Tisdag. Jag som skulle skrivit blogginlägg och skrivit färdigt en artikel om funktionskläder som jag arbetar med. Nu är klockan 20.54 och jag har gått 1877 steg i dag men datorn har nästan laddat ur tre gånger.
Jag har gjort inget av det jag tänkt göra. I stället har jag snabbritat en cykel och skissat på en kampanjsajt för Cykeluppropet. Ingen som efterfrågat mind you, drabbades bara av en överväldigande känsla av att jag ville göra det.
Tänkte springa men glömde helt bort. Åkte däremot till Nacka Byggnadsvård i ett spontant infall för att köpa grön linoljefärg till ett målarprojekt. Dörren mellan matsalen och vardagsrummet känns plötsligt helt fel och min fasta övertygelse är att den borde vara grön. Jugendgrön? Bladgrön? Nu blev det ingen grön alls eftersom Nacka Byggnadsvård slutat sälja provburkar. Med vad ska jag ha till de vita tapeterna jag planerat att vi skulle ha i vardagsrummet.
Du hör. Jag är helt omöjlig. Mitt stora problem när jag har mycket att göra är att jag förlorar förmågan att prioritera. I stället är det som att jag får på mig ett par glasögon och får röntgensyn – helt plötsligt ser jag ALLT som måste göras. Samtidigt. Ett ännu mer graverande problem är att jag bara ser det som är roligt. Allt det tråkiga försvinner liksom ut i periferin. Jag vet knappt om det är måndag eller tisdag eller om jag ens bytte underkläder. Och just det. Behövde måtta min traderaköpa Rodebjer-kjol för låta skräddaren lägga upp den ett par centimeter. Hur många minns jag nu inte. Men jag tog den här bilden.
