Monotona treenigheten

Luften gick ur mig lite efter inlägget om biblioteket. Just nu känns det som att jag fastnat i en treenighet av monotoni; tvätt, städ, disk. Däremellan hämta och lämna. Om och om igen. Till glädje för ingen.

Jag så innerligt trött och sliten. Utled på alla hushållssysslor. Tålamodsprövad av fyra månader utan en enda natts ordentlig sömn. Det är ju inte barnen som är jobbiga, men det är ansträngande ändå. Jag och min man måste ju reda oss själva bäst vi kan. Andreas föräldrar finns inte kvar och mina bor i Skåne. Stundom känns det så otroligt bräckligt. När tålamodet är tunt som flor, och huden öm. Då måste man väga varje ord på guldvåg. Konflikter sprungna ur småsinthet har vi liksom inte marginaler till.

Du hör ju! Gnäll och stånk. Tur att en lång ledighet hägrar. Andreas kommer att vara ledig nästan en månad över julen, och jag har fått erbjudande om att komma till Lindesberg tillsammans med lillbarnet och vila upp mig några dagar.

Det är ju ändå fint? Att det känns som semester att bara ha ett barn. Det kunde jag aldrig tro.

Kram

3 Comment

  1. Jag tycker inte det är gnäll och stånk – jag tycker det var en fin och träffande beskrivning av hur stora delar av livet är. Vi är många som kämpar på med disk, tvätt och hämtningar och om vi delar det känns det mindre tungt. Heja dig! Kram

    1. Tack. Det var fint skrivet! Precis som du säger, det skänker en viss tröst i att andra gått igenom samma (och förhoppningsvis tagit sig igenom det helskinnade, hehe). Kram

  2. Jättefint skrivet, tänk vad vissa kassa förutsättningar gör med en människa! Ingen sömn, tråkiga sysslor på repeat, önskan om tid till annat osv. Jag är less på att försöka behålla ett städat och välordnat hem när mina katter strösslar ut kattsand, familjemedlemmar ink. mig själv som skapar pölar av bös på fel plats, orensade lådor and more to come. Ta hand om dig <3

Comments are closed.