Vi är hemma i karantän för sjätte dagen i rad. I tisdags morse förra veckan fick jag positivt på ett snabbtest, och förskolestarten blev i stället förlängd hemmavistelse.
Turligt nog mår jag bra. Jag tackar vaccinsprutan för att jag kom undan med feber i ett dygn, lite hosta och kli i halsen. Minstingen är inne på fjärde dagen med 40 graders feber dock.
Själsligt påverkas jag desto mer. Förskolans öppnande var länge emotsett av alla efter en lång julledighet, under vilken vi mest kurerat oss från influensan. Tror att Nils klockade in fyra, fem strödagar på föris under hela december. Men ska inte börja klaga, för då vet jag inte om jag kan sluta. Min enda copingstrategi är instagram och att vara sur. (Jag sa aldrig att det var en lyckad strategi.)
Men då vet varför det inte finns så mycket att skriva om. Jag har knappt satt nästippen utanför dörren på en vecka. Vi hörs om några dagar.
Kram
Så är det vissa perioder, inget finns att sägas. Instagram är bra tidsfördriv, surheten behöver sitt också! Krya på er.