Ögonlocken hänger tunga och jag kan inte fästa blicken på något särskilt. Borde gå och lägga mig fastän klockan inte slagit nio en fredagkväll. Men det går inte för jag väntar på att tvätten ska torka. Andreas kom hem i dag efter en knapp vecka på arbetsresa. Det kan tyckas simpelt att rodda en vecka själv med ett barn, men på blott sex dagar har jag gått från en ganska vanlig person till ett studieobjekt i mänskligt förfall. Trots att jag tillämpar sex timmars arbetsdag kändes hela veckan som ett enda långt gatlopp där jag ständigt blev slagen i ansiktet av sysslor jag förbisett eller glömt av. Jag trodde att veckan var planerad in i minsta detalj, men ändå lyckades jag komma till min kurs på rätt tid men fel dag, stänga dörren för kattlådan så att Ing-Britt demonstrativt bajsade ner Junis säng och backa bilen in i ett buskage. Och medan jag tvättade Junis sängkläder fick hon sova i vårt rum. Helt orelaterat till denna avvikelse från våra sov-rutiner, men anmärkningsvärt otajmat, råkade hon ut för ett sällsynt blöjläckage. I vår säng. Och medan jag tvättade ännu ett lass sängkläder smet Ing-Britt in och protestkissade i Junis säng, som efter förra kvällens olycka var utan madrasskydd. Och medan jag nu, en fredagkväll strax efter nio, tvättar familjens tredje uppsättning sängkläder på bara två dagar, ställer jag mig den enkla frågan var jag ska sova?
Min vardag känns som en sekvens dråpliga händelser tagna från amerikansk sit-com. Just det, i natt vaknade jag av ett återkommande pip. Det var frysen som protesterade mot att jag glömt stänga dörren, och nu har den tackat mig med att bepansra sig med istappar. Jag är så kränkt över detta att jag bara förtränger problemet och tänker att jag får lösa det när jag lyckats bända upp ögonen igen.
Hur överlever andra människor?
Kan inte låta bli att skratta, tyvärr… Här är en autentisk fryshistoria som är snäppet värre (och snäppet mer bisarr) än att bara glömma stänga dörren ordentligt: Du lägger in en flaska Ginger Ale för snabbkylning en kort stund och glömmer bort den. Varpå den naturligtvis fryser. Och expanderar, för det gör vätskor när de fryser. Och då exploderar flaskan. (Jag gissar att kolsyran hjälper till här.) Så nästa gång du öppnar frysen är den överfrostad av pissgul, sockerklibbig Ginger Ale samt cirka en miljon små vassa glasskärvor. Nej, detta hände inte mig. Det hände min (ex)man när jag jobbade utomlands en period. Så vad gjorde han? Svar: Han stängde frysdörren och lät det hela vara tills jag kom hem TRE MÅNADER senare. Hans motivering var att han inte visste hur man skulle göra i det läget. Jag antar att han tänkte att eftersom jag har bröst så kan jag lätt som en plätt reda ut sådana saker, medan en penis kunde vara i vägen. Vi skilde oss inte förrän flera år senare, men när jag tänker tillbaka på den historien, så inser jag att redan där kunde man se skriften på väggen…
Haha! Skojigt! Mitt liv var sådär förut, när vi hade ett barn. Ett skämt, men jag kunde ändå behålla mina illusioner. Sen blev det värre när vi fick tvillingar och det eskalerade till helt mindblasting nivå. Överlever är ju ett relativt begrepp, men jag blir lätt nöjd nuförtiden och jag är en lycklig människa. (Röran är dock sinnesjuk.) Ett tips är att man faktiskt kan sova på en madrass utan lakan. Man kan lägga ett täcke eller badlakan under sig om det känns för motigt. Eller sova med myskläder på. Så slipper man vänta på att tvätten ska torka. Många olika life-hacks har jag provat det senaste decenniet. Eller ”hacks” antyder nån slags snits och stil, så det är fel ord. Men förmågan att omvärdera lite har ju varit bra att ha. Och uthållighet. Nu är de yngsta redan 7 och sovandet riktigt civiliserat igen. Skulle aldrig falla mig in att sova utan lakan i sängen, är du dum i huvudet?
Haha, älskar att det inte är elegant nog att kallas hack. Tack för fin kommentar.
Haha, så fin, rolig, bra, vardagliga och klockren text! Skulle passa som typ krönika i vilket novembernummer som helst av valfri tidning. 🙂
Å tack! Kul att min dråpliga vardag kan roa någon i alla fall =)