarande genomfrusen.
Juni har övat i skridskohallen och äntligen lärt sig hålla balansen ordentligt. Nils åker bara dit vinder bär. Dock allra helst på spark.
När klockan närmade sig lunch packade vi ihop.
Och åkte hemåt, åt ris och gryta och laddade om. Först en stunds lek med hopprep. Juni har fått en laddning kläder från Sellpy. Nuförtiden väljer hon själv, och det blir inte sällan svart och paljetter.
Effektfullt när hela vardagsrummet glittrar!
Men dagen var inte slut där. Vi åkte till badhuset och fördrev några timmar. Blir alltid alldeles paff över hur enkelt allt blir om man är tre vuxna i stället för två.
Sen köpte vi lördagsgodis, for hem och åt middag. Två utsjasade barn och en utsjasad morsa låg i säng kl 21.00.
På söndagen åkte och köpte inlägg till mina skor (tantvarning, men mina knän har börjat protestera) och därefter åkte jag och pappa till en lekplats med barnen. Tyvärr glömde jag kameran hemma. Annika ordnade lunch, och sen kom hennes barn och barnbarn över. Så trevligt!
Efter lunchen körde jag de tre timmarna hem igen, med bara ett ynka litet laddstopp. Och så blev vi fulltaliga i familjen igen.
Kram
Ser så mysigt ut att vara ute på isen, jag är själv inte uppväxt med det så jag har svårt att lita på att isen håller. Men det ser så ljuvligt ut!