Sjätte juni på Rosendals trädgård

Otippat nog har jag kommit att tycka om nationaldagen. Det är kanske lite oväntat på grund av min annars  ganska avmätta inställning till alla företeelser som ska få nationalismen att spira. Men till skillnad mot alla andra svenska högtidsdagar finns det inga traditioner som man förväntas följa på nationaldagen. Därför är den i min mening en av våra mer tacksamma högtider.

Fråga: Vad gör man om man är stockholmare och inte har lantställe samtidigt som en av årets få soldagar inträffar? Svar: Åker till Rosendals trädgård.

Sagt och gjort. Karavanen styrde mot Rosendals trädgård, som ligger belägen på promenadavstånd från stan.

Här är det grönt, grönt och åter grönt.

Tyvärr var vi inte ensamma. Vad tiden led fylldes det på med fler nationaldagsfirare.

Vi styrde upp picknickfilten. Brie des meaux, filodegspaj, chips, konstiga klädbylten, pannkakor trefemmor och en nappflaska.

De minsta hade pannkaksfest.

Och när det bara fanns en ynka kvar av allt gjorde min kompis Karin något alldeles föredömligt; en restfestmacka. Paj, ost, pannkaka – klart. 

Sedan var jag tvungen att ta en bild av den här kalaspinglan. Karin är för övrigt en av mina bäst klädda vänner. Hon har alltid haft en inspirerande stil med en mix av gammal och nytt, färger och mönster och har dessutom ett orättvist skickligt öga för stylingdetaljer. Hennes outfits – till skillnad från mina – ser alltid färdiga och genomtänka ut. Jag tänkte att Karin skulle få gästblogga och dela med sig av sina bästa stylingknep, för det tror jag att ni hade gillat. 

Medan de andra busade i fruktträdgården slog jag en lov inne i växthuset. Och fastnade för både den ena och andra plantan. 

Tycker att begonior är så maffiga. Köpte dock ingen växt eftersom det vore ett spontanköp och jag försöker att stå emot mina spontanköpsimpulser. 

När picknicken var över och barnen rastade åkte vi in mot stan igen. På vägen hem kände jag en märkvärdig glädje över att få bo på en så vacker plats. Ibland måste jag nypa mig i armen för att komma bort från overklighetskänslan, eftersom jag under min uppväxt aldrig ens kunde drömma om att bo i huvudstaden.

Det var den nationaldagen det. Hoppas att du firande den precis så som du ville.

Kram Sophia