Ibland läser jag kommentarsfältet hos några av mina favoritbloggare och känner mig illa berörd av vissa kommentarer. När någon stolt visar upp sina loppisfylld, kommer det alltid någon anklagelse om konsumtionshets och alldeles för lättsinnigt köpande. Det är liksom fult att ägna sig åt någon som helst konsumtion.
För det första: Nyköp är fortfarande normen i vårt konsumtionssamhälle. Ikeas försäljning är inte hotad för att en handfull bloggare handlar sina smörknivar på loppis. Men de tillhör ju en skara som besitter ovanligt mycket makt att förändra vad vi uppfattar som normalt, exempelvis genom att visa upp sina loppisköp. Vi behöver handla mer begagnat, inte mindre. Själv tycker jag att det är sjukt inspirerade och lärorikt att läsa om vad andra tar med hem från loppis. Ser gärna ännu fler såna inlägg, tack på förhand.
För det andra: Minimalism är inget självändamål. Det är inte ett dugg finare att ha prylbantat hem än att ha ett hem fullt mer kärleksfullt samlat bråte. Minimalism och prylbantning är ett sätt för vissa frigöra tid och energi genom att äga färre saker. Jag själv tycker att det är ett förhållningssätt som har många förtjänster i vårt samhälle, som i årtionden snarare präglats av överflöd än av knapphet. Med det sagt är minimalismens dygder knappast för alla. Sakälskare, antiknördar och samlare har lika mycket rätt till sina nöjen som andra människor med hobbies. Minimalism är inte ett slagträ att slå andra i huvudet med.
För det tredje: Jag antar att vissa människor känner sig lite bättre genom att blotta brister hos andra. Allra skönast är ett tjyvnyp på någon som försöker att göra något bra, eller åtminstone bättre. Förutom att det är ett ganska vidrigt beteende, är det också att lägga energi på helt fel saker. Begagnade saker som tillverkats för decennier – eller inte sällan – för flera sekel är inte ett dugg dåligt för miljön att ha många av. Så det så. Klimatskulden är sedan länge avbetald, och det allra bästa är om vi fortsätter njuta av föremålen så länge det går. Det finns ingen lagstiftning som reglerar hur många loppade smörknivar man får äga. Konsumtionspolisen får vackert ägna sig åt andra förbrytelser.
Det finns så otroligt många problem kopplade till vår konsumtion. Värdefulla naturresurser som förbrukas, orättvisa villkor för arbetarna, långa och utsläppstunga transporter, miljöförstöring – ja, jag kan fortsätta radda upp dåliga saker i en evighet. Stora, angelägna problem. Men detta kan man inte klandra loppisälskarna för.
Det är himla trist att det finns några skamspridare som aldrig försitter chansen att mästra. Även om mästrandet är på helt fel grunder. Det bästa för klimatet är nämligen inte att ett fåtal människor lever helt fläckfritt, det är att den stora massan lever lite bättre.
Kram
