Minns du när jag skrev om nystartseffekten inför hösten? Ett par månader in är det dags att utvärdera hur det har gått.
Såhär skrev jag då:
”För det första har jag sagt upp mitt fasta frilansuppdrag. Det handlar inte om brist på vilja, utan den krassa insikten om att tiden inte räcker till allt jag vill göra.Det är viktigare att de projekten jag åtar mig blir bra, än att jag tackar ja till många. Året som gått har lärt mig att jag behöver en större tidsbuffert i vardagen.”
Jag försöker verkligen värna tidsbufferten, men utmaningen växer i takt med att fler och fler åtaganden sker på plats. Som småbarnsförälder är läggandet av livspusslet något som görs med största möda. Ens tjänster är alltid efterfrågade! All tid som jag lägger på transporter till och från skola eller arbete är tid som jag inte ägnar åt varken arbete, skola eller familj. Om jag får vara krass. I min värld är det dålig tidsekonomi att lägga flera timmar varje dag (jag har ca en timme enkel väg) på transporter, om arbetet kan genomföras med samma resultat hemifrån. Målet är att bibehålla en flexibel vardag och bara åka in till skola eller praktik (den börjar på måndag och det ska bli otroligt kul) när det är motiverat. För att ekvationen heltidsarbete och pendling ska gå ihop krävs det nämligen att alla fritidsaktiviteter och socialt umgänge tas bort helt. En avvägning jag inte är beredd att göra. Jag har redan provat att offra hälsa, umgänge och fritid för att kunna arbeta heltid i stan. Arbetet fungerade men vardagen rämnade när tiden och energin inte ens räckte till familjen.
För det andra har jag bokat veckoplaneringsmöte med Andreas varje söndag. Med agenda och stående mötestid och hela klabbet. Då ska vi planera för alla veckans aktiviteter. Städning och fritidsaktiviteter. Vilka dagar man absolut inte kan vabba (Bättre att rusta sig mentalt för att allt blir vabb, och alla dagar barnen kan vara på förskolan får betraktas som en bonus.) Vad man behöver i form av egentid eller träning och vad som fattas i kylen. Och vem som bokar lekträffar
Ahapp. Det här har vi verkligen misslyckats med, inget att hymla om. Vi höll ut i två veckor och sedan glömdes det bort. Synd på en sån god idé. Nu inser jag att vi måste ge det en ny chans. Både jag och Andreas kommer att behöva pendla in till stan minst ett par gånger i veckan från och med nu. Mer logistik öppnar upp ytterligare möjligheter för missförstånd. Bättre att förekomma missnöje med tråkig men vuxen planering.
Åh, hoppas ni kommer igång med söndags-mötet igen, det var ju en jättebra idé! Jag införde detta i vår familj efter att ha läst här om hur ni gör. Jag och min sambo sätter oss ner tillsammans på söndagar efter läggning. Vi har en notis i mobilen med några punkter där vi löpande kan skriva i sånt vi kommer på under veckan att vi behöver prata om. De stående punkterna är: vab i veckan som kommer, övrigt i veckan som kommer, vad händer i helgen, en punkt om vårt barn (bvc-kontakter, potträning etc), vad händer de närmsta 2 månaderna (för att inte bli överraskad av att det plötsligt är jul eller födelsedag etc), träning/fritid i veckan som kommer (vem ska träna, vem ska iväg på nån aktivitet etc), grejer att köpa/fixa.
Ibland tar det bara en stund, ibland hela kvällen. Men det är guld att komma på grejer i veckan och bara kunna tänka ”Vi tar det på söndag!”.
Om vi blir klara innan kvällen är slut avslutar vi med att kolla på nån serie. 🙂
Ha en bra helg!
alltså veckoplanering ÄR verkligen guld värt, även om det som med alla vanor tar tid att nöta in (vi hade vanan ett tag och det var oftast mysigt, även om näsvisa ungar var involverade ibland, skrev om det här en gång: https://ulrikanettelblad.se/politiken/ )
har tappat vanan igen men är starkt för, det tvingar en att själv tänka igenom sin vecka innan den börjar också vilket är ett stort plus.