Jag har aldrig varit typen som överöser någon med gåvor. Särskilt inte sedan köpstoppet och speciellt inte sedan jag blev förälder. Har alltid tyckt att det varit lite jobbigt att ge bort fysiska presenter. Det är ju så himla lätt att det blir fel? I ärlighetens namn har jag aldrig varit särskilt pricksäker heller. Det har blivit fel, mer än en gång.
Dock tror jag att de flesta förhållanden mår lite bättre av att man faktiskt firar då och då. Det blir lättare att möta motgångarna om vardagsglädjen också får ta plats. Må så vara att firandet sammanfaller med en dag som massa andra människor också firar på. Andreas är duktig på att tillvarata varje chans att sätta guldkant på vardagen. Bakar gärna bröd till helgfrukostar och börjar tänka på fredagsmiddagen redan på måndagkvällen. Även där ligger jag i lä.
Hade storslagna planer på att hitta på något på alla hjärtans dag. Men det blev just bara det, planer. Andreas lagade god mat, Junis förskola bjöd in till fika och om jag inte misstar mig fick jag också målat lite.
För visst är det mysigt att fira ihop, även om man inte ger varandra presenter. Tur att det kommer fler chanser!
Kram