Från ett till två

Jag fick en fråga om jag inte kunde skriva om vilka hållbarhetsutmaningar som kommer med att från ett till två barn.

Så gärna så!

Det finns ju också massa fördelar med andra barnet. Vi har ju inte behövt köpa någonting nytt utan vi använder samma prylar som vi hade förra gången. Nils har Junis gamla kläder så långt det är möjligt. De är ju födda på olika säsonger, och det är klart att vi anpassar garderoben efter väderleken. Jag kompletterar garderoben med hjälp av Tradera och annan second hand främst. Men annars har vi samma vagn, leksaker, filtar, bilbarnstol och så vidare.

Utmaningar finns det såklart. För det första har vi ett mer pressat tidsschema, eftersom Junis omsorgstider på förskolan sätter agendan för dagen. Det gör att jag ibland skarvar om jag ska in till stan och tar bilen, eller parkerar bilen vid en infartsparkering och tar bussen sista vägen. Vanligtvis tar jag tåget. Min resväg in till stan påverkas mycket av Slussen-ombyggnaden, och resan kan ibland ta orimligt lång tid om man missar en anslutning. Men jag blir bättre och bättre på att planera mina dagar.

Detsamma gäller ju aktiviteter efter förskolan. En bebis behöver ju inga aktiviteter men Juni är i den åldern då hon börjar prova på saker. Nu går hon på teakwondo och simning, och vår inställning är att hon får prova på så många aktiviteter som hon vill. Taekwondon ligger 16 minuters bilväg hemifrån men 1.5 timme (alltså enkel väg) med kommunaltrafiken, och då måste man dessutom gå en kilometer för en av anslutningarna. Vi har gjort det en gång och jag var superimponerad av hur duktig min stora tre och ett halvt-åring var. Inte en enda missnöjd min på fyra timmar. Men vi var inte hemma förrän halv 7 på kvällen, och jag var helt slut efter ansträngningen. Hade jag bara haft ett barn hade jag nog kört kommunaltrafik, men med två blir det alldeles för jobbigt. Då gäller minsta motståndets lag och det blir bilen. Det är den sortens situationer som jag tycker att det märks skillnad.

Minsta motståndets lag riskerar lätt att bli allenarådande i småbarnslivet generellt. Jag är otroligt glad för att vi har matkasse med färdiga recept. Annars hade vi eventuellt behövt livnära oss på hämtmat och fryspizza alternativt fått skörbjugg. Jag är också otroligt tacksam över att vi bor och lever mycket på samma ställe. Det krävs inte så himla mycket transport för att klara vardagen. Taekwondon undantaget (den ligger dock också i Nacka) så har vi det mesta som underlättar ett smidigt småbarnsliv precis i närheten. Lekplatser, mataffär, skolor, badhus, naturreservat, skidbacke, idrottsplats och ishall. En otrolig lyx.

Det är framförallt transporterna som jag tycker är utmaningen. Och vardagslogistiken kommer ju bli ännu mer komplicerad framöver. Jag hade också en förhoppning om att köra med tygblöjor nu när vi har tvättmaskin och torkskåp. Tyvärr lyckades jag välja en modell som läcker som ett såll. Vet inte om jag knäpper dem fel eller om modellen i sig var dålig, men tygblöjorna blir det inget av i alla fall. Tur att vi bara köpte några stycken att prova med.

Jag tycker annars att det är lättare att leva lite mer hållbart med andra barnet. Nu har jag rutin på att brygga kaffe hemma och ta med i termos i stället för att köpa tamedkaffe. Detsamma med mellanmål till storbarnet. Det går av bara farten (när jag väl kommer ihåg det, hehe). Det är mycket lättare att förbereda snacks och ta med. Eldprovet blir väl när Nils ska börja med mat.

Tja… det är faktiskt inte så värst stor skillnad på ett och två barn? Jag tyckte att den stora omställningen var första barnet, men nu går det mesta på ren rutin. Och om man, som vi, har sparat allt från första barnet så är det oerhört lite som behövs köpas till det andra.

Du med fler barn. Vad tyckte du?

Stor kram

Sophia