Låter mig luras av sommarens romantik

 

Läste så  finurligt om instagram på @drommas instagramkonto.

”Jag hinner se efter så lite vad alla andra gör, men i sociala medier om sommaren är det ändå ett rätt puttinuttigt utsnitt av folks verkliga liv. Jag vet ju att ni låter era ungar sitta en halvtimma mer med paddan, precis som jag. Att ni inte har råd med fancy semester i år heller eller ger era barn för mkt socker. Att ni inte putsade fönstren innan jul och inte den här våren så att det ska bli ett naturligt filter som liksom känns analogt, kanske att någon drack för mycket igår eller rent av ligger i skilsmässa. Att ni sörjer och måste begrava någon älskad vet jag också. Livet är ju samma året om även om rutorna är mera rosa i just juli…”

Detta kanske låter helt förmätet men jag känner noll jämförelseångest av Instagram just nu. Även om alla andras liv förmodligen är roligare än mitt. Dels har jag sållat bort alla konton som inte ger mig något positivt. Inte i form av peppiga ord, men om de inte bjussar på bra texter, bilder, tips, tänkvärt – ja, helt enkelt inspiration, reflektion (eller bara små bilder från mina vänners vardag, det duger gott det med). Perfektion är i min värld helt ointressant, så den typen av innehåll har jag valt bort. Men jag har inte uppfattningen om att sociala medier på något sätt ska spegla människors vardag eller liv. Det är små brottstycken som vi delar. Ibland sött, ibland salt och ibland surt. Som jag har jag skrivit förr: jag påverkar vilka som påverkar mig. Sociala medier kommer ju med  den förnämliga funktionen att man kan välja bort. Sen kan jag tycka att det är så sjujäkla fint att läsa en bra text eller få en fin bild från en blomsteräng kastad i nyllet om jag vaknar på fel sida en dag. Jag låter mig gärna luras av sommarens romantik. Livets mödor är mindre mödosamma i skenet av en rosa himmel.

Nu bjussar jag på några rosaskimrande bilder från min alldagliga vardag. Tro mig, den är fruktansvärt alldaglig men det är inte ett helt dåligt betyg för att vara i åttonde månaden. Jag ger er: våra överrasknings-stockrosor. Varken jag eller Andreas har något som helst minne av att vi sått dem? Men någon måtte tänkte att just vi behövde muntras upp lite extra en regnig juli. För de prunkar som om det inte finns någon morgondag. Och det får man vara tacksam över.

Stor kram

Sophia