vintage – Recovering Shopaholics

I våras sprang jag på den underbara Isolina Fedel som driver Monjoi. Hon gör alltså egna prints (främst av byggnader och arkitektur) med hjälp av en särskild tejpteknik. Jag blev våldsamt impad och bestämde mig för att ett sånt här fint print ville jag ha.

Ett fint motiv kräver en minst lika fin ram. Jag hittade vår ram på Myrorna i Örebro, och jag gissar att den är 50-60-tal. Finns ofta att hitta på loppis, och bör inte kosta mer än någon 50-lapp (om det inte hänger någon dyrgrip inuti vill säga, men då skulle jag rekommendera att köpa tavlan i stället). Att låta rama in ett print hos någon professionell är förstås ett alternativ för den som har råd, eller inte vill göra jobbet själv. Jag hade varken eller, så det blev Andreas som skötte hantverket.

I alla fall är det inte omöjligt att ordna en ganska fin inramning till ett print eller en poster själv, man behöver inte mycket mer än:

1 print eller plansch

1 måttbeställd passepartout

1 stifthammare (kolla baksidan på ramen vad som används för att hålla motivet på plats)

En del tålamod

Såhär går du tillväga

Mät motivet och ramen och beställ en passepartout online. Vår kostade 239 kr ink frakt från rambutiken.se.

Skär försiktigt upp tejpen på baksidan, lyft bort skyddspappen, dra ut stiften som håller fast motivet och lyft försiktigt bort det gamla motivet. (I vårt fall en plansch från ett konstmuseum i Dalarna).

Peta in passepartouten.

Placera det nya printet ovanpå.

Lägg tillbaka pappen och hamra försiktigt in stiften. Vi använde en stifthammare vi vanligtvis använder för att renovera fönster.

Färdigt att hänga upp. Fortfarande fattas en hylla ovanför elementet. Jag jagar begagnade fönsterbrädor i marmor på Blocket, men det verkar klurigt att hitta med våra mått.

Varför besväret med gamla ramar?

För det första är det snällt mot plånboken. Vår ram kostade en 50-lapp, motiv inräknat. För det andra är kvaliteten på riktiga ramar otroligt mycket bättre än den du hittar på exempelvis IKEA. Riktigt glas och finare material för inga pengar alls. För det tredje har äldre ramar en helt annan karaktär än de tunna, svarta ramar som säljs i dag. Ett enkelt sätt att få en mer personlig inredning. Och så är det ju bra för miljön att återanvända sånt som redan producerats, men det behöver jag knappast tjata om.

Stor kram

Sophia

1 Comment

Jag läste precis det här inlägget hos Trendenser och kan inte hålla mig från ett litet inspel, med förhoppning att nyansera debatten. Det handlar om att mörka träslag av ädelsträ spås bli 2018 års stora inredningstrend – trots att det riskerar att få oerhört negativa miljökonsekvenser eftersom långsamtväxande urskog skövlas i fjärran länder för att mätta skandinavernas aptit på senaste inredningstrenden.

Jag personligen älskar mörka träslag och vintagemöbler och min kärlek kommer inte att blekna i första taget. Bordet på bilden är i mörkbetsad furu – ett rätt bra alternativ till ädelträ om du frågar mig.

Hon skriver bland annat:

Hur kommer det sig att vi nordbor som sopsorterar, försöker äta närodlat och ekologiskt och oroar oss över klimatfrågan inte tycks ha några som helst problem att stoltsera med möbler gjorda av svåråtkomliga mörka ädelträslag när det vankas hemma-hos-reportage eller uttalanden i sk trendspaningar?

Jag håller helt och hållet med. Och mycket efterlängtat att någon med en så stor plattform ägnar sig åt hederlig folkbildning. Men jag tycker att hon bara sätter fingret på halva problemet. Det största bekymret är ju vår omättliga aptit på trender från första början. Varför ringer ens tidningar och frågar om inredningstrender? Varför anses det vara okej – till och med norm – att anpassa inredningen efter säsong eller mode?

Jag tänker på min svärmor. När hon gifte sig på 60-talet åkte de till NK och köpte soffor och matsalsmöbler för en halv förmögenhet. Och vet du vad? De möblerna har hon kvar nästan femtio år senare. På hennes tid var inredningsinköp av det slaget något man gjorde en enda gång i livet. Måhända att det slunkit med någon möbel av ädelträ men nog är det är värre miljösynd att slänga ut en fullt fungerande möbel för att köpa en ny men förvisso närproducerad? För att ersätta den med ytterligare något nytt när trenden dikterar något annat.

Miljökonsekvenserna för att producera möbler av ädelträ är inte försvarbara – men alternativet kan ju inte vara att alla ska köpa nya trämöbler av andra träslag? Två fel gör inte ett rätt.

Det bästa vore ju förstås om dessa möbler aldrig producerats från första början. Men nu när de redan finns i omlopp tycker jag att vi använder dem tills de inte kan användas mer. Och inte förrän då köper vi nya trämöbler, som tillverkats på hållbart vis och som sedan ärvs från en generation till nästa. Oavsett vad trenden säger 2019 eller 2020 eller alla kommande år. Och nästa gång en tidning ringer och frågar om inredningstrender kan man ju svara att trend och inredning inte går ihop.

Kram Sophia

4 Comments