Efter att jag nattat Juni och Nils smög jag ner för trappan. Hämtade strykjärnet och en flaska linnevatten. Bar upp strykbrädan från källaren och lade varsamt Junis lucialinne på. Strök det så noga jag mäktade med, och kunde inte låta bli att tänka på hur många andra föräldrar som gör prick samma just nu. Stryker lucialinnen åt förväntansfulla barn. Byter batterier i kronan och rotar i lådor efter röda satinband. Så himla morsligt. Nu råkar Andreas vara på julmiddag med jobbet och därför föll lotten på mig, men klart att det är karlgöra också. Det är liksom inte det minsta jobbigt. Snarare en högtidsstund.
Kram
Lät mysigt på något sätt. Nästan lika förväntansfullt för förälder som för barn.
Åh, verkligen så! Vilken vacker beskrivning. Jag njuter till vardags av att vika mina barns tvätt, laddar min kärlek i plaggen på ngt vis.