Alla veckans omak och stön är förlåta tack vare vår panghelg. Redan på fredagen hade jag på känn att det skulle bli något alldeles särskilt. För att fira att veckan var över mötte jag upp en vän på Vår Gård och drack cava. De stängde kl 22.00 och då knatade jag hem under en rosa sommarhimmel.
På lördagen gassade solen och vi bestämde oss för att åka till Zetas Trädgård. Aldrig varit där, men förväntningarna var mer än skyhöga. Tyvärr var det mesta utplockat. Vi fick med oss ett gäng Funkia till Andreas surjordsrabatt och några jättevallmo till ängen. Och jag sniffade på en buskpion som doftade en blandning mellan rosor och – vad jag föreställer mig – en änglafis. Hoppas att buskpionen jag satte förra året växer sig såhär praktfull.
Sen åkte vi hem och dukade upp i trädgården. Gjorde en bukett av vad pynt jag hittade i trädgården. Några överblommade tulpaner, rhododendron, salvia, klematis och allium. Ställde fram rosévin och öl.
Och så kom den efterlängtade gästen! Min brorsa Hampus.
Vi gassade i hängmattorna en stund. Barnen blev förstås otyglat glada som alltid.
Jag unnade mig en öl.
Sen dags för middag. Jag hade gjort en sommarsallad med vattenmelon, ost, sallad ur påse, svarta bönor, dressing och rostade pumpafrön. Typiskt mig att välja en rätt man endast behöver montera. Andreas tyckte det var i påvraste laget och grillade lite köttkomplement till honom och Hampus, och korv till barnen.
Efter maten började Bolibompa och jag kläckte denna genialiska idé och lät dem titta i hängmattan medan vi fortsatte surra vid matbordet. Vi fick ljuvliga 30 minuter av stillhet.
Medan jag nattade barnen gick Andreas och Hampus upp på vår terass. Där satt vi sen tills solen sjönk nedanför trädtopparna.
Söndag morgon! Vi firade med pannkakor i trädgården. Ingen tidning i brevlådan utan vi fick hålla tillgodo med senaste numret av Båtnytt. Är det rimligt att inte skicka ut tidningen på en av de få dagar då folk faktiskt har tid att läsa den? Jag säger blankt nej.
Nils väntade inte på att göra sig anständig utan äntrade trädgården i nattsärken. Klänning är hans absoluta favoritplagg. Han får för det mesta använda Junis klänningar.
Efter frukost ilade vi ner till primiärbad på Saltisbadet. Var själv med barnen och hade inte möjlighet att fota. Men det var sig likt! Andreas väntade på Jonas och Steffi och när de kommit hämtade de upp oss med båten och så åkte vi hit! Vi gjorde repris på förra helgen och åt lunch på Kattholmen.
Väl framme upptäckte vi att vi hade glömt vagn och skötväska och hela fadderullan på Macken i Saltsjöbaden, där vi blev upphämtade. ”Men jag tog ju Nils?” sa jag förebrående till Andreas, när jag undrade varför inte han tog vagnen. ”Nej, JAG tog Nils” sa han. Det var sant. Jag tog en proteinbar. Hoppsan!
I stället för att åka hem styrde vi mot Tvättfatet, en liten skreva på en ö inte så långt hemifrån. Vi badade och petade med håven i jakt på vad spännande simhallar, Juni fångade en fisk med sitt metspö. Alldeles för sent kom vi på att det var dags för kvällsmat. Då fick vi stoppa i barnen en nödgiffel och sen styrde vi hemåt i den ljumma kvällningen.
När Jonas och Steffi åkt hemåt, barnen var nattade och alla hushållsbestyr avklarade, landade vi i trädgården igen. Andreas planterade sina Funkior och jag satte ut några jättevallmo i ängen. Där ska de förhoppningsvis blomma tillsammans med Pionvallmon och den Sibiriska vallmon vi sådde förra hösten.
Och det var hela helgen faktiskt. Tänk, om alla fick vara såhär. Då skulle jag faktiskt bli utmattad av all aktivitet och spänning. Är tacksam över alla våra vanliga helger, med tråkiga frukostar och gnälliga barn. Det är konstrasupplevelserna som ger livet krydda.
Kram
Så härligt! Men ja, de där enkla helgerna behövs med.