Ofrivillig gråsamhet

silverkjol &other storiesKanske har du själv drabbats. Kanske har du någon närstående eller en bekant som har smittats. Det är högst troligt eftersom vi har att göra med en riksåkomma. Jag pratar naturligtvis om gråsamheten som håller det svenska modet i ett järngrepp.

I mitt fall är gråsamheten högst ofrivillig men det finns naturligtvis dem som självvalt exponerar sig för åkomman. Eller, är det verkligen så?

Tänk på det svenska modeundret. Om det svenska modeundret kunde sammanfattas i en enda sinnebild, vad är den då? Jo det är förunderliga fenomenet att en hel befolkning frivilligt klär sig i likadana kläder och samtidigt koketterar med förmågan att stå emot grupptryck. Det är som Kent sjunger i Svart snö ”alla här vill leda men vi följer ändå blint”. Inte ens Nordkorea kan stoltsera med ett så stort folkligt stöd för Statsuniformen. Alla vuxna som vägrar ordet ”hen” av rädsla för att det gör barn till grå, könlösa varelser. Jag kan avslöja att att det knappast är RFSU som är orsaken till att Stockholms innerstad till majoriteten består av trumpna miner i grå unisexkostymer. Nej, anledningen stavas Acne. Eller Whyred. Och efter dem följer en lång svans av kedjor som Weekday och Monki.

Är inte det ett under så säg?

Sett ett samhällsperspektiv är gråsamheten ett fascinerande fenomen, och jag uppmanar samtliga av Sveriges samhällsvetare att inleda omfattande forskning utifrån frågan ”Varför klär sig alla svenskar i grått?”

Jag är uppriktigt nyfiken. Svenskar som håller värden så som individens frihet och unika uttryck så högt, hur kommer det sig att vi också är så bekväma med den mest extrema sortens flockbeteende?

Jag förstår att de grå kläderna för många har blivit ett sätt att markera grupptillhörighet. ”Jag bär grått, alltså finns jag på modehimlen om än bara som askan efter en modestjärna”. Jag förstår också hur den estetiska cykeln växelverkar; ett grått utbud föder en grå efterfrågan som i sin tur ökar utbudet som i sin tur göder efterfrågan. Det är ju så trender skapas men också slutligen möter sitt öde. Tillslut minskar efterfrågan medan utbudet ökar och precis i det ögonblicket övergår trenden till passé. Men vår brinnande kärlek för grå plagg verkar aldrig att falna.

Medan jag skriver detta förstår jag att jag själv önskar att jag vore mer modemodig. Den sorgliga sanningen är förstås att jag också lider av kronisk, ofrivillig gråsamhet. För hur jag än anstränger mig återkommer jag till de grå plaggen, om och om igen. Eller är det plaggen som återkommer till mig?

Det som är himla fint med ett köpstopp är jag att tvingas att använda de plagg som jag äger. Och vill jag inte bära samma plagg dag ut och dag in blir det till att experimentera. Med små myrsteg tassar jag in på obruten mode-mark. Vågar kombinera en färgstark blus med en mönstrad kjol eller två olika sorters mönster i samma outfit. Är det kanske också svaret för fler svenskar? Är receptet mot ofrivillig gråsamhet avhållsamhet?

Hur funkar du med stil? Är du också fast i ofrivillig gråsamhet eller någon annan klädmässig snuttefilt?

Kram Sophia

6 Comment

  1. Hm, nej – ingen gråsamhet i min garderob faktiskt. Jag har ytterst få plagg i grått av den enkla anledningen att jag sällan passar i den färgen. En grå t-shirt och en grå kostym (byxa och kavaj) från Hope är det enda jag har i min garderob just nu. Det måste vara rätt nyans, och rätt nyans för mig är när det liksom säger UMPF! i spegeln, ni vet när ansiktet liksom lyser upp och kommer fram? Det är min relation till grått 🙂 Mitt syndrom är nog mer ofrivillig försiktighet och praktiskhet. Tidigare sparade jag ofta plagg för jag tyckte de var för fina för att använda en vanlig tisdag. Min garderob blev till ett galleri av mycket fint och älskvärt men som sällan fick se dagens ljus. Så jeans och skjorta blev min snuttefilt. Det är nog den största förändringen i mitt köpstopp, när det inkommande flödet stannat av, att man tvingas använda mer och fler plagg i sin garderob, experimentera mer och det blir man ju glad av! Jag vill absolut se mer av dina / era outfits, utanför er gråzon 🙂

    1. Det blir man verkligen glad av! Om man bara vågar. Det handlar ju om att fatta mod, när man står i arla morgonstund och ska välja dagens plagg. Och allt som oftast blir det ju snuttefiltarna som man återkommer till. Ska bli bättre på fota outfits, eller ska bli bättre på att övertala min man att fota mina outfits.. =) Sedan tror jag att gråsjukan är lite av ett stockholmsfenomen. Har ingen sifo-data på detta men upplever att det inte är lika grått ute i landet.

  2. Har faktiskt tänkt mycket på just detta senaste veckan. Vill våga mer! Blir ”en sån” som bär färgglada kläder. Tänker att livet blir roligare då? Men verkligheten blir alltmer grå, svart och mörkblå – kanske också för att jag vill klä mig mer vuxet och mina galna färger från att jag var 21 har rensats bort? Tack för superbra blogg!

    1. Har också rensat ut massa plagg i tokiga färger! Jag hoppas att jag när börjar handla kläder igen så har jag landat i min stil och förhoppningsvis blivit mer modig. Förhoppningsvis! Å tack =)

  3. Öppna min garderob och du finner 50 nyanser av svart! Svart är definitivt min snuttefilt och trots att jag aktivt försöker se om efter annan färg alt. mer mönster så finns det inget som slår svart. Funkar alla dagar i veckan året om! Grått som pendlar i färgskalan asfaltsgrått och naturvitt kommer in som stark tvåa. Och senapsgult kan jag bara inte säga nej till, men det måste vara rätt sorts plagg. 😀

    1. Egentligen är ju inte det rätt smart ur ett hållbarhetsperspektiv. Men personligen är jag lite trött på att jag går runt i åttio nyanser av grått dagarna i ända.

Comments are closed.