Trädgården är en grönskande skattkista just nu. Äpplena, vi har Ingrid-Marie och Katja, är mogna och vi försöker ta tillvara på så många vi bara kan. Visste du att 90% av äpplen i svenska trädgårdar ruttnar bort, medan affärernas grönsakshyllor dignar av importerade? Rätt skevt om du frågar mig.
Våra äpplen är sådär syrliga så att munnen snörar ihop sig när man äter.
Igår läste jag på Underbaraclaras blogg att hon gjorde torkade äpplen, och fick ett helt orimligt sug efter äpplechips i frukostfilen.
Sagt och gjort. Hade min assistent och en korg till hjälp.
Fick hjälp med att kvalitetskontrollera varenda äpple.
Allt som behövs är äpplen, en potatisskalare (eller urkärnare, men vi har ingen), en mandolin (eller kniv) och ett snöre.
Jag kärnade ur och hyvlade med mandolinen. Varierade mellan tunna och tjockare skivor, kanske att det senare är lite smarrigare? Skivorna lade jag i en skål med citronvatten så att de inte skulle bli bruna under tiden.
Ett steksnöre gjorde susen som torksnöre, men det mesta ofärgat (inga kemikalier i maten, kanske) torde gå lika bra.
Jag hade gjort alldeles för många skivor. Pudrade lite kanel på för smakens skull (det behövs förstås inte)…
… och snabbtorkade två plåtar i ugnen på 80 grader i fem timmar. Med ugnens varmluftsläge kan man ha flera plåtar inne samtidigt. Annars får man köra en och en, och det är ju ganska ovärt i längden.
De som hänger på tork får snällt hänga som dekoration i tre dagar, sen är de krispiga och ätklara. Jag äter dem som chips eller strösslar dem i filen. Ett sötsyrligt krisp som livar upp vilken morgon som helst.
Kram