Följa blåsorna

Medan jag slösurfade och väntade på att Nils skulle somna in igår trillade jag över en otroligt intressant text i Harvard Business Review. ”Vad du ska följa i stället för din passion” lyder rubriken kort och gott.

Jag tillhör nämligen (den alltmer sällsynta) skaran människor som har oerhört svårt för plattityder om att ”följa sin passion”, eller rent av okommenterat låta provocerande budskap som ”positive vibes only” slippa förbi.

Det är inte så att jag inte tycker om att ha kul. Vem gillar inte kul, liksom. Jag tror inte bara att man har kul jämt, eller att konstant kul ens är något eftersträvansvärt. Livet är inget utan kontrastupplevelser, tänker jag. Få saker gör oss mätta, trygga och varma människor så olyckliga som uppfattningen att livet ska vara alltigenom kul.

Dan Cable skriver i stället att man ska följa blåsorna i händer, dock kanske mer bildligt än bokstavligt. Blåsor uppstår när man nöter något om och om igen, återvänder till samma aktivitet trots att det är svårt och utmanande och utvecklingen går långsamt. Det är stundom förjädra motigt och nästan helt omöjligt att bli nöjd. Men trots att det gör ont så återvänder man likväl.

Min karriäromställning känns precis så. Egentligen kunde jag arbetat med ux (fastän än rätt värdelös designer) redan för många år sedan, om jag bara hade ansträngt mig lite mer. Då kändes tröskeln alldeles för hög, och jag slog i stället in på ett sidospår inom marknadsföring. Även fast det varit både roligt och givande, graviterade jag hela tiden mot att arbeta med användarupplevelsen. Jag nöjde mig liksom aldrig med att publicera innehållet i ett CMS – jag var tvungen att förstå hur exakt det funkade så att jag kunde ändra på allt jag tyckte var dåligt. Samma sak med analys – jag kände mig aldrig tillfreds med att veta ATT användare gör saker. Jag vill alltid veta VARFÖR och hur jag kan påverka.

Det har varit en lång och bitvis smärtsam väg till där jag är i dag. Många blåsor har det blivit, men förhoppningsvis blir huden lite mer härdad för varje dag.

Att saker emellanåt är tråkigt är inte fel. Att glöden falnar är inte fel, passion är ju till sin natur flyktig och nyckfull. Även om passion är en kraftfull känsla är den kanske inget man ska vägledas av i stora livsfrågor. Utan kanske fråga sig vilka aktiviteter man alltjämt återkommer till trots att de ibland är dötrista eller svinjobbiga.

Kram