Detta inlägget har absolut inget med köpstopp att göra utan bloggen får snällt hacka i sig en dos solsemester. Jag har liksom inget annat att bidra med för tillfället. Jag har däremot alstrat massor av idéer under resan, så mer av den varan kommer.
En solig eftermiddag var det dags att åka till Mango Bay. Det är ett resort lite längre norrut, på andra sidan huvudorten Duong Dong. Vi hade fått tips om att åka dit av inte färre än två personer. Sagt och gjort.
Men först.. Tvinga maken att ta en outfitbild! Klänning från Stylein och lädersandaler från okänt märke men fyndade i Nice för ett par år sedan för 10 euro. Kan meddela att när detta publiceras har det gått vecka utan att håret tvätta, igen.
Denna vecka har håret varit mindre fett än förra. Tyvärr är det väldigt torrt och risigt, som ett kvistigt fågelbo. Aja, man kan inte ha allt här i livet. Hoppas att det går över dock.
Framme på Mango Bay parkerade oss genast under solskyddet i strandbaren och beställde i ett andetag in iskaffe, kokosnöt och frukt.
Har ni sett så smarrigt?
Sedan var det dags att svalka sig med ett dopp. Mango Bay är ett mindre och mer intimt resort än det som vi bor på, men tyvärr alldeles omöjligt att rulla vagnen på och därför valde vi bort att sova över där denna gång. Men hett tips om du har vägarna förbi Phu Quoc. Om så bara för en middag.
Magen började kurra igen och vi gick i samlad tropp mot restaurangen. Snudd på ett annat vilset par var vi där först av alla, som vanligt. Men så är livet med småbarn, inga stökiga sena middagar här inte. Men spana in myset!
Jag förälskade mig i prick allt i restaurangen. Pastelliga solblekta dynor och naturmaterial som gediget trä och bast. Så långt ifrån Stockholms polerade och strama inredningsstil som en kan komma.
Till och med toaletten var mysig. Utsikt ner till havet och en prunkande djungel utanför dasset. Förtjänar inte alla dassbesök en så värdig inramning? Jo, vi säger så va.
Lagom tills att vi ätit upp våra våldsamt smaskiga vietnamesiska rätter började skådespelet i solnedgången.
Jag lyckades inte fånga alla färgskiftningar med kameran med det var som att hela världen fick en fernissa av guld.
En liten, liten fiskare med en roddbåt ger sig ut för kvällsfiske. Nere till höger. Vi njöt på av fulla drag.
Medan solen sjönk under horisonten begav vi oss hemåt igen. Precis när de sista strålarna färgade himlen röd och purpur vaknade staden, alla neonlampor tändes, och kvällslivet tog vid. Men inte för oss denna gång. Tyvärr däckade Juni i mitt knä under taxiresan och jag fick ingen chans att knäppa en bild. Men det var troligen den finaste taxiresan i mitt liv, vilket inte säger lite.
Det var nästan allt för denna gång. Jag har ju kämpat ett bra tag med att ta bättre bilder men hur jag än anstränger mig med kameran ser jag inga framsteg. För några dagar bad jag min man Andreas om hjälp. Han hummade lite, drog snabbt i reglagen och utbrast ”men den är ju trasig”. Ahapp. Har nu kontaktat supporten och ska skicka in den bums när vi är hemma. Är det inte typiskt? Här har jag gått i månader och googlat, läst manualer, testat, suckat högt och tjurat. Hehe, och så hade jag bara behövt fråga om hjälp. Observera att jag fortfarande är en valhänt nybörjare, så 90% av misstagen är fortfarande mina egna.
Stor kram!