Nyckelviken – Recovering Shopaholics

I onsdags var Juni hemma från förskolan eftersom det går magsjuka. Vi är friska, men vill förstås förbli det och jag tillåter mig att vara lite neurotisk och hålla henne hemma tills det blåser över.

Vi passade på att åka till Nyckelviken. Det är ett naturreservat och 4h-gård som ligger här i Nacka. Juni älskar att åka dit, och det gör jag med. På helgerna är här alltid fullt med besökare, men en onsdag i september har man i princip hela reservatet för sig själv. Jag skulle haft med storkameran och fotat, men den glömde jag förstås. Håll tillgodo med mobilbilder i stället.

Nyckelviken har gamla anor. Den första byggnanden var ett torp som ägdes av Sten Sture. På 1500-talet återtog Gustav Vasa Nyckelviken till Staten och skänkte det sedan till Danvikens Hospital.

I huvudbyggnaden finns ett fik som fortfarande är öppet på helger. Vi hade med oss eget fika, och tur var väl det, eftersom det var stängt på vardagar.

Huvudbyggnaderna byggdes redan på 1700-talet. Trädgården anläggs också någon gång i mitten på samma sekel, samtidigt som lusthuset byggs. I septembersolen är den nästan överjordiskt vacker. Rabatterna prunkar av blommor och fruktträden har fortfarande kvar sin gröna plym. Här finns också ett museum, men det är bara öppet på helger.

Åh vad vackert det är här, sa hon. Här finns rader av grusgångar för rastlösa små ben att springa på. Och en labyrint.

Jag och Nils kom efter i makligare takt. Det finns inget härligare än ytor som lämpar sig för små ben med mycket spring i. Så enkelt att vara förälder då.

Gigantiska dahlior för allmän beskådan. Det är annat än mina ynkliga som för en tynande tillvaro i rabatten.

De flesta blommor kan jag inte namnet på. Men de är fina att vila ögonen på ändå.

Efter att vi tittat på blommor, sprungit i labyrinter, spanat efter kaniner, hönor och kossor styrde vi kosan mot fikaplatsen. Den var tom sånär som på ett annat barn och några livsnjutare som unnade sig ett solbad. Här finns också en lekplats med gungor och sandlåda.