Trädgårdsgruppen i sekelskiftesstil

Som jag tjatat! Men nu är den äntligen färdig; vår trädgårdsgrupp i sekelskiftesstil.

Tycker att bilderna talar för sig själva. Det är alltså gruppen till vänster. Till höger är den som vår grannar så vänligt skänkt oss. De står bredvid varandra nu eftersom vi fortfarande hyser en förhoppning om att sitta ute på midsommar.

trädgårdsmöbler sekelskiftesstil

 

Det är en Sören från Vibytorps Snickeri i Hallsberg som tillverkat dem i sitt småskaliga snickeri. Han tillverkar trädgårdsmöbler efter förlagor från förra sekelskiftet.

trädgårdsmöbler sekelskifte

De levererades omålade jag och jag ägnat kvällarna åt att måla dem med linoljefärg i nyansen grågrön. Om du undrar varför det ser ut som de smält är det enbart regndropparna som förvillar. De är superfina.

Kan förstås inte blogga utan en bild på Kjell, min ständiga följeslagare i det mesta som rör hem och trädgård.

Ing-Britt hittade jag här, i ”poolen”. Är det normalt att kattbeteende att bada i barnpoolen? Frågar åt en kompis.

Vad tycks?

Stor kram

Sophia

Två fel gör inte ett rätt

Jag läste precis det här inlägget hos Trendenser och kan inte hålla mig från ett litet inspel, med förhoppning att nyansera debatten. Det handlar om att mörka träslag av ädelsträ spås bli 2018 års stora inredningstrend – trots att det riskerar att få oerhört negativa miljökonsekvenser eftersom långsamtväxande urskog skövlas i fjärran länder för att mätta skandinavernas aptit på senaste inredningstrenden.

Jag personligen älskar mörka träslag och vintagemöbler och min kärlek kommer inte att blekna i första taget. Bordet på bilden är i mörkbetsad furu – ett rätt bra alternativ till ädelträ om du frågar mig.

Hon skriver bland annat: 

Hur kommer det sig att vi nordbor som sopsorterar, försöker äta närodlat och ekologiskt och oroar oss över klimatfrågan inte tycks ha några som helst problem att stoltsera med möbler gjorda av svåråtkomliga mörka ädelträslag när det vankas hemma-hos-reportage eller uttalanden i sk trendspaningar? 

Jag håller helt och hållet med. Och mycket efterlängtat att någon med en så stor plattform ägnar sig åt hederlig folkbildning. Men jag tycker att hon bara sätter fingret på halva problemet. Det största bekymret är ju vår omättliga aptit på trender från första början. Varför ringer ens tidningar och frågar om inredningstrender? Varför anses det vara okej – till och med norm – att anpassa inredningen efter säsong eller mode?

Jag tänker på min svärmor. När hon gifte sig på 60-talet åkte de till NK och köpte soffor och matsalsmöbler för en halv förmögenhet. Och vet du vad? De möblerna har hon kvar nästan femtio år senare. På hennes tid var inredningsinköp av det slaget något man gjorde en enda gång i livet. Måhända att det slunkit med någon möbel av ädelträ men nog är det är värre miljösynd att slänga ut en fullt fungerande möbel för att köpa en ny men förvisso närproducerad? För att ersätta den med ytterligare något nytt när trenden dikterar något annat.

Miljökonsekvenserna för att producera möbler av ädelträ är inte försvarbara – men alternativet kan ju inte vara att alla ska köpa nya trämöbler av andra träslag? Två fel gör inte ett rätt.

Det bästa vore ju förstås om dessa möbler aldrig producerats från första början. Men nu när de redan finns i omlopp tycker jag att vi använder dem tills de inte kan användas mer. Och inte förrän då köper vi nya trämöbler, som tillverkats på hållbart vis och som sedan ärvs från en generation till nästa. Oavsett vad trenden säger 2019 eller 2020 eller alla kommande år. Och nästa gång en tidning ringer och frågar om inredningstrender kan man ju svara att trend och inredning inte går ihop.

Kram Sophia