Det här tar emot att skriva, det medger jag: Du borde inte cykla. Helst inte någonsin mer om du bor i Stockholm, men även cyklister i Nacka borde överväga andra transportmedel till vardags För varje ny cyklist innebär i dagsläget att jag får mindre yta att cykla på. Och så vill jag ju inte ha det!
Det menar jag förstås inte, egentligen unnar jag alla den välgörande egentiden och motionsstunden som min cykelpendling utgör. Men från ett trafik– och säkerhetsperspektiv är cykling i stadens rusningstrafik inget annat än ett förbannat dårskap. Helt ärligt ger jag mig ut varje morgon med inställningen att det kan bli min sista.
I morgonrusningen möter jag äldre damer på elcyklar och kostymklädda män på tunga herrcyklar med portföljen dinglandes på styret. En hel armada av spandexbeklädda Tour-de-France-aspiranter och kollriga barn med för stora ryggsäckar. Pappor och mammor med den allra dyrbaraste lasten fram i lådan. Och så förstås det nyaste inslaget i trafikfloran; elsparkcyklarna, de får vi heller inte glömma. Cykeln är det mest demokratiska fordon vi har, och just precis det – att cykeln är för alla – som gör det till ett oöverträffat sätt att ta sig från punkt A till B.
Problemet är bara att vi alla ska trängas på samma, smala cykelbana. För att du ska förstå det helt orimliga i detta är det som att Formel 1-bilar, epa-traktorer och skrindor skulle buntas ihop i ett körfält. Visst att alla har fyra hjul men där slutar också likheterna. Corona-våren har inneburit ett rejält uppsving för cykeln, och förhoppningvis blir det starten på en efterlängtad cykelrevolution.
Många andra länder satsar miljarder på få fler att cykla. Nederländerna, Danmark och Frankrike för att nämna några. Sverige säger sig också vilja satsa på cyklismen, och Facit? Svenskarna cyklar 38% mindre än vi gjorde 1995! Visste du att tidigare fick man inte ta parkeringsplatser i anspråk eller begränsa biltrafiken när man byggde cykelbanor.
Att cykla är bra för en, i alla fall på kort sikt. Som småbarnsförälder med långt pendlingsavstånd är cykeln mer än ett fordon för mig. Cykeln är en livboj för min mentala hälsa eftersom vardagen i övrigt inte direkt bjuder på många tillfällen för träning. Med cykeln slipper jag förhålla mig till kollektivtrafikens inrutade tidtabeller och morgonstressen blir hanterbar i stället över övermäktig.
Om fler cyklade skulle klimatet vara största vinnaren. Näst högsta vinsten drar stadskärnorna, föreställ dig vad de skulle bli om värdefull mark inte togs i anspråk av parkeringar och ringlande bilköer. Förloraren? Ironiskt nog cyklisten, i alla fall som det ser ut nu. För de långsiktiga hälsovinsterna uteblir om man ska dammsuga i sig bilarnas avgaser vareviga morgon. Folksam undersökte frågan senast förra året och konstaterat att en cyklist i morgonrusningen andas in sex gånger högre nivåer av luftföroreningar än en genomsnittlig stockholmare. Något som är förknippat med ökad risk för för tidig död. Kul!
Det är en politisk paradox att exakt samma beteende som kommer hela klotet, samhället och staden tillgodo i praktiken blir en bestraffning för den enskilda individen. När det borde vara tvärtom!
Vad jag efterlysning är politisk handling. Sverige ligger fortfarande 40 år efter de länder som redan på 70-talet, på grund av oljekrisen, satsade på cykeln. De goda nyheterna är att det saknas varken forskning eller goda exempel att kopiera. Som Emma Sundh skriver: kanske vi kan kika lite mer på cyklismens Nederländerna i stället för bilismens USA?
Staten lyfter själv fram att det viktigaste är att planera för cyklismen i första hand – och inte som nu – bilismen. Resultatet av prioritera det omvända lever vi redan med i dag. Bilen har i hundra år rullat fram på bekostnad av alla andra fordon.
