Nu har jag packat cykelväskan med jacka, skor, ombyte, handduk och smink. I morgon bitti cyklar jag till stan för första gången sedan slutet på november. Mer om det en annan gång.
Helgen var särskilt händelserik. I lördags kom min pappa, Annika, Hampus (och Kjell, som varit hos Annika sedan vi var i Åre). De ville fira Juni som ju fyllt sex, och så firade vi min brorsa som blev 35.
Skuffade undan symaskinen och strykbrädan, som stått framme sedan jag påbörjade att sy cafégardiner. På bordet dukade vi med enbart sånt vi köpt på Kringelgården och hittat i skafferiet. Chokladbollar, mazariner, sockerkringla, digestive och kanelbulle. Annat hinner vi inte när båda jobbar heltid inne i stan igen. Fikat är ju knappast avgörande heller. Om det är något pandemin lärt oss är det väl vikten av att ses. Efter att pappa och Annika lämnat av presenter och Kjell åkte de hemåt igen. Hampus skulle äta födelsemiddag i stan och fick skjuts in.
I morse bestämde vi oss för att åka på skidlekis. Kanske sista för i år? I skidbacken ligger snön fortfarande tjock, men runtomkring är barbark som väntar på att få spricka upp i grönska. Visst är vår backe rar? Som en litet fjällsystem i minatyrformat.
Kastade avundsjuka blickar upp mot fina husen mittemot sjön. Där mår man! Det gör vi i och för sig hos oss också, men lite avundsjuka har aldrig dödat.
Andreas fick uppdraget att släpa Nils till liften. Själv fick jag åka hem och hämta en filt att sitta på.
Som vi behövde till fikat! Nils åkte exakt tre åk innan han fick nog. Sen bar jag honom upp för halva backen till vårt favoritställe mitt i backen. Vi åt pizzabulle, bananbröd och drack kaffe och varm choklad.
Barnen fick i uppdrag att roa sig själva. Vilket de gjorde i ett par minuter innan en började gråta och fick räddas från backen.
Under tiden vi sörplade vårt kaffe hade vi hela backen för oss själva. Inte en enda åkare swishade förbi. Kan inte föreställa mig något lyxigare faktiskt. Älskar att folk bilar åtta timmar till Åre för att trängas i liften, och här gassar vi själva i solskenet fem minuter från vår ytterdörr. Nej, det är faktiskt för lyxigt.
Den enda bild som togs på mig. Oklar på alla sätt och vis. Men det bjuder jag på.
När kaffet var sörplat och barnen rastlösa swishade vi ner igen. Eller Andreas och barnen gjorde. Tant kasade nerför backen med all picknickpackning.
Sen fortlöpta söndagen i samma anda. Trädgårdspyssel, en aktivitet för storbarnet och så tidig middag. Och i morgon ska det bli 10 grader och sol i Stockholm. Som jag längtar.
kram