Perfection is the enemy of progress. Det har jag åtminstone hört på flera inspirationsföreläsningar. I uppstartsvärlden är det en ganska etablerad sanning. För nystartade företag det nämligen viktigt att komma vidare snabbt. Testa om idén flyger snarare än att ägna sig åt att finslipa den.
Jag tycker att det är en ganska klok filosofi och tror att de flesta skulle ha stor behållning av att vara lite mindre perfektionister även i hemlivet. Jag tänker att många ägnar så otroligt mycket tid åt göra det perfekta valet. Leta efter den perfekta barnvagnen, perfekta förskolan, perfekta partnern eller perfekta huset.
Jag försöker att tänka annorlunda. Den perfekta barnvagnen är den man har. Det perfekta huset är huset man har råd med. Den perfekta förskolan är den som finns i kvarteret.
Det är så djupt rotat i vår samtid att man måste göra genomtänkta val, annars är man inte en medveten konsument. Trots att forskningen visar att de flesta ändå fattar beslut med magen och snarare efterrationaliserar med hjärnan. Är vi rädda för att framstå som dumma kanske? Det ska erkännas att jag också går i fällan. För något år sedan frågade en annan förälder på förskolan om vi ställt oss i kö än. Kö? Till vad? Skolor såklart! Inte den skolan som man automatiskt fortsätter på efter förskolan. Utan de där extra skolorna man ska söka till för att vara garanterad att hamna på en bra högstadieskola. Vår dotter var då ej tre fyllda. Men jag erkänner att jag regelbundet får ångestsköljningar när jag påminns om att vi inte ställt henne i kö i tid.
Marknaden är förstås väldigt skicklig på att vädja till vår inre perfektionist. Hur kan man annars förklara att något så simpelt som till exempel en barnvagn, som i grunden består av en korg, fyra hjul och ett handtag, finns i fler utföranden än det finns bilar? Enkelvagn, sulky, dubbelvagn, löpvagn, sittvagn, resevagn, cykelvagn. Jag blir fan matt. ”Det är en djungel” skriver alla gravida bloggare och ber sina läsare om navigationsråd. ”Välj en med hjul!!!” kommenterar jag inte fastän jag har god lust. Det spelar faktiskt inte så stor roll. De flesta vagnar kan rulla och har inte ihjäl några barn. Resten ska man såklart akta sig för. Men väldigt många barnvagnssäljare odlar gärna myten att det är ett särskilt komplicerat beslut att fatta.
Jag upplever ofta att alltför gedigen research resulterar i att det inte blir något beslut alls. Som när jag skrev om vårt bildilemma och hur Andreas satt med excelfiler för att försöka överblicka elbilsmarknaden och hitta den mest lämpliga bilen. Vilken vi valde? Ingen alls.
Många tror att de behöver den perfekta varianten för att vara nöjda. Jag tror att själva missnöjet gror i jakten på det perfekta. Nöjdast är nog den som inte ens vet om att hen kan vara missnöjd. Som är lika delar anspråkslös och lat.
Haha åh jag känner igen mig. Vi har bott i vår lägenhet i 1 år och har ännu inga gardiner i vardagsrummet, för att jag inte har hittat de perfekta. (I vår förra lägenhet, där vi bodde i 3 år, fick vi aldrig upp några gardiner av samma anledning). Jag har inte heller lyckats välja vilken tv-bänk vi ska ha. Och vårt nuvarande matbord är för litet, men jag har inte hittat det perfekta matbordet att ersätta det med. Och köper jag ett nytt matbord måste jag ju införskaffa nya stolar som måste passa perfekt till bordet. Jag blir helt matt.
Ja en sak är säker och det är att det lilla barnet inte bryr sig för fem öre om det ligger i dyr eller billig vagn, i ny eller gammal, i ful eller snygg, så länge den har en någorlunda plan botten och rullar. Och då har vi ännu inte kommit in på när jakten på den perfekta människan går till på samma sätt som jakten på den perfekta barnvagnen: ”Kanske finns det en ännu bättre där ute på Tinder…” Eller när viljan att göra något fantastiskt för en annan person hindrar en att göra något alls. För att man inte hittar den perfekta presenten, det perfekta gratulationskortet eller den perfekta blombuketten, så då blev vännen man ville glädja inte uppvaktad alls på sin födelsedag. Eller det blir inte av att bjuda in kompisar på middag för att man aldrig hinner städa så perfekt och duka så fint och laga så fantastisk mat… ”Don’t let the perfect be the enemy of the good” har någon sagt om detta. ”Det viktigaste är ATT” brukar jag säga. Det är viktigare ATT skicka ett kort än hur fint kortet är, det är viktigare ATT bjuda hem vänner än hur fantastisk maten är. För att inte tala om att 9 människor av 10 överhuvudtaget inte lägger märke till hur välstädat du har det hemma, och om de märker det så bryr de sig inte. (Eller så blir de glada och lättade just för att det inte är perfekt.)