hållbarhet

Klimatfrukost på tema mat

Posted on

I morse började jag dagen på ett högst ovanligt sätt; på Garnisonens tak där Bee Urban huserar med en prunkande odlingar – mitt i stan. Klimatklubben hade bjudit in till frukost med tema Mat och Hållbarhet. Inbjudna var Naturskyddsföreningens expert, kocken Paul Svensson (vars kokbok jag har hemma och min man ofta bläddrar i för att hitta inspiration till maträtter som funkar flera dagar i rad) och Coops hållbarhetschef. Jag har både arrangerat och gått på många frukostseminarium i mina dagar, men detta ska bokföras som ett av de proffsigaste jag varit på. Johanna från Slowfashion skötte sitt moderatorsuppdrag med den äran.

Jag hade såklart inte med kameran, utan ni får nöja er med att hänga med via min skruttiga Iphone 6.

Såhär fint hade de dukat upp. Denna bild ska jag etsa fast på insidan av ögonlocken tills jag ska duka för fest nästa gång. Brokiga gamla koppar, blommor från trädgården, lite färsk krasse och en linneduk. Varken mer eller mindre behövs för att skapa magi.

Frukosten  stod duon bakom MatJord för, hela menyn var vegansk och närproducerad. Alltså maskrosmarmeladen var så smarrig att jag nästan trillade av stolen. Måste göra egen.

Coop pratade mycket om hur de arbetar för att påverka lagstiftningen. Visste du till exempel att det finns en EU-lag som säger att ägg inte får säljas i butik en vecka innan bäst före-datum? Till råge på allt behövs inte ens bäst före-datum på ägg, de går nämligen inte att missta de färska från de skämda. En helt onödig lag som gör att tonvis med prima ägg förgås i onödan. Den lagen röstar vi mot på söndag, va?

Sammanfattningsvis var de tre deltagarna rörande överens om att mat är ett ganska snårigt område. Mycket av matsvinnet sker redan ute hos bonden, krånglig lagstiftning gör att industrin packar in saker helt i onödan och konsumenter vågar inte längre lita på sitt sunda förnuft utan slänger mat som fortfarande går att äta. Det var de dåliga nyheterna.

De goda nyheterna var flera. Kocken Paul pratade passionerat om hur man till exempel pratar Zero Waste på Grythyttans gastronomiska utbildning. Jag gissar att den termen hade varit helt obekant för de flesta elever som gick där för tio år sedan. Naturskyddsföreningens expert lyfte fram att det förvisso är viktigt att vi individer tar ansvar, men att det är bättre att vara nöjd med vad man gör – och försöker knuffa fler i rätt riktning – än att sträva efter hundra procent perfektion själv. Det är tillsammans som gör vi skillnad!

Företags hållbarhetschef är ofta skickliga på att prata om andras problem och de egna organisationens framsteg. Jag tycker verkligen att Coop har all anledning att vara stolt över sin hållbarhetsansvariga. Hon var rättfram och nämnde flera problemområden som Coop själva kan bli bättre på; sälja mat med kort datum (mycket slängs), sluta utseendediskriminera frukt och grönt och uppmuntra konsumenter att välja klimatsmartare varor i butiken.

Jag skulle behöva skriva en uppsats för att sammanfatta allt jag lärde mig om mat och hållbarhet i dag. Som tur var behöver jag inte det, för du kan kolla på hela frukosten via Klimatklubbens instagram.  Gör det vettja.

Själv tar jag med mig följande:

  • Det är aldrig fel att äta veg. Hemma äter vi flexitariankost, vilket innebär någon portion fisk och fågel i veckan. Jag blev väldigt inspirerad att äta ännu mer vegetariskt, men kommer också att nöja med mig en good enough-princip. ”Man kan inte vara fanatisk”, brukar min farmor säga varje jul innan hon tar en traditionsenlig skiva av julskinkan. Hon har varit vegetarian sedan 50-talet.
  • Varje dag äter tre miljoner svenskar frukost, lunch eller middag som kommer via en offentlig upphandling. Vår förskola prioriterar ekomat, men jag kommer att ligga på dem att servera mer vegetariskt.
  • Hade något sagt ”köttskatt” i en debatt för tio år sedan hade det betraktats lika skändligt som att dansa på Astrid Lindgrens grav. Till och med Coop höll med om att det vore rimligt om köttproduktionen började bära sina klimatkostnader via skattsedeln.
  • Framåt för fula grödor. 45% av all världens frukt och grönt slängs – enbart för att den är ful. Hur sjukt?!
  • Glöm inte att påverka vilka som påverkar oss på söndag. Inför valet ska jag kolla igenom vad mitt tilltänkta parti gör för matfrågan på EU-nivå. Så att jag lägger rösten på rätt parti.

Stor kram

Sophia

3 Comments

Hållbarhetsutmaningen

Posted on

Efter 365 dagar av köpstopp – eller köpfrihet – beroende på hur en ser det är det dags att tänka på framtiden. Uppriktigt sagt har jag fått lite dåligt samvete av att tänka på inköp överhuvudtaget. ”Jag har ju klarat mig ett helt år, behöver jag verkligen något nytt?” ekar samvetets röst i bakhuvudet. Själva syftet med köpstoppet var ju att börja uppskatta klädinköp igen (istället för att det sker på slentrian som det gjort tidigare), inte lida av samvetskval vid varje köpbeslut.

Därför blev jag så himla glad och peppad när jag läste Slow fashion-Johannas upprop om en tolv månader lång hållbarhetsutmaning.  Varje månad under ett år presenterar hon en ny utmaning som rör konsumtionsmönster och kläder, och alla som känner sig peppade får hänga på. Är du med? Räkna med mig.

Första månaden

Januari månads utmaning är att definiera vad en vill förändra med sitt klädmässiga konsumtionsmönster. Förslag från Johanna är till exempel:

  • Endast handla utifrån Slow fashions principer
  • Helt sluta handla Fast fashion
  • Konsumera mindre eller inte alls. Kanske är ett totalt köpstopp något som peppar dig? Eller bara köpa ex ett plagg i månaden?
  • Endast handla second hand.

Min utmaning för 2018

Jag vill att mode och kläder enbart ska vara ett glädjefyllt intresse. Och jag vill hitta köpglädjen igen – och nu menar jag inte köpfrosseri – utan faktiskt glädjas och ha gott samvete efter varje inköp. Det ska jag göra genom att:

Handla second hand. Alla medel är tillåtna: Sellpy, Tradera, rota i loppisgömmor, plundra kompisars garderober, klädbyta och botanisera i finvintagebutiker.

De nya plaggen ska vara få och vara hållbart producerade. Ett utmärkt exempel är mina vinterskor (som snart kommer): Producerade i Sverige med hållbara metoder och tillverkaren erbjuder reparation – och underhållsservice. Obs – det är inte Kavat. Ett ansvarsmedvetet köp.

Helt sluta handla fast fashion. Inga inköp från slit-och slängkedjorna (begagnade kläder undantaget).

Införa klädbudget på 15 000 per år. Eftersom jag tidigare lagt över 50 000 årligen på kläder är detta en drastisk minskning. Det betyder 35 000 extra till mitt framtida jag varje år.

Självklart kommer jag nogsamt att redogöra alla detaljer kring hur utmaningen går för min del. Efter ett helt år utan klädshopping känner jag dock att jag har vind i seglen. Slowfashionutmaningen blir en baggis! Och jag ser verkligen redan fram emot nästa månads utmaning.

Någon mer som är på #slowfashionutmaningen? Berätta gärna om dina utmaningar. Och glöm inte att följa och posta i hashtaggen ovan om du hakar på. Tillsammans blir det så förskräckligt mycket roligare!

Stor kram Sophia

19 Comments

Ingen vill leva ett tråkigt liv

Posted on

Det som började som ett vad – att inte shoppa kläder på ett år – har utvecklats till något mer. I takt med att jag har hittat andra influenser än mina vanliga modebloggar och modetidningar har mitt intresse för att leva mer hållbart vuxit. En vanlig fördom som jag möter är min ambition är synonymt med ett tråkigt liv. Att ställa om min klädkonsumtion helt plötsligt innebär att jag inte ska klä mig i något annat än hampa och lin för resten av livet. Att hela grejen att försöka att inte konsumera som normen är att vinka adjö till allt kul här i livet.

Men det önskar jag meddela – med all önskvärd tydlighet – att ett tråkigt liv är ej min devis. Jag kan däremot dela mig av vad jag inte tycker är särskilt kul:

  • Att ha en överfull garderob men ändå tillbringa 90% av tiden med att känna att jag inte har något att ha på mig.
  • Att lägga timmar varje år på att rensa ut, bara för att lägga dubbelt så många timmar med att fylla på igen.
  • Att känna ångest över att min garderob inte är “tillräckligt uppdaterad”.
  • Att känna ångest över att 80% av kläderna hänger oanvända månader eller år i sträck.
  • Att inse att jag min strävan efter en unik klädstil inneburit att jag klätt mig precis som alla jävla andra (ledsen för svordom men tyckte att detta bör sägas med emfas).
  • Att ha prioriterat bort upplevelser; middagar, roliga grejer med vänner eller familjen, utbildningar eftersom jag valt att köpa kläder i stället.
  • Vetskapen om att en kvinna på andra sidan jorden har ett livsfarligt skitjobb bara för att jag ska ha möjligheten att köpa ett plagg till.

Detta är inte alls särskilt kul.

Jag vågar påstå att ingen vill ligga på dödsbädden och se scener från ett tråkigt liv spelas upp i för det inre. Jag vågar också påstå att glädjen i livet har väldigt lite att göra med saker vi äger. Men ska man få ägna sig åt mode eller inredning? Jo självklart. Att känna att man bär fina kläder eller har ett fint hem skänker ju mycket glädje i vardagen. Men jag vill inte att min glädje ska vara på bekostnad av någon annans.  Det handlar egentligen bara om att fatta lite smartare beslut och bli smartare på att fatta beslut, och inte hemfalla i dåliga men bekväma rutiner. Prioritera. Välja med omsorg. Ta hand om grejer. Ge dem en chans till. Tänka bortom trender. Och när det är dags att skiljas sina pinaler – sälja eller skänka till någon annan som vill ha.

På min  dödsbädd vill jag se tillbaka på ett rikt liv. Känna att det har varit en ynnest att ha fått se min dotter växa upp och upptäcka världen. Men det förutsätter ju att det finns en värld för henne att upptäcka. Att hon ska få bada i ett hav som inte är fullt med plast. Svalka varma fötter i en sjö som inte är förgiftad. Andas luft som inte är förorenad. Uppleva andra kulturer och inte bara västerländska ideal på export.
Att fortsätta leva som jag lever, utan att förändra min konsumtion, kommer att innebära att min dotter aldrig får tillgång till den värld vi känner till nu. Och det vore hemskt tråkigt. Men att utforska ett mer hållbart liv, fatta smartare beslut, köpa mindre men göra mer – det låter faktiskt ganska roligt.

4 Comments