Bara de senaste veckorna har jag trillat över några saker som varit helt omdanande för min vardag. Och de vill jag förstås tipsa om.
Att titta på:
Det var mer än femtio år sedan vi landade på månen. Nu har jorden i stället siktet inställt på Mars. Serien Mars på Netflix är som en hybrid mellan en dokumentär och fiktion; den blandar intervjuer med framstående forskare med fiktiva klipp från den första kolonin som landar 2033. Jag. Är. Helt. Tagen. Tanken är förstås inte att besöka Mars utan att skapa en mänsklig koloni som ska leva där. Det medför förstås en massa etiska dilemman. Är Mars ens vårt att kolonisera? Hur ser vi på företag som söker sig till Mars för att exploatera? Finns det en lagrum att stoppa övertramp? Människans historia av att kolonisering tillhör onekligen några av våra mörkaste kapitel, hur undviker vi att upprepa våra misstag? Hur undviker ännu en klimatkatastrof på en ny planet?
Och så många praktiska spörsmål. Hur skapar man en konstgjord atmosfär? Hur blir man inte stekt av strålningen? Vem vill ens bo där? Nu tittar du på den och så diskuterar vi i grupp efteråt.
Och att lyssna på:
”People all say that kids are their greatest source of joy, except that their life satisfaction gets much worse the minute the kids are born”. Senaste avsnittet av favoritpodcasten Dumma Människor handlar om livets lyckokurva. Och som det levererar! Med ena foten i vetenskapen och den andra i en humorn lyckas alltid de alltid att bjuda på insikter och trösterika tankar. Just nu lever jag på hoppet om att mitt liv knappt kan bli sämre. I alla fall om man får tro på vetenskapen!
Kram