I fredags åkte hela familjen till Tyresta Nationalpark för att idka friluftsdag. Det låter väldigt präktigt och härligt, och det var det! När vi kom fram. Först ägnade vi dock två timmar åt att fräsa åt varandra, hasta ihop matsäck och försöka komma ut från dörren, påklädda och utan en bajsig blöja. Riktigt vresiga packade vi tillslut oss i in i bilen och for iväg. Men lagom tills vi hade kommit fram sken solen både ute och inne igen. Jösses, det här med att lämna tomten med småbarn – svårast av allt!
Blodsockernivån krävde att vi började med picknick direkt när vi kom fram. Matmuffins, bananpannkakor, kaffe och vatten. Inte direkt fotovänligt serverat.
Man får passa på att stjäla sig lite gos när han sitter still. Nils ålar som en oljad blixt nu.
Vi valde den kortaste turen. Cirka två kilometer, vilket vi tyckte var lagom för en fyraåring. Juni sprang nästan hela vägen. Hon hade i uppdrag att hålla utkik efter markeringar.
Nils premiäråkte i ryggsäcken. Det var någon som frågade på Instagram vad vi använder för bärstol. Det är en Little Life Country, som Andreas köpte på Blocket till Juni när hon var liten. Den finns nog inte att köpa längre eftersom det lär vara en gammal modell, men det finns säkert nyare.
Jag bar en mikrostund, och sen bytte vi tillbaka. Nöjde mig med att bära vattenflaskan.
I Tyresta Nationalpark finns en av Sveriges få bevarade urskogar. Mycket att titta på både för stora och små. Skrovliga gamla trädstammar är mest för vuxna dock.
Lagom till sista etappen klagade storbarnet högljutt över onda fötter, och lillsorkens ögonlock blev tyngre och tyngre. Jag fick ta Juni på axlarna och Nils tog sig en lur sittandes rakt upp.
Hemma var vi så trötta hela bunten att vi fick ta en kort vila för att ens orka med tanken på fredagsmys.
Kram