Ettårskalas

Puh. Nu är vi ingen bebisfamilj längre. Utan är föräldrar till två barn med alldeles egna personligheter och viljor.

I lördags fyllde Nils ett år och vi firade med ett minikalas i trädgården. På augustis varmaste dag dessutom. Juni ville hemskt gärna ha ett kalas för att fira fyra-och-ett-halvt, så det blev ett slags kombinerat arrangemang. Hennes riktiga kalas blev ju inställt på grund grund av corona-situationen i våras och sånt är ju en stor sak i den åldern. Hon fick i alla fall bjuda sin bästa kompis och det verkade hon nöjd med.

Mamma och Jesper kom upp från Skåne. Min brorsa kom från Södermalm.

Nils förstod inte riktigt vad all uppståndelse handlade om men trivdes ganska bra. I för liten solhatt och sin gulligaste randiga bomullsdräkt.

Det blev lite sisådär med tårtorna. Och bilderna med för den delen, men skyller på att en vild ettåring, som med oförtruten glädje kastar sig mot varenda taggiga rosbuske, grop eller backe, tar det mesta av uppmärksamheten.

Ja, tårtan var femtio procent köpe och femtioprocent hemmagjord. Notera att marsipanen liksom inte nådde runt? Inte vårt mest fantastiska bakverk. Vi kompenserade med en otroligt god kladdkaka. Med hemmagjord kakdeg i mitten.

Efter att vi druckit kaffe, tagit påtår och tretår gick storbarnen in för att fortsätta leken. Vi vuxna satt mest och flämtade i skuggan och kalasbarnet själv hade redan slocknat från festen.

Sen var det fler som behövde ta igen sig. Mormor till exempel.

Framåt eftermiddagen var det inte mycket annat att göra än att ta sig ut på sjön med båten. Så då gjorde vi det!

Och det var den födelsedagen det.

Kram