Men jag tänker att Sverige inte behöver uppfinna hjulet. En god start är ju att kopiera andra länders framgångsrika koncept.
Här är ett axplock av idéer:
– Pop up-cykelbanor i city är en bra första åtgärd för att möta den ökade mängden cyklister som tar sig till jobbet i Coronatider. Det är bara att följa det goda exemplet från städer som Berlin, Vancouver, Milano, Bogota, Bryssel mfl, mfl.
– Bredare cykelbanor längre från bilarna.
– Konstruera cykelbanor som minimerar uppförsbackar, korsningar (ständiga start-och stopp är bra mycket obekvämare på en cykel än i en bil) och hala vägbanor.
– Bättre vägskyltar för cyklister. Trafikvett i cykelbanan kommer tyvärr inte automatiskt.
– Reseavdrag för cyklar. Och nu pratar jag inte om de där 350 kronorna man får dra av i dagsläget. Att cykelpendla är inte helt gratis. En cykel som tål längre sträckors pendling kostar en slant i inköp. Om den ska vara trafiksäker krävs också en gedigen service minst en gång om året.
– Bilfria zoner i staden.
– Cykelleder som binder ihop städer. Hela Sverige måste kunna ta sig fram på cykel.
Jag fånar mig bara när jag säger att jag inte vill att fler ska cykla. Litegrann i alla fall. Jag vill såklart att många, många fler ska få upp ögonen för cykelpendling. Allra helst politikerna, så att det blir någon jävla ordning i cykelbanorna framöver. Därför är jag med i #cykeluppropet!
Delta i cykeluppropet:
Dela en bild på din cykel, på dig själv med din hjälm/Hövding eller något annat cykelrelaterat på till exempel Instagram. Uppmärksamma #cykeluppropet i ett inlägg där du efterfrågar bättre, säkrare och vettigare situation för cyklister. Du kan också dela en bild på de platser som behöver förbättras för cyklister.
Adda dessa taggar:
#cykeluppropet
#minvägockså
#popupbikelanes
Pinga in din hemkommun, lokaltidning eller politiker!
Bra upprop.
Personligen tror jag att fler företag skulle erbjuda rabatter, förmåner och varför inte bjuda på kaffe eller dylikt till cyklister och samtidigt få en grönare image. Staten/ staden kunde driva projektet. Nu är detta en väldigt grov idé och den måste finjusteras.
Förmånskortet så är cykelhjälmen, vilket även uppmuntrar till hjälmanvändning.
Jag håller med dig på alla punkter!!!
När det kommer till att cykelpendla, framför allt då i våra större städer, är Sverige ett U-land. Bott i Stockholm nästan hela mitt liv och inte kommit på tanken att ge mig ut på cykel där sedan jag var barn på 60- och 70-talet.
Bor idag på Gotland sedan ett par år tillbaka. Cyklisternas Mecka!! Vilken skillnad med en stad som Visby med omnejd, som är gjord för oss på cykel. Visst finns det utrymme för mycket mer cykelvägar framför allt in till stan från orter runt omkring, men regionen jobbar på det. Senast nu i sommar har här öppnats ytterligare ett antal mil cykelbana. Och då pratar jag riktigt sådan, avskiljd från vägen. I och med att cyklarna hela tiden utvecklas, blir också vad vi anser som rimligt pendlingsavstånd via cykel en allt längre sträcka. Och där gäller ju samma för både landsbygden och städer.
Att få både frisk luft, vardagsmotion och inte minst hinna landa mellan hem och arbete är oslagbart!
Son av en händelse bjöd mi kommun in till ett cykelråd idag. Jag har anmält mig!
https://www.facebook.com/126400134069094/posts/4381818908527174/
[…] engagerat sig på Instagram? Ett sånt resultat ger mersmak! Min rekommendation är alltså att 1, stötta oss på Instagram och 2, engagera dig i något som DU vill se bli bättre. Det går att påverka – du kommer att […]
[…] kan inte ha undgått någon att jag driver #cykeluppropet tillsammans med Annika Sundin och Emma Sundh. Vi har cyklat med Per Bolund och Daniel Helldén och […]