Fjärde och sista advent och äntligen skulle vi få revansch på alla de andra adventsfiranden som uteblivit på grund av sjukdomar.
Granen var klädd! Med armband och tämligen oklara alster från förskolan (en fri tolkning av julen skulle jag tro. För barnen.
Med hemgjorda polkagrisar. För pappan.
Med skira blommor i crepepapper, gjorda av Sofia Mokkasin för Svenskt Tenn. För mamman. En bra gran har nämligen något för alla. Fint och fult, tradition och nytt. Jag tycker inte det är så petigt. Viktigast är ju att alla känner att de får bidra. Dock har jag inget övers för trendgranar (något måtta får det vara!) eller de som envisas med att kasta upp allt vad barnen pysslat. En kompromiss gör alla glada!
Juni satt och pysslade med sitt legobygge. Andreas köpte ett Elsa-torn på Blocket och har delat upp bygget i delar, som hänger på väggpanelen bakom. Varje morgon får hon ta en ny påse. Eller ja, det är ju Nissen som levererat. Vår Nisse bor på kattvinden och har ingen såndär gullig liten Nissedörr. Med ojämna tillfällen lämnar han en hälsning eller ett litet bus. Tycker det är magisk realism när den är som bäst. Man behöver inte ha en Nisse, som förälder har man ju förmånen att bestämma sånt helt själv. Vi har hittat en nivå som funkar bra. Han kommer inte ens varje dag, utan är ganska sporadisk. Själv hävdar han att han lätt blir utarbetad och måste återhämta sig ofta och länge.
Andreas visade Nils den ädla konsten att koka knäck. Nils var oerhört intresserad. Inte så förvånande eftersom han är intresserad av allt med socker. ”Foklad – i handen!, godis, pumpaglass” lyder hans önskelista. Och en rosa bil. Happ.
Kan berätta att Andreas är mycket noggrann med hantverket. Mäter med linjal för att ingen ska bli orättvist liten. Det är hängivenhet!
Och fult blir det inte. Han använder bara ett standard-recept från Ica och varierar blandningen. Vanilj, choklad, flingsalt och chili hör till standardutbudet.
För att fira att vi hade hälsan åkte vi till skridskohallen och åkte skridskor. Barnen höll ut i exakt 15 minuter innan de ville värma sig med choklad. Minns inte att jag var så sjåpig som barn? Åkte man inte i timmar? Antagligen inte.
Det märkliga är att vissa sjöar i Nacka är redan genomfrusna, medan isen inte lagt sig på långa vägar vår närmsta sjö. Så snopet att harva runt i rinken medan halva jag ser på instagram hur andra åker på sjön.
Aja! Sen fortsatte adventsmyset med julkalender. Både radions och tv:ns. Sjukt nog råder det konsensus om att julkalendern i år är bra.
Om några dagar hoppas jag att jag har mer att visa från tillbyggnaden! Hörs då! Kram
