I måndags gick jag upp i grisottan för att ordna med bestyren inför Andreas födelsedag. Juni hade redan vaknat och var fylld av förväntan inför att överräcka en burk med såpbubblor och sin egenhändigt nedtecknade grattishälsning. Som barn är ju allas födelsedagar lika spännande som ens egen. Minns förr om åren när Juni bekymrat konstaterade att ”pappa har ju inte haft kalas? Vill han inte ha fiskdamm?”
Nu skulle han firas med gofrukost. Jag gjorde avokadomacka (av den mikrodelen på den ”ätmogna” avokadon som inte redan var brun). Fyller man år så fyller man år! Värmde frysta croissanter i ugn. Låter förskräckligt torftigt, men jag lovar dig att den från Picard är både smörig inuti och krispig utanpå. Jag lade pannan i djupa veck och koncentrerade på mig att göra ett löv i cappuccinons mjölkskum. Det blev en stjärtskåra.
Nils dekorerade bordet med det finaste han vet; en lastbil.
Detta är Andreas elfte födelsedag som vi firar ihop. Till råga på allt elva år som känns som en hel livsstid. För elva år sedan var det bara vi i hans lägenhet på Ringvägen. Jag bodde också på Ringvägen, men någon kilometer bort. Den lägenheten är sedan länge någon annans och vårt liv har tagit oss till ytterligare två boenden på söder. Ett hus, två barn och två katter. Tre karriärer och en tillbyggnad.
Man är ju bra nyfiken på vad nästkommande elva år har i sitt sköte.
Andreas fick en stillsam födelsedagsfrukost med såpbubblor, grävmaskiner, serpentiner och presenter. Av mig fick han en högtalare och nya träningskläder, eftersom jag är rätt övertygad om att han har samma träningskläder som för elva år sen.
Imorgon åker vi till Lindesberg och ska låta barnen sova hos morfar och Annika medan vi kopplar av på hotell. Första natten utan barnen på mer än två år. Pris ske lov!
Kram