Förra gången jag var föräldraledig upplevde jag mig vara stressad nästan prick hela tiden. Var det inte disken så var det tvätten. Allt som skulle göras men som blev ogjort lika snabbt igen. Plus alla bebisbestyr, förstås.
Vårt hem är mer ostädat än någonsin. I söndags fick vi torkskåpet som jag gått och längtat efter i två år. Men för att sätta upp torkskåpet var vi tvungna att ta ner några vanliga skåp, och skåpens innanmäten har nu hamnat i bokhyllan. Den rymmer en hop redovisningspapper, städartiklar, mikrolax, en båtflagga, pärmar – men just det – knappt några böcker. Det är nästan ironiskt som vi kallar rummet för biblioteket, för det liknar mest en lumphsamling.
Om jag lärt mig något från förra gången så är det att det med jämnmod. Om jag inte kan göra något åt saken så får det vara. Det övar jag på ständigt. Att inte veva igång stress-maskineriet för minsta lilla. Däremot planerar jag för ett projekt om dagen. Förra veckan var det att måla ett lager på hörnskåpet. Gårdagens projekt var att handla konsoler till en hatthylla som jag ska snickra. Dagens projekt blir att åka till återvinningen. Det kan också vara en lunch med en kompis eller att ha tvättdag. Poängen är att min att-göra-lista bara ska innehålla en enda grej, så att den inte känns övermäktig.
Vårt hem är kaos. Men det skiter jag i just i dag. Att-göra-listan är redan full.
