Sedan förra veckan har vi haft fullt upp. Jag har – efter många om och men – lämnat in min examensrapport. Det var på håret ska sägas. Jag saknar helt motivation att avsluta saker bara för sakens skull. Målet med utbildningen var att få jobb, och eftersom jag fick ett jobb innan examen såg jag ingen större anledning att begära ut själva examen. Efter lite pepp från min handledare lyckades jag uppbåda precis tillräckligt med motivation för att skriva tjugonio sidor rapport. Två dagar innan deadline. Inget mindre än en ett mirakel!
I torsdags åkte vi till Lindesberg. Kameran fick stanna hemma, men vi gjorde mest familjeäventyr. Gick på badhus, Juni red på grannens shetlandsponny Rally, vi åt ogräspaj i Noras nya kulturkvarter och gick på skogspromenad. Precis när vi skulle hem försvann Andreas runt husknuten och dök upp fem minuter senare med en plastpåse fylld med granskott.
”Jag tänkte vi skulle göra gransirap” sa han. När vi kom hem fyllde han och Juni en steriliserad glasburk med granskott och socker. Den ska stå i söderläge i två veckor, och sen har vi sirap. Tips tips.
I söndags var det mors dag. Jag fick sovmorgon och väcktes av till doften av nybakta frukostbullar. Andreas hade gjort rara små källarfranska. Exakt en munsbit stora. Åt med Comté och honung. Sedan läste vi tidning och gjorde lite trädgårdsarbete innan jag och Juni gick på ridlekis.
Äntligen måndag och min första arbetsdag som riktig anställd. Jag är alltså numera ux-designer på Einride, ett svenskt uppstartsföretag som elektrifierar tunga transporter. Inom transportsektorn finns det att göra vad gäller hållbarhet må du tro. Men allt sånt fick vänta eftersom jag började min arbetsvecka med att.. vabba! Hade vi inte haft två veckor på raken utan vabb hade jag nästan börjat gråta, men nu tog jag det med jämnmod i stället. Barnen målade sig med ansiktsmålning, jag fick planterat lite dahlior och..
Möblerat om. Tevagnen står på andra hållet och jag arrangerade om böckerna och blommorna. Inget stillar ett oroligt sinne som att rumstera om i den fysiska miljön.
Via instagram fick jag en ledtråd till vem mannen på tavlan kan föreställa. Tavlan, signerad Gerda Springchorn, hittade vi i en garderob när vi flyttade in i huset, och sent omsider fick den komma upp. Måhända att vi haft Ernest Thiel, en gång Sveriges rikaste man, i vår garderob.
Mer om det en senare.
Kram
Jobb OCH ett snyggt avslut – härligt utfall! Grattis ?