Kunde inte drömt ihop en bättre start på februari. Hade inga föreläsningar och inget arbete utan kunde sätta mig och skissa i lugn och ro på ett projekt jag arbetar med. Dricka två koppar kaffe i fullständig tystnad. Har jag berättat att min man är den bästa kontorskamraten man kan önska sig? Han kan sitta koncentrerad i åtta timmar utan paus. Har ingen störigt hög telefonröst utan brukar vanlig samtalston. Är sparsam med gif:ar och på inga sätt anti-social, bara effektiv. Frågar aldrig om skrivartrassel eller HDMI-kablar eller avbryter mitt i för att berätta ”något stort”. Drömpartner på alla sätt och vis.
Men hur är jag att jobba med egentligen? Har fruktansvärt bristande självinsikt när det kommer till mitt kontors-jag. Pratar jag rakt in i skärmen? Inleder jag en dialog rakt ut i kontorslandskapet och fiskar efter svar? Ber jag om hjälp med saker jag kan googla? Lämnar jag koppar framme? Hemska tanke.
Det enda jag vet är att jag varje lunch äter två kokta ägg, och Andreas är inte sen att anmärka på hur illa det luktar i köket efteråt. Är jag äggmökskollegan? Tji fock han, drömkollegan.