För någon vecka sedan gick vår diskmaskin sönder. Vi tror att den är från 2009, men det vågar vi inte ta gift på eftersom vi fattas instruktionsmanualen. Hursomhelst gick den inte att laga.
Vi sökte hjälp i Råd & Rön för att göra research inför att köpa en ny. I samma veva hittade jag en artikel om en nyhet som gått mig helt förbi. En uppdaterad EU-lagstiftning, kallad ”Ekodesign-förordningen” tvingar tillverkare av ett trettiotal sorters vitvaror att underlätta för reparation. Lagen aviserades 2019 men trädde i kraft den 1 mars 2021. Den säger bland annat:
– Att vitvarorna ska märkas med en begripligare energiskala; från A – G (från nuvarande A+++ till D) där A är mest energisnålt.
– Reservdelar ska gå att bytas med vanliga verktyg.
– Listade reservdelar ska finnas att beställa både för konsumenten och för reparatörer i 7–10 år och tillhandahållas inom 15 arbetsdagar.
– Listade delar ska kunna tas isär för att underlätta återanvändning och återvinning av material.
– Professionella reparatörer ska kunna få reparations- och underhållsinformation samt tillgång till fler listade reservdelar.
Kände du till det nya Ekodesigndirektivet?
Jag hade inte en susning. Gjorde en snabb gallup på Instagram och 86% av mina följare (de som svarade i alla fall) kände inte till lagen. Och då är nog mina följare mer insatta än genomsnittet.
Jag tycker självklart att detta borde basuneras ut vitt och brett. För det är oskäligt svårt att laga och reparera jämfört med att köpa nytt. Det är väl inte rimligt 2021 att man ska byta ut en hel diskmaskin bara för att en del går sönder.
Risken med nya Ekokravet?
På webbshoppen där vi beställde vår nya diskmaskin nämndes absolut ingenting om hur man tar hand och reparerar diskmaskinen vi ville köpa. Ekodesignförordningen specar att information om produkten (energivärde och produktinformation) ska registreras i en databas som heter EPREL, dit tillverkaren är skyldig att länka med en QR-kod.
Problemet är ju bara att QR-koden får man först EFTER att man köpt vitvaran (och då i manualen, om jag förstår det rätt). Det går inte att jämföra produkter i samband med att man gör research, och då mister man lite av poängen. Självklart borde information om tillgång på reservdelar, skötselråd och reparationsinformation finnas tillgängligt i köpflödet
Databasen EPREL har dessutom inte lanserats än, och informationen på hemsidan finns dessutom bara på engelska. En enorm tröskel eftersom teknisk information redan är svårbegripligt för många, lägg därtill att den är på ett språk man inte fullt behärskar.
Sista grejen jag funderar kring är att minimikraven för lagerhållning av reservdelar är 7 – 10 år. Det är väl i ärlighetens namn ganska kort tid? Vår diskmaskin från 2009 fungerade utmärkt tills en komponent gick sönder. Borde inte 20 år vara ett minimumriktmärke?
Källor & länkar:
Hos Energimyndigheten läser du mer om Ekodesignkravet. Klickar du vidare kan du även läsa mer om kraven för respektive vitvara.
Vår diskmaskin är från 2003 och tillsammans med fläkten den enda vitvaran vi inte bytt ut sedan vi flyttade in 2007. Ugnen har vi t om bytt två gånger. Med tre barn Ovh två vuxna i hushållet går vår diskmaskin för jämnan, ibland både två och tre gånger samma dag. Den har krånglat men vi har på något sätt fått igång den genom att köra rensningstabletter och min påhittiga karl har fixat reservdelar när det behövts. Det känns därför som att vi hackat hela systemet. Men jag förstår egentligen inte att vitvaror från förr lätt kunde hålla 20 år medan det idag är andra lägre krav på hållbarhet. Borde vi inte mha ny kunskap och teknik kunna skjuta på de bortre gränserna istället för att förflytta dem närmare inköpsdatumet?
Tack för intressant information!