Välkommen till vår söndageftermiddag. Den har faktiskt inte varit något särskilt. Jag har suttit med skolarbete, precis som igår och i fredagskväll. Även om vi tar varannan vab-dag är det tufft att missa dagar i skolan. Alla uppgifter går ju inte att planera om som på ett arbete.
Nog om det! Kolla vad fint Andreas och barnen har påskat medan jag suttit med inlämningar.
Några kvistar sly och Andreas mammas påskpynt anno tidigt 80-tal. Hjärtsnörp ändå! Jag är så tacksam för hur mina perspektiv skiftar i takt med att jag blir äldre.
Fullkomligt gräsligt hempyssel är som de allra dyrbaraste släktklenoderna. Skeva påskkärringar av gamla flörtkulor, gult garn som blivit kycklingar av varierad kvalitet. Och så påskäggen i 70-talsstuk. Nej, Svenskt Tenn kommer inte att ringa. Men hemmet sjunger, som Beata Heumann skulle sagt.
Det är så fint att se hur även familjens minsta anstränger sig för att pynta. I några minuter tills att han får ett nytt, vilt infall och vill testa påskkärringarnas flygförmåga.
Det var den rapporten från en söndageftermiddag. Klart slut. Kram
Hej Sophia!
Tack återigen för en jättebra blogg! Jag har hängt mig kvar sen start och följer ändå bara dig och en till (dvs är en kräsen bloggkonsument!). Tycker att du ger en sån klok motvikt till köphetsen som råder och ändå lyckas vara inspirerande!
Nåväl , till saken: vi ska bygga en platsbyggd bokhylla och har inspirerats mycket av er bokhylla. Men undrar nu; vilken färg har ni på taklisten? Tak brukar ju vara vita och taklisten följer oftast takets färg, men då känns det som man tar en bit av bokhyllan (som ska vara beige). Så nu funderar jag på att måla rubbet (även taket) beige. Hur gjorde och tänkte ni?
//Maria
Hej och tack för fina ord. Förlåt för segt svar, läser alla kommentarer men hinner sällan svara direkt.
Vår bokhylla går faktiskt inte upp i taket. Vi har en fin taklist som vi ville bevara, så bokhyllan precis innan listen. Men jag hade nog låtit taket vara vitt och bokhyllan beige, spontant. Måste den gå hela vägen upp då? Kram
Hemmapyssel ska ju vara ”fult”, det är då det blir fint haha!
eller hur. Det är så rart, så rart!
Haha, jag undrar vad det är för fel på mig som fortfarande vid 60+ tycker att egengjorda dekorationer bara är acceptabla om de faktiskt är vackra? Hur gammal ska jag behöva bli innan jag uppnår din mognadsgrad, Sophia? Jag brukade säga ”Å, vad fint!” om sånt som barnen kom hem med från skola eller förskola (för hemma gjorde vi inget sånt, det uppmuntrade jag inte till) och så hängde jag det någonstans där det inte syntes. Och till nästa år var det borta, för jag hade slängt det när de inte såg. Barnen fick vara med och klä julgranen och påskriset, men när de hade lagt sig brukade jag hänga om pyntet så att det hängde snyggt. Jag avskydde även allt slag av Luciafirande på förskola och skola. Jag älskar alltså högtider, jul och lucia såväl som påsk, men det måste vara välgjort. Dvs kaffet ska vara skållhett och drickas ur vackra koppar, lussebullarna såväl som pepparkakorna ska vara hembakta av någon som kan baka alternativt köpta på ett bättre bageri, och ska det sjungas ska det vara av folk som kan sjunga, dvs inte barn. Att dricka ljummet kaffe ur pappersmuggar och äta konstiga små lussebullar inträngd med andra föräldrar i ett trångt utrymme svintidigt på morgonen medan små barn uppträder var då och är fortfarande min uppfattning om en form av särskilt obehagligt litet helvete. Så eh, nej, inget hemgjort påskpynt för mig, tack.
Haha! man får vara olika. Tror inte att barnen bryr sig det minsta själva faktiskt. Minns hur otroligt provocerad jag blev i tonåren när min pappa envisades med att släpa fram mitt gamla förskolepynt lagom till jul (detta gör han alltså fortfarande). Skeva tomtar av toarullar och gudvetallt. Roligt bara att jag blev likadan själv!