Om ni minns ordnade jag med utmaningen Mobilmedvetna mars. Bakgrunden är att jag ägnar alldeles för mycket tid åt min telefon. Den håvas fram i tid och otid, sneglas på under möten, gluttas på under middagar med mera. Det var dags för en förändring. Max en timme om dagen skulle jag ägna åt sociala medier, bildredigering och blogg. Det låter ganska mycket men det är det faktiskt inte. Att skriva och redigera bilder tar tid och jag måste erkänna att under mina bloggdagar (ca varannan dag) är tiden knapp för att hinna med allt.
Så hur gick det då?
Dagarna då jag lade undan telefonen var det absolut noll problem. Då var jag som en helt vanlig person tillskillnad från den korsögda surftorsken jag faktiskt är.
…Och de andra dagarna?
Handen på hjärtat. Åt fanders. Om jag har mobilen tillgänglig, alltså på mig och nära till hands, är det som att den kapar 10% av min hjärnkapacitet jämt. Oavsett om jag surfar eller inte så tänker jag på att surfa. En notis får alla mina synapser att glöda till. Det går inte att ha den på en armslängds avstånd. När jag reflerarar över det är inte så märkligt. En som precis slutat röka kan inte gå omkring med ett paket cigg i bröstfickan. En spelberoende kan inte ha ett onlinecasino som startsida. Varför skulle jag kunna gå omkring med mobilen på mig och tro att den inte kommer att påverka mig?
Jag överväger att återgå till en dumtelefon utan internet. Kanske att jag har kvar mina gamla smartphone för att kunna kolla Instagram/FB osv en timme om kvällen. Vi har också pratat om att blocka alla sociala medier via routern här hemma. Elakt va?
I Silicon Valley är det en del techisar som gått tillbaka till dumtelefon. En del av dem har själva varit med att utveckla smartphones eller mobila tjänster och känner väl till hur telefonen dominerar vårt psyke i dag. Det är ju inte för inget som de flesta av oss blir mer eller mindre beroende. All utveckling för mobila tjänster är ju grundad på psykologiska principer som ska trigga oss att kolla skärmen igen och igen. Vår hjärna frigör dopamin och vi känner oss alltså belönade varje gång som vi tittar på skärmen och har fått en ny notis.
Det var en litet statusuppdatering. Hur har det gått för dig?
Stor kram
Sophia