Det närmsta en doktorsexamen jag har är alla timmar jag ägnat åt inredningsreportage. Älskar att smygtitta in i folks hem och få en ögonblicksbild av deras liv. Ett härligt reportage är överraskande, ödmjukt och avslappnat – och motsatsen kan sägas om för alla de reportage som lämnar mig på riktigt dåligt humör: förutsägbara och pretentiösa!
Inredning nuförtiden är så ängsligt att det till och med går trender i hur man pratar om den. Som:
”Jag inreder med en blandning av gammalt och nytt”
Snälla visa mig en person som enbart inreder med splitter nya saker. Detta behöver poängteras lika lite som att man bär sandaler om sommaren. Vill dra redaktören i örat när jag läser sånt här.
”Vi ville göra hemmet till vårt”
Måste vara okynnesrenoverandets mest utslitna fras. Vad exakt vad felet? Antagligen inget – hemmet hade bara den dåliga smaken att ha tillhört någon annan. Jag förstår folk som renoverar för att det är uttjänt, slitet, fel eller fult – men att hemmet inte var tillräckligt ”deras” – är bara skymf mot historien eller tecken på ett oförblommerat högmod. Bygg själv då?
”Vi gjorde det ljust och fräscht”
I sak inte fel, men detta påstående antyder att allt som inte är ljust är ofräscht. Och nu måste tant dra i nödbromsen. Naturen gav oss färger av en anledning. Inte för att de är ”ofräscha”.
”Vi har satsat på stilrent”
Säger folk med minimalistisk inredningsmak för att signalera att de minsann har den goda smaken att äga få möbler. Inredningen på Hallwylska är också stilren, precis som den på Tjolöholm. Att något är rent i stilen betyder inte att det är god smak eller minimalism, bara att den är enhetlig.
”Vi ville bryta av den gamla med modernt”
Här vill jag också dra redaktören i örat. Annat något är gammalt i sig betyder väl inte att det måste tvångsmoderniseras? Detta citat retar nog mig allra mest, eftersom är ett uttjatat rationaliserande över något som egentligen inte är rationellt alls.
Så. Det var mina topp fyra värsta klyschor. Har du några på lager?
Kram
Nåt i stil med ”En salig blandning mellan loppisfynd och IKEA”, ”vi såg stor potential ” (ja dumt annars att köpa ett ruckel till hus) osv. Sen blir jag alltid så paff när badrummen är större än vårt sovrum och inreds gustavianskt och med badkar mitt i rummet, men det är ju en annan sak.
Ja, de där loppisfynden… de går mig faktiskt lite på nerverna. Inte för att jag har något emot att fynda på loppis, tvärtom, men det vid det här laget obligatoriska skrytet om loppisfyndandet i precis alla inredningsreportage blir mer och mer tålamodsprövande, tycker jag.
Och om jag ser en Hemnet-annons till med en närbild på en skål med citroner så kommer jag att skrika högt. VAD är det som får stylister, fotografer och mäklare att att tro att en närbild på en skål med citroner är det som avgör ifall jag blir intresserad av att köpa en viss bostad eller inte?
den allra värsta tycker jag är ”vi renoverade med respekt för det gamla”, vilket betyder att de rev ut precis allt och sedan ersatte med nya fönster, dörrar, lister mm fast i gammal stil. men det finns undantag. ett som jag blev tvungen att skärmdumpa hade rubriken ”bordellen röda lyktan blev hanna och fredriks drömhus”. mycket uppfriskande måste jag säga! bildbeviset här: https://www.flickr.com/photos/nostalgifabriken/51780022183/in/datetaken-public/
Mycket bra inlägg! Blir också irriterad på detta slitna trams som ständigt återkommer.