Har aldrig fått så många önskemål som när julpinnen kommit på tal. Fair enough – jag ger er destillatet av mina jular 2000 – 2006:
Också påskpinnen:
Jo men jag förstår ju att ordet pinne kanske kanske inte gör det rättvisa. Det var ju tekniskt sett pinnar, i pluralis. Av trollhassel. I dem hängde vi lite vita bollar – och om minnet inte sviker mig – vid något tillfälle en liten ljusslinga. Till påsk lite vita fjädrar.
Vårt julpynt var alltså en Pinterestinstallation långt innan Pinterest hade trängt in i medvetandet hos varenda kvinna 30+. Måhända att det inte var en särskild grej då, tvärtom hade vi mycket roligt åt vår torftiga installation. Det var vår grej. Min mamma var heller inte särskilt begiven på traditionellt julfirande, utan vi brukade fira i all stillhet genom att titta på Hajen (klassisk julfilm!) och dricka champagne (ring inte soc, vi var vuxna då).
Men i dag! Inga jävla strama pinnar tack. Det ska vara tomterött, en frodig gran, kransar, julstjärnor . Lussebullar, pepparskakshus, jultomtar och hela balunsen. Det är grejen nu.
Och jag tycker att det är fint på sitt sätt. Att man får skapa helt egna traditioner och egna sammanhang. Julpinnen var en del av våra ritualer då, men som vuxen har ett nytt sammanhang och med det, möjligheter till nya ritualer.
ps – till dig som ba ”MÄH det var väl inte så farligt?” – betänk att detta var typ 15 år innan folk började vika stjärnor av tapeter. Detta var en tid helt obesudlad av instagram och pinterest. Hos alla kompisar såg det likadant ut. Förutom hos oss. Men kanske att historien om julpinnen var en historia som var best untold. Vad vet jag.
Kram
Men du kan ju trösta dig med att ni var före er tid kanske? Min mamma var heller inte sådär väldigt traditionellt lagd, så en jul föreslog hon att vi skulle fira en alternativ jul i någon form av verksamhet för de hemlösa. Då blev hon aggressivt nedröstad av resten av oss (mig, mina två syskon och pappa) men idag kan jag tycka att hon egentligen hade bättre kläm på julens idé.