Ingen vill leva ett tråkigt liv

Det som började som ett vad – att inte shoppa kläder på ett år – har utvecklats till något mer. I takt med att jag har hittat andra influenser än mina vanliga modebloggar och modetidningar har mitt intresse för att leva mer hållbart vuxit. En vanlig fördom som jag möter är min ambition är synonymt med ett tråkigt liv. Att ställa om min klädkonsumtion helt plötsligt innebär att jag inte ska klä mig i något annat än hampa och lin för resten av livet. Att hela grejen att försöka att inte konsumera som normen är att vinka adjö till allt kul här i livet.

Men det önskar jag meddela – med all önskvärd tydlighet – att ett tråkigt liv är ej min devis. Jag kan däremot dela mig av vad jag inte tycker är särskilt kul:

• Att ha en överfull garderob men ändå tillbringa 90% av tiden med att känna att jag inte har något att ha på mig.
• Att lägga timmar varje år på att rensa ut, bara för att lägga dubbelt så många timmar med att fylla på igen.
• Att känna ångest över att min garderob inte är “tillräckligt uppdaterad”.
• Att känna ångest över att 80% av kläderna hänger oanvända månader eller år i sträck.
• Att inse att jag min strävan efter en unik klädstil inneburit att jag klätt mig precis som alla jävla andra (ledsen för svordom men tyckte att detta bör sägas med emfas).
• Att ha prioriterat bort upplevelser; middagar, roliga grejer med vänner eller familjen, utbildningar eftersom jag valt att köpa kläder i stället.
• Vetskapen om att en kvinna på andra sidan jorden har ett livsfarligt skitjobb bara för att jag ska ha möjligheten att köpa ett plagg till.

Detta är inte alls särskilt kul.

Jag vågar påstå att ingen vill ligga på dödsbädden och se scener från ett tråkigt liv spelas upp i för det inre. Jag vågar också påstå att glädjen i livet har väldigt lite att göra med saker vi äger. Men ska man få ägna sig åt mode eller inredning? Jo självklart. Att känna att man bär fina kläder eller har ett fint hem skänker ju mycket glädje i vardagen. Men jag vill inte att min glädje ska vara på bekostnad av någon annans.  Det handlar egentligen bara om att fatta lite smartare beslut och bli smartare på att fatta beslut, och inte hemfalla i dåliga men bekväma rutiner. Prioritera. Välja med omsorg. Ta hand om grejer. Ge dem en chans till. Tänka bortom trender. Och när det är dags att skiljas sina pinaler – sälja eller skänka till någon annan som vill ha.

På min  dödsbädd vill jag se tillbaka på ett rikt liv. Känna att det har varit en ynnest att ha fått se min dotter växa upp och upptäcka världen. Men det förutsätter ju att det finns en värld för henne att upptäcka. Att hon ska få bada i ett hav som inte är fullt med plast. Svalka varma fötter i en sjö som inte är förgiftad. Andas luft som inte är förorenad. Uppleva andra kulturer och inte bara västerländska ideal på export.
Att fortsätta leva som jag lever, utan att förändra min konsumtion, kommer att innebära att min dotter aldrig får tillgång till den värld vi känner till nu. Och det vore hemskt tråkigt. Men att utforska ett mer hållbart liv, fatta smartare beslut, köpa mindre men göra mer – det låter faktiskt ganska roligt.