Fick en jättebra fråga från signaturen Alva som jag tycker förtjänar svar i ett helt eget inlägg.
Fråga: Lite sen på bollen men jag är en sån som läser bloggar i perioder så läser i kapp alla inlägg nu.
Jag har vuxit upp med tio min t-bana från centralen. Jag har alltid haft en vision om att jag vill bo i hus och ha en trädgård, både för närheten till naturen, att kunna odla egna grönsaker, men också för mina ev. framtida barns skull. Men jag har verkligen svårt att se mig själv bo långt bort från stan. Tänker tillbaka på mina klasskompisar från skolan som bodde långt bort som alltid hindrades av att behöva ta sista tvärbanan/pendeln hem och inte kunde hänga med på grejer på kvällarna etc. Och jag sa till mig själv att jag inte vill utsätta mina barn för det, jag vill att de ska ha alla möjligheter nära till hands.
Nu blev frågan kanske väldigt lång men det jag egentligen undrar är vilket område ni nu flyttat till? Som ändå bara är 20 min från stan. Och om du har några tips om hur man kan släppa ”centralitetspressen”.
Hej och tack för din öppenhjärtiga fråga. Och kul att du vill läsa, om än sporadiskt. Jag var tvungen att klura lite innan jag svarade. Jag känner så igen mig i dina tankar och har försökt tänka tillbaka på hur jag resonerade. Om någon hade berättat för mig för fem år sedan att jag skulle bo i hus innan 30 hade jag skrattat dem rakt i ansiktet. Jag har aldrig egentligen närt någon dröm om att bo i annat än lägenhet, åtminstone inte förrän jag fick barn. För att besvara frågan var vi bor: Vi bor i Saltsjöbaden i Nacka. Jag har tyvärr inte 20 minuter till stan (eller jo, kanske med bil men inte kommu). Tågen går däremot var tjugonde minut, kanske var jag lite otydlig när jag skrev. Saltsjöbaden låter ju urflådigt men i vårt område finns alla möjliga boendeformer, från vanliga hyresrätter till mångmiljonvillor. Just nu går Saltsjöbanan inte hela vägen in till Slussen utan man måste byta i Henriksdal, vilket gör att resan till Slussen kanske tar 35-45 minuter beroende på trafikläget vid Slussen. Därför föredrar jag att cykla på elcykel, för det tar ca 40 minuter in till Slussen från huset. Till din andra fråga. Måste man bo i hus när man skaffar barn? De flesta av våra vänner bor kvar i stan med sina kids. För oss var valet självklart eftersom det fungerar för vår livssituation just nu. Men min dotter är bara två och hur det kommer att funka när hon är tonåring vet jag inte. Kanske flyttar vi in till stan igen, men troligen inte. Det är ju väldigt dyrt att köpa en stor lägenhet och om man bor i hus får man ofta mer utrymme för pengarna. Mitt enda tips är att försöka bejaka dina egna känslor och inte oroa dig alltför mycket. Uppväxten är ju så mycket mer än var man bor? Det blir nog bra oavsett. Dessutom får man alltid ångra sig. Man kan ju till exempel börja med att hyra hus ett tag och se hur det känns? Dessutom vet man ju inte vad barnen själva tycker är viktigt när de blir större? De kanske föredrar att hänga i lokala simhallen eller i stallet eller någon annan aktivitet som inte är stadsnära. Den tiden den sorgen, försöker jag tänka.
Stor kram och lycka till, var du än hamnar!
Kan meddela att det är väldigt skönt att bo i Örebro. Jag bor bokstavligen på krypavstånd från centrum (2 kvarter) och har samtidigt 15 min på cykel till naturen (ej park, riktig natur). Och mitt boende är överkomligt ekonomiskt. Vill man bo i en storstad får man nog bita i att det är långt ibland. Eller, om man bor på landet. Man kan inte få allt…
Örebro är en himla trivsam stad. Min pappas särbo sedan många år bor i Lindesberg så jag har vägarna förbi Örebro åtminstone ett par gånger om året. Jag trodde att jag skulle sakna centrum när vi flyttade ut men det gör jag faktiskt inte. Däremot kan jag sakna stroset i mina gamla kvarter. men som du säger, man kan inte få allt. =)
Angående funderingen om vad som är bäst för barnen – jag är uppvuxen i lägenhet mitt i Göteborg, och min sambo är uppvuxen i villa en halvtimme utanför. Han hävdar bestämt att vi borde flytta till hus för framtida barn och att det är den bästa uppväxt man kan få, jag håller bestämt på motsatsen. Min poäng är att det man vuxit upp med blir normen för en själv och att en lycklig barndom/ungdomsår hänger på helt andra saker än hur man bor. Håller alltså med dig Sophia, gå på magkänslan!
Tack för din magiska blogg också, du sätter ord på så många tankar om konsumtion som jag inte lyckats formulera själv.
Å tack för fina ord, det gör mig verkligen glad! Ja — jag tror att du har helt rätt. Sedan tror jag att vissa som är uppvuxna lantligt har en romantisk bild av stadslivet och många stadsbor vurmar för tanken att bo lantligt. Men det går ju liksom inte att veta hur ens barn blir? De kanske älskar epa-traktorer eller vill bli hönsfarmare, och tänk så bortslösat en central lägenhet är på dem. Kram