Ögonen klipper fastän klockan inte ens är åtta. I bakgrunden hör jag den döende brasans stillsamma knastrande. Diskmaskinen diskar rytmiskt, som en vaggande melodi. Om jag inte vore för trött för att lämna soffan skulle jag krypa i säng bums.
Resan gick bättre än vad jag vågat föreställa mig. Nils sov nästan hela turen och Juni var på sitt allra finurligaste och roligaste humör. Vägen var naturskön och vi stannade tre gånger, bland annat vid denna spegelblanka sjö som låg vid en oansenlig rastplats. I morgon bitti kommer morfar och Annika med nattåget och då är hela troppen samlad.
Vi möttes av ett decimetertjockt snötäcke. Liftarna är förstås inte öppna men i stugan vi hyrt finns stjärtlappar så att det räcker till alla.
Skulle bara säga hej!
Kram